....och förlovad!! Idag firar jag ordentligt! Dels firar jag att jag levt i ett halvsekel, och uppnått mogen ålder, dels firar jag att jag bytt ringar med mannen i mitt liv. Tro det eller ej, men jag har blivit ringmärkt och känner mig som en riktig turturduva! En stor dag i mitt liv, kanske den största ( förutom mina barns födslar ). Jag är lyckligt lottad.
I somras besökte jag av en slump (?) en loppis, och fann det bästa loppisfyndet i mitt liv. Jag träffade på en man och det blev kärlek vid första ögonkastet. Helt oväntat från båda håll. Vi hade båda bestämt oss för att leva ungkarlsliv respektive ungkarlskvinnoliv. Jag såg mig själv sitta ensam på glasberget och åldras som en nunna, och jag hade nästan accepterat den tanken. Men ödet ville annorlunda.
Jag visste helt enkelt inte att mannen jag drömt om och längtat efter i hela mitt liv verkligen existerade. Han överträffar mina önskningar och drömmar. Det konstiga är att vi har träffats förut, men ingen av oss kommer ihåg det. Tiden var helt enkelt inte mogen förrän nu. Det är som att två pusselbitar äntligen funnit varandra.
Jag kommer att vara rädd om den här kärleken och vårda den ömt. Kärleken måste man underhålla, för att den inte ska ta andra vägar. Det räcker inte att man säger "jag älskar dig" en enda gång i inledningsskedet och tro att det ska räcka livet ut. Man behöver säga det ofta, även när det är jobbigt. När livet blir svårt och man ställs inför utmaningar, då sätts kärleken på prov. Då gäller det att man närmar sig varandra och stöttar varandra. Om man fjärmar från varandra, så ökar man även avståndet till kärleken och till slut upphör den och söker sig nya vägar. Kärleken är en fri energi som man inte kan ställa krav och villkor på. Man äger inte varandra, men man äger viljan och valet att vårda kärleken till varandra.
Jag älskar dig, Keijo!
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Bibeln: Första Korintierbrevet 13:4-7, 13 (Kärlekens Lov)
I somras besökte jag av en slump (?) en loppis, och fann det bästa loppisfyndet i mitt liv. Jag träffade på en man och det blev kärlek vid första ögonkastet. Helt oväntat från båda håll. Vi hade båda bestämt oss för att leva ungkarlsliv respektive ungkarlskvinnoliv. Jag såg mig själv sitta ensam på glasberget och åldras som en nunna, och jag hade nästan accepterat den tanken. Men ödet ville annorlunda.
Jag visste helt enkelt inte att mannen jag drömt om och längtat efter i hela mitt liv verkligen existerade. Han överträffar mina önskningar och drömmar. Det konstiga är att vi har träffats förut, men ingen av oss kommer ihåg det. Tiden var helt enkelt inte mogen förrän nu. Det är som att två pusselbitar äntligen funnit varandra.
Jag kommer att vara rädd om den här kärleken och vårda den ömt. Kärleken måste man underhålla, för att den inte ska ta andra vägar. Det räcker inte att man säger "jag älskar dig" en enda gång i inledningsskedet och tro att det ska räcka livet ut. Man behöver säga det ofta, även när det är jobbigt. När livet blir svårt och man ställs inför utmaningar, då sätts kärleken på prov. Då gäller det att man närmar sig varandra och stöttar varandra. Om man fjärmar från varandra, så ökar man även avståndet till kärleken och till slut upphör den och söker sig nya vägar. Kärleken är en fri energi som man inte kan ställa krav och villkor på. Man äger inte varandra, men man äger viljan och valet att vårda kärleken till varandra.
Jag älskar dig, Keijo!
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Bibeln: Första Korintierbrevet 13:4-7, 13 (Kärlekens Lov)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar