Petra - ett av världens underverk!

Jag tycker det skulle vara mycket spännande att få se alla världens sju, nu existerande, underverk innan jag lägger igen mina gröna. Jag har redan besökt Kinesiska muren, pyramiderna ( i både Mexico och Kairo ), Taj Mahal och nu Petra.

Staden Petras läge är inte direkt idea­liskt. För att komma till dess portar måste man färdas mil efter mil genom den jordanska öknen. Vi åkte i en minivan med Mohammad, en lokal chaufför som jag förbokat hemifrån. ( Jag kan verkligen rekommendera denna kille om ni ska resa till Jordanien. Skicka ett meddelande om ni vill ha hans kontaktuppgifter ). Det går att ta sig in i klippstaden på olika sätt, och vi valde den spektakulära vägen genom Wadi as-Sik – en smal och kilometerlång ravin, där man är omgiven av klippor som sträcker sig åttio meter rakt upp mot himlen.

Berggrunden i området är fantastisk i sig, rosaskimrande om dagen och gyllenglänsande om kvällen – något som gett Petra smeknamnet ”den rosenröda staden”. Men det är inte förrän besökaren nått slutet av ravinen Wadi as-Sik som Petra träder fram i all sin glans.

Det första besökaren ser är en fantastisk fasad, huggen direkt ur berget. Det är den så kallade Skattkammaren, al-Khaznah, som är 40 meter hög och gjord i grekisk, korintisk stil. Trots sitt namn har den antagligen inte hyst några skatter. Mer troligt är att den har varit en kungagrav från det första århundradet efter Kristus. Ingen vet med säkerhet, Petra är en stad som fortfarande ruvar på många gåtor.

Väl inne i staden löper en stenlagd gata genom området, där mängder av fasader i olika arkitektoniska stilar är uthuggna direkt ur de porösa klippväggarna. Längre in i staden finns också en väldig amfiteater som skvallrar om att Petras invånare satte stort värde på kultur.

Petra byggdes av nabatéerna, ett arabiskt folk som bosatte sig på platsen under de första århundradena före Kristus. Hur länge staden har funnits är inte helt klarlagt. Klart är i alla fall att människor har bott i dalen, där staden ligger, ända sedan stenåldern.

En förödande jordbävning drabbade Petra på 300-talet, och när muslimska araber erövrade området plundrades staden grundligt. En mindre bosättning fanns kvar åtminstone fram till 1100-talet, då det första kristna korståget nådde området. Därefter försvann Petra ur västvärldens synfält. Staden räknades som ”försvunnen”, ända tills den schweiziske forskningsresanden Johann Ludwig Burckhardt kom dit 1812 och "återupptäckte" den. Lokalbefolkningen har alltid betraktat Petra som en helig plats, men numera vallfärdar tusentals turister dit varje år. Inträdet är ganska dyrt, 500 kr per person, men det är väl värt pengarna. Vi gjorde den mödosamma och bitvis farliga vandringen ända upp till klostret, där man kan beundra den enastående utsikten. På vägen dit möttes vi av både kameler, skenande åsnor och påtända åsneägare. Samtidigt som vi kunde se ner i djupa svindlande raviner som gjorde mig knäsvag och darrig i benen. Inget för den med höjdskräck.
Petra måste ses med egna ögon och man bör ha god tid på sig här. En dag var egentligen för lite, så nästa gång jag åker hit kommer jag att köpa inträde för två dagar ( 600 kr ). Vi hade tur med vädret. Det var klart väder och strålande solsken och inte alltför hett. Bekväma skor är ett måste. Åk hit! Det är verkligen ett underverk att beskåda!

Klostret högt uppe bland bergen

Den knäsvage vilar benen intill ravinen

I believe I can fly...