Tacksamhet..

När tragedier inträffar påminns man alltid om hur skört och sårbart livet egentligen är. Allt kan ta slut på bara någon sekund. Man kan inte ta något för givet, inte ens livet. Det ord som känns starkast i mitt hjärta är tacksamhet. Jag inser att jag har mycket att vara tacksam för. Hälsa, familj, jobb, bostad och mat för dagen tillhör våra grundläggande behov, vilka inte tillgodoses hos stora delar av världens befolkning. Om du har allt det där, så kanske du känner tacksamhet ibland. Men kanske klagar du mest till vardags. På jobbet, på ungarna, på förkylningen, på de trista tapeterna, bilköerna, snöskottningen, städningen och matlagningen.

Klagomålen duggar tätt utan att du inser att allt detta som uppfyller din vardag, också uppfyller dina önskningar och behov. I vår stressade tillvaro har vi svårt att uppfatta de små tingen och ögonblicken som ständigt passerar i våra liv. Vi är alla beroende av varandra och ingen människa är en ö. Har du någonsin tackat busschauffören som varje dag ser till att du kommer oskadd och i tid till jobbet? Har du någonsin känt tacksamhet gentemot dina medtrafikanter att du och din familj kommit fram till målet utan incidenter?
Har du tackat din kropp för att den varje morgon vaknar och fungerar?

När jag idag grävde med spaden i marken, så slås jag av hur sammansatt och kompakt allt är under jord. Rötter, stenar, grus och jord bildar en hållbar massa så att vi har en grund att stå på. Så fungerar hela Universum, allt är i samverkan. Vi ser bara toppen på isberget, liksom vi bara ser det som växer ovan jord. Vi ser inte och uppskattar inte våra medmänniskor som alla bidrar på ett eller annat sätt till förmån för dig själv. Även sådant som kan uppfattas som otur, kan i själva verket vara tur. Vilken tur att du missade bussen, för det kom senare en limousin och plockade upp dig!

Vi människor blir gärna felsökare som hittar alla möjliga fel och skjuter skulden på andra. Och den som letar efter fel kommer med all säkerhet att finna det. Tragedin som skett i Norge späs på med klagomål om varför polisen inte kom till undsättning snabbare, varför statsministern väntade över ett halvt dygn med en presskonferens o s v. Saker och ting kan alltid skötas lite bättre med facit i hand, men man måste inse att allt har sin orsak och ingen är felfri. Istället för att leta efter fel borde vi i högre utsträckning hitta kärlek och positiva saker i vår omgivning och i våra medmänniskor. Visa tacksamhet och bekräfta varandra! Ge varandra beröm! Idag fick jag beröm och bekräftelse från oväntat håll, och det värmde gott i mitt hjärta. Ett litet långväga mejl kan göra någons dag. Tack för det Anci! Jag blev påmind om att tala om för mina barn hur mycket jag älskar och uppskattar dem, så jag skickade ett enkelt sms till sönerna och dottern, vilka är utspridda på olika håll. Jag fick också värmande sms tillbaka. Det kändes skönt i modershjärtat. Jag är rik på många sätt!
Tack för idag!

Tiden är ur led...

Tiden verkar vara helt ur led
Världen saknar harmoni och fred
Naturen agerar med jordbävningar och tromber,
människan kontrar med allehanda vapen och bomber


Ingenstans råder balans och frid på jorden,
inte ens längst uppe i  fjällhöga Norden 
Döden har på människan fått korn,
värst har de det på Afrikas horn


När man dödar våra barn, framtiden,
är ondskan mycket långt framskriden
Det lidande som fruktade människor skapar,
blir smärtsamma djupa sår som bara står och gapar


En dag kommer dock trenden att vända,
och en högre medvetenhet ska anlända
Det finns en mening med allt som händer och sker,
trots att vi om andra saker i bönen ber


Den som inte upplevt mörker, kan inte se ljus
Den som inte känt sorg, kan inte känna glädjens rus 
Människan kommer att bli trött på att strida och kriga,
och freden kommer från vårt medvetande att nedstiga

Det finns ett djupare skäl till att vi i bröstet känner olycklig smärta,

för det är kärlekens läkande kraft som ska hämtas i ditt hjärta  

Kärleken kommer att segra till slut,

det är den enda vägen ur lidandet ut

Rose-Marie Byström 2011-07-22

Jakten på det gula guldet har börjat...

Tog mig en kvällspromenad i godan ro och hittade många fina gula kantareller. Tyvärr hade jag inget att plocka i denna gång, varken hatt eller korg. Såg att någon annan svampplockare upptäckt detta fynd och försökt dölja det med lövruskor. Skulle jag våga vänta till imorgonbitti med att ge mig iväg med svampkorgen? Jag vågade inte ta risken att någon annan skulle hinna före. Så jag gick de dryga kilometrarna hem och hämtade svampkorgen och gick den dryga vägen tillbaka ikväll. Kände mig lite som en tjuv när jag smög iväg i skymningen en lördagskväll. Urskuldar mig dock att förra sommaren var det jag som försökt täcka över ett svampställe som någon annan snodde för mig. Jag lämnade de minsta svamparna som man bör göra, för man ska aldrig plocka rent. Nu står det 1-1 i kampen om det gula guldet. Det ska bli gott med en svampmacka framför teven.

Man ska värna om sin hembyggd..

Likt en äkta sverigedemokrat har jag idag värnat om min hembyggd på olika sätt. Märk väl att jag inte tillhör Sverigedemokraterna ( och inget annat parti heller ), men jag tycker det är viktigt att värna om sin hembygd. Hembygdsdräkten lät jag hänga kvar hemma i garderoben idag. Dockstatofflorna satt dock på fötterna. Norrlands inland dras med avfolkningsproblem på många håll och det är då viktigt att stödja dem som försöker livnära sig i dessa bygder. Jag köper alltid lokalproducerat före allt annat. För min hembygd och för miljöns skull. Idag har jag som vanligt stannat till vid Skogs-Hildas Stenugnsbageri & Café i Ullånger för att inhandla bröd till helgen. Ett litet gammaldags bageri och fik, där man får det bästa fikabröd och matbröd man kan tänka sig. Idag köpte jag vedugnsgräddat barkbröd och vaniljbullar. Mums vad gott! Jag skulle kunna stanna hur länge som helst inne i detta bageri bara för den förföriska doftens skull.

Vidare besökte jag ett par loppisar efter vägen. Den ena i en unken källare där ett äldre par satt och väntade på kunder med en termos kaffe. På ett par bord låg lite rat och gamla verktyg. Det blev en snabb turn-around för min del och jag kan inte tänka mig att gubben och gumman lyckades dryga ut pensionen idag. En annan loppis hölls ute i trädgården hos några yngre människor. Jag beundrade mer deras vackra trädgård och stenpartier än utbudet av prylar. En liten tavla för 30 spänn blev det dock. Det pågick också en Hantverksmässa i Ullånger och jag gick även igenom utbudet där. Fantastiskt vackra och kreativa saker hade skapats av konstnärliga händer. Det var mycket jag skulle ha velat köpa där, men jag måste tyvärr hålla igen plånboken. Jag fick nöja mig med att bara se och beundra idag.

I min lilla by där jag har stugan var det "Hembygdsgårdens dag". Tyvärr öste regnet ner och de stackars utställarna väntade förgäves på kunder. Själv försökte jag stötta dem så gott jag kunde. Köpte nyslungad honung, hembakade hällakakor och ekologiska grönsaker.

Efter en gofika i stugan börjar det nu skina upp igen, och jag ska nu ge mig ut på en skogspromenad.
Det blir en fin kväll.

Oneness

Jag är allt som är,
Solen, månen och stjärnorna
Himlen och havet
Blommorna, humlorna och träden
Masken, fågeln och fisken
Jag är du, och du är jag


Jag är allt som har funnits, allt som är, allt som ska finnas
Det förflutna, döden, nuet och framtiden
Evigheten är min
Och din
Vi har allt tillsammans
Vi är ett


Vi kan aldrig skiljas åt
Vi kan aldrig dö
Vi kan bara finnas till för varandra
I tanke, ord och handling
Så är livet och liv är allt som är
Allt är ett enda oändligt nu


Rose-Marie Byström 2011-07-15

Äntligen lite lugn och ro..

"Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer" brukar man säga. Det kanske inte riktigt stämmer, men helt klart dyker det upp andra typer av problem i de olika åldrarna. De senaste dagarna har jag varit chaufför och lakej för två tjejer som närmar sig tonåren. Dottern har haft med sig sin "plastsyster" för första gången i min stuga och ville naturligtvis visa ALLT på en gång. Med "plastsyster" menar jag alltså mitt ex nya kvinnas dotter. Hängde ni med där? Det känns som lite extra ansvarsfullt att vara vuxen och förälder när man tar ansvar för någon annans barn, speciellt en "plastsyster". Men det är ju såklart jätteroligt och inte mer än rätt, då mitt ex nya kvinna även ansvarar för min dotter ibland. Våra barn är lyckligt lottade som har många ansvarstagande vuxna omkring sig, och det är viktigt att odla goda relationer. Kommer att tänka på min favoritbok "Profeten" av Kahlil Gibran och här kommer en liten bit från en text:
Ert barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men är inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Tillbaka till ämnet. Jag har alltså sedan i onsdags skjutsat runt tjejern i Höga Kusten. Rotsidan, Nordingrå, Mjällom, Norrfällsviken. Vidare var det ett evigt tjat om att åka till Dollarstore i Kramfors, så det fick bli en tur dit också. Sedan har jag kört fram och tillbaka otaliga gånger till badplatsen. Det är ungefär 500 meter att gå dit, men eftersom vi har så mycket att bära med oss varje gång så tar vi bilen. Orkar inte gå med solsängar, picknic-korg, badmadrasser och andra strandtillbehör som bara måste med. Varje kväll måste avslutas med kvällsdopp och tvagning av hår och kropp. Min dotter är ytterst otålig och allt ska ske i samma sekund som hon tänker det. Hon tjatar på mig att bli klar för avfärd, men när det så är dags, så måste hon byta kläder och leta efter sina saker. Således får jag stå och vänta på henne, typ en halvtimme. Sånt gör mig vansinnig. Äta vill dom göra hela tiden. Direkt efter frukost frågar dom efter lunch. Sen är det fika, middag och kvällsfika. Jag gör inget annat än fixar mat och diskar känns det som ibland. Förutom att plocka upp efter dom och leta efter deras grejer. Inte går dom och lägger sig på kvällarna heller. Nej, dom är uppe till midnatt, när mina ögon börjar gå i kors. Efter att vi lagt oss följer surr och fnitter och jag kan omöjligt sova. Igårkväll började dom förbereda sig för att åka till Sundsvalls Gatufest för att se deras idol Eric Saade. Dottern har målat hans namn på en vit skjorta och på naglarna, en bokstav på varje finger med nagellack. De har provat smink och kläder otaliga gånger och de förbereder sig mentalt för att få träffa Eric. De räknar med att få hans autograf och att få säga några ord till honom. Kanske tar han upp någon av dem på scenen också...De drömmer om honom på nätterna, och dagdrömmer på dagarna.
Idag blev de hämtade av deras respektive pappa och mamma. Mitt ex och hans kvinna plockade upp de förväntansfulla och otåliga brudarna, som såg ut som några "hot chics" när de gav sig iväg.

Äntligen infann sig semesterlugnet i stugan som jag väntat på i två veckors tid. Jag får vila ut idag och imorgon. På måndag väntar jobbet och de ordinarie rutinerna. Tänk vad fort tiden går nuförtiden. Ikväll ska jag bara njuta av tystnaden och få ro i min stressade själ. Jag ler inombords och hoppas att tjejernas förväntningar infrias ikväll och tänker att jag är lyckligt lottad som fått umgås med dessa små yrhättor under dessa vackra dagar. Snart är även den tiden förbi.

Härlig dag i Höga Kusten

Idag packade vi bilen ( min gamla trotjänare, som nu är lagad ) och körde raka vägen till Rotsidan. Det är ett mycket vackert naturreservat i havsbandet med stenar, klipphällar och vandringsstigar. En vacker dag som denna var det mycket folk där, men man lyckas ändå alltid hitta sin egen lilla skreva eller mjuka stenhäll. Jag älskar att vandra barfota på de mjuka varma klipphällarna och hoppa på stenarna. Jag kan gå hur långt som helst. Tjejerna badade och dök i det kalla havet. Efter att ha ätit upp matsäcken med pastasallad, mackor, saft och bullar drog vi vidare till Mjällom. Där besökte vi ett konstgalleri och jag hann med att köpa en gammal regissörsstol på Loppis. En glass hos Handlarn blev det också. Åkte förbi mitt gamla sommarhus som såg ut att hålla på och förfalla. Tragiskt att se. Åkte vidare till vackra Storsand och tjejerna badade på nytt.

Naturligtvis åkte vi in till Norrfällsviken och inhandlade rökt lax och rökt sik, mitt egentliga huvudmål för idag. Huvudmål i dubbel bemärkelse. Stannade till och kissade i skogen på vägen tillbaka och blev biten av en broms i rumpan. Tröstar mig med att jag fann några vackra stenar som jag plockade med mig hem från skogen.

Det blev fisk till middag och sedan ett kvällsdopp i hemma i sjön. Nu sitter tjejerna och kvällsfikar framför teven och själv ska jag snart lägga mig med en bok i soffan. Jag bojkottar loftet i natt och planerar att sova kvar i soffan, då jag inte står ut med att lyssna på det oidentifierade oljudet från väggen. Det har varit en härlig dag i Höga Kusten. Godnatt!! 
    

Något bor i min husvägg..

Inatt förvandlades min sommaridyll till ett dårhus. Strax efter att jag trött lagt mig tillrätta i min säng på sovloftet med en god bok hörde jag ett krafsande ljud i väggen precis intill mitt huvud. Jag lade örat mot väggen och hörde en väldig aktivitet i husväggen. Kunde inte bedöma om det var ett krafsande eller ett gnagande. Inget likt det jag hört förut. Även förra sommaren hade jag problem med detta, och än idag vet jag inte vad det var som bodde i väggen ifjol. Då var lätet mer som en spinnande katt och ibland lite krafsande. När jag knackade i väggen tystnade det. Vad jag med säkerhet vet är att jag även hade ett gigantiskt getingbo i väggen, eftersom jag till slut var tvungen att anlita Anticimex för att ta bort det.

Men i år är det ett annat ljud i väggen. Hela natten försökte jag lokalisera och analysera ljudet. Jag bankade i väggen och det tystnade för en kort stund. Jag flög in och ut med huvudet genom det lilla fönstret i förhoppning om att få se otyget som höll mig vaken. Jag måste ha sett ut som ett livs levande gökur från Switzerland. 

Förutom den oidentifierade nattgästen, så hade jag andra sovgäster på loftet. Dottern hade med sig sin kompis, som för första gången sov över hos oss. Hon måtte tycka att jag är en hysterisk mamma som bankar och knackar i väggen oavbrutet, och hon blir nog mer skrämd av mig än av själva prasslandet i väggen. Vid 4-tiden, då jag inte fått en blund i ögonen under natten, fick jag plötsligt psykbryt och gick åter lös på väggen med knytnävarna. Naturligtvis vaknade tjejerna och snart satt dom hos mig i sängen och hjälpte till att analysera oljudet. Råtta, ekorre, fågel eller spöke? Vilda gissningar övergick i hysteriskt fnitter, övertrötta som vi var. Efter ett tag beslöt vi oss att försöka fortsätta sova, då med öronproppar. Flickorna somnade om och jag fortsatte att smida djävulska planer på hur jag skulle kunna avhysa de objudna gästerna. Vid 9-tiden skred jag till verket och ställde CD-spelaren mot väggen och satte på radion på högsta volym. Lät medvetet bli att justera kanalerna så att det sprakade och knastrade extra avskräckande i högtalarna. I det läget lämnade vi CD-spelaren och flydde fältet. Hela dan stod CD-spelaren på medan vi åkte runt i vackra Nordingrå och pärlorna i Höga Kusten. När vi så kom tillbaka ikväll, var min förhoppning att det återigen skulle vara lugnt läge i husväggen. Tyvärr. Så lättskrämda är de inte. DET är kvar. Kommer jag att överleva en natt till utan att bli intagen på dårhuset? Kommer DET att ta sig igenom husväggen och överfalla oss. Nya planer måste smidas. Kan man röka ut dem? Eller ska jag ta fram borrmaskinen och planlöst borra tusen hål i väggen. Någon gång måste jag väl pricka. Tips emottages tacksamt. Fortsättning följer..