Dagen då allting hände...

Oj, vilken dag! "Denna dagen ett liv" Ibland är livet som en ketchupflaska...först så händer ingenting när man skakar och sen kommer allt på en gång. Ungefär så har min dag varit.
Jag ska försöka sammanfatta den i korta drag, för egentligen är jag så in i norden trött att jag skulle kunna somna medan jag skriver ( om jag skriver lite osammanhängande och svårförståeligt beror det bara på att jag skriver automatskrift...)  Men jag vill skriva just nu då jag har allt färskt i minnet, för annars kanske jag glömmer allt som varit idag, senil som jag redan är, fastän jag bara hunnit fylla femtio.
Ja, det var idag den 07 mars som jag fyllde halvhundra, 50 bast!
Inledde dagen med att skynda mig att duscha innan vattnet stängdes av för det förbereds för ett stambyte i mitt hus. Jag hann precis innan det bara sa "schlörp" i kranen. Jag ville ju vara fräsch och ha nytvättat hår en dag som denna. Det är inte varje dag man förlovar sig! Detta var andra gången i mitt liv som jag förlovade mig. Första gången var 1988 på Maldiverna och 9 månader senare föddes min första son William.
Sedan 1992 har jag inte burit ring, och jag har aldrig varit gift.

Nu kände jag att det var dags, eftersom jag vid mogen ålder kan säga att jag mött min stora kärlek. Nu har vi bytt ringar med varandra och jag hoppas att jag får bära den i resten av mitt liv. Jag hoppas att vi har många år kvar tillsammans. Men man kan aldrig ta något för givet när det gäller livet. Vissa når inte ens 50 år ålder. Idag fick jag även ett dödsbud att min gamla kompis sedan barndomen avlidit igårkväll. Jag och Åsa har gått i samma klass under hela skoltiden, och vi har delat både glädje och sorg. Vi har gjort några långa fina resor tillsammans, och det känns så konstigt att hon inte finns mer. Hon skulle ha fyllt 50 i juli, men så blev det inte. Ännu värre känns det att vi inte riktigt förstod varandra innan hon lämnade in, och att jag aldrig gavs möjlighet att reda ut reda ut saker och ting först. Jag hoppas dock att hennes lidande är slut och att hon har det bra där hon är nu...på andra sidan. Så tänk på det mina kära vänner...red ut saker och ting med varandra innan det är för sent!

Idag var också dagen inne för oss på kontoret att få besked om vår framtid. Jag är nu lättad över att få besked om att jag förmodligen har kvar jobbet ett par år till. En fin födelsedagspresent från jobbet alltså!

Ikväll har jag också haft födelsedagskalas med mina nära och kära. Jag har blivit så uppvaktad idag från höger och vänster. Jag borde ha fått sitta på en tron som en prinsessa hela dagen och bara få njuta av alla gratulationer och uppvaktningar från alla håll och kanter. Gamla vänner och släktingar som jag inte hört av eller träffat på länge, framförde idag sina varmaste gratulationer. Jag har fått mail, brev, blombud, facebookhälsningar och telefonsamtal från från hela världen.

På mitt kalas ikväll fick jag flera vackra och rörande tal från min kära mamma, pappa och syster. De hade skrivit så enormt fina ord till mig och dessa gick rakt in i hjärtat. Många fina presenter och många kramar har jag fått. Jag är en lycklig kvinna och jag inser att jag har mycket att vara tacksam över.

Nu har jag väldigt ont i fötterna, och jag känner fortfarande av ryggskottet som jag fick i söndags. Men det är väl bara ett kvitto på att jag fyllt femtio och börjar få ålderskrämpor. Tack alla ni som varit med mig och tänkt på mig idag i samband med mitt åldrande. Jag skulle vilja tacka var och en av er personligen, men just nu hinner jag inte.
Jag har ett jobb att sköta imorgon, en utlandsresa i övermorgon, och numera även fästman att ta hand om.
Puss å kram! Vi hörs!