Var i veckan ett par dagar i Umeå på Unionens regionrådsmöte och fick lite behövlig inspiration och energi till att fortsätta jobba vidare fackligt. Det var mycket fokus på fackets roll i dagens samhälle. Har facket spelat ut sin roll och har facket någon makt överhuvudtaget nuförtiden? Statistik visar att allt fler svenskar tror mindre och mindre på fackets betydelse i samhället.
Jag grunnade själv på detta och har en egen teori. Vi överlämnar själva makten till arbetsgivaren och staten, för att vi inte orkar engagera oss. Vi är alltför stressade och orkar inte hänga med i den snabba utvecklingen. Är det någon fråga som borde engagera fackförbunden så är det stressen i arbetslivet. De som fortfarande har ett arbete att gå till, jobbar i så snäva och effektiviserade organisationer att det bara gäller att hålla näsan över vattenytan. De krav som ställs på arbetstagarna idag gör att de flesta av oss inte hinner med i den snabba utvecklingen och än mindre med oss själva. Det är naturligtvis inte bara på jobbet som det ställs krav. Vi har även en mycket kravfylld fritid. Vi ska vara engagerade föräldrar, vi ska ha ett stylat och designat hem, vi ska vara snygga och vältränade och vi ska ha koll på allt som händer och ständigt vara uppkopplade på nätet.
Under en lång period har vi i Sverige levt på tidigare generationers fackliga arbete och engagemang. Vi har haft det för bra och komplikationsfritt under ett antal år, och vi märker inte hur våra arbetsvillkor hela tiden urholkas och blir sämre. Fler och fler arbetsgivare etablerar verksamhet i Sverige utan kollektivavtal och utan några egentliga avtal överhuvudtaget. Unga utnyttjas och får jobba timme för timme, dag för dag efter behov. Jag hörde till och med om en person som blivit tipsad om ett jobb via Arbetsförmedlingen och det visade sig att denna arbetsgivare bara erbjöd svart lön (!).
Det gäller att nu att se till att bibehålla anställningstrygghet och sunda villkor för att vi inte ska slukas av arbetsgivare som bara behandlar människor som maskiner. Det är vi arbetstagare som måste sätta gränser och enas i denna komplexa fråga. Vi måste vara solidariska och göra gemensamma aktioner för att stävja missförhållanden och rädda våra jobb. Om vi går med på att jobba dubbelt så hårt till hälften så bra villkor, så har vi snart inga jobb att gå till. Vi effektiviserar bort oss själva och det är bara några få i toppen som får dra nytta av detta.
Under dessa dagar i Umeå var det mycket fokus på att många upplevde att det snart inte är någon skillnad på arbetstid och fritid. Många är ständigt uppkopplade på nätet, och de svarar både på mail och sms från arbetsgivare under helgen när de är lediga. Många utför arbete på obetald tid för att hinna med allt som ska göras på arbetstid. Så länge vi tillåter detta så har vi oss själva att skylla. Det är inte solidariskt mot kollegorna att var chefen till lags och uträtta ärenden gratis på fritiden. Om det inte står i ditt anställningsavtal att du ska jobba gratis på fritiden, så behöver du självklart inte göra det. Om du har ett avtal vill säga. Om du är medlem i facket vill säga. Om du inte ansluter dig till facket, så står du ganska ensam när det blåser. Kanske kan du till viss del rida på andras engagemang, men i långa loppet så står du tämligen oskyddad.
Därför måste vi gemensamt ge oss ut på barrikaderna och resa oss mot den snabba utveckling som gör att vi vi blir utbrända och ligger sömnlösa på nätterna. Det är människor som är ansvariga för att vi rusar fram i allt högre takt, och det är vi människor som måste lära oss att bromsa. Vi måste se till att de unga får en rättvis chans i arbetslivet så de inte ger upp i förtid. De måste få meningsfulla arbeten som ger dem styrka och inspiration att bygga upp ett sunt samhälle.
Det äldre generationer byggt upp för oss håller på att raseras, och det är vår skyldighet att lämna ett gott avtryck till kommande generationer. Ryck inte uppgivet på axlarna och acceptera din situation! Lyft blicken från teven, mobilen och datorn och fundera på hur du själv kan bidra till att minska stressen i arbetslivet. Hur kan du minska stressen i livet överhuvudtaget? Var och en kan göra skillnad och tillsammans kan vi göra ännu mer. Organisera och engagera dig! Det är VI tillsammans som är facket!
Jag grunnade själv på detta och har en egen teori. Vi överlämnar själva makten till arbetsgivaren och staten, för att vi inte orkar engagera oss. Vi är alltför stressade och orkar inte hänga med i den snabba utvecklingen. Är det någon fråga som borde engagera fackförbunden så är det stressen i arbetslivet. De som fortfarande har ett arbete att gå till, jobbar i så snäva och effektiviserade organisationer att det bara gäller att hålla näsan över vattenytan. De krav som ställs på arbetstagarna idag gör att de flesta av oss inte hinner med i den snabba utvecklingen och än mindre med oss själva. Det är naturligtvis inte bara på jobbet som det ställs krav. Vi har även en mycket kravfylld fritid. Vi ska vara engagerade föräldrar, vi ska ha ett stylat och designat hem, vi ska vara snygga och vältränade och vi ska ha koll på allt som händer och ständigt vara uppkopplade på nätet.
Under en lång period har vi i Sverige levt på tidigare generationers fackliga arbete och engagemang. Vi har haft det för bra och komplikationsfritt under ett antal år, och vi märker inte hur våra arbetsvillkor hela tiden urholkas och blir sämre. Fler och fler arbetsgivare etablerar verksamhet i Sverige utan kollektivavtal och utan några egentliga avtal överhuvudtaget. Unga utnyttjas och får jobba timme för timme, dag för dag efter behov. Jag hörde till och med om en person som blivit tipsad om ett jobb via Arbetsförmedlingen och det visade sig att denna arbetsgivare bara erbjöd svart lön (!).
Det gäller att nu att se till att bibehålla anställningstrygghet och sunda villkor för att vi inte ska slukas av arbetsgivare som bara behandlar människor som maskiner. Det är vi arbetstagare som måste sätta gränser och enas i denna komplexa fråga. Vi måste vara solidariska och göra gemensamma aktioner för att stävja missförhållanden och rädda våra jobb. Om vi går med på att jobba dubbelt så hårt till hälften så bra villkor, så har vi snart inga jobb att gå till. Vi effektiviserar bort oss själva och det är bara några få i toppen som får dra nytta av detta.
Under dessa dagar i Umeå var det mycket fokus på att många upplevde att det snart inte är någon skillnad på arbetstid och fritid. Många är ständigt uppkopplade på nätet, och de svarar både på mail och sms från arbetsgivare under helgen när de är lediga. Många utför arbete på obetald tid för att hinna med allt som ska göras på arbetstid. Så länge vi tillåter detta så har vi oss själva att skylla. Det är inte solidariskt mot kollegorna att var chefen till lags och uträtta ärenden gratis på fritiden. Om det inte står i ditt anställningsavtal att du ska jobba gratis på fritiden, så behöver du självklart inte göra det. Om du har ett avtal vill säga. Om du är medlem i facket vill säga. Om du inte ansluter dig till facket, så står du ganska ensam när det blåser. Kanske kan du till viss del rida på andras engagemang, men i långa loppet så står du tämligen oskyddad.
Därför måste vi gemensamt ge oss ut på barrikaderna och resa oss mot den snabba utveckling som gör att vi vi blir utbrända och ligger sömnlösa på nätterna. Det är människor som är ansvariga för att vi rusar fram i allt högre takt, och det är vi människor som måste lära oss att bromsa. Vi måste se till att de unga får en rättvis chans i arbetslivet så de inte ger upp i förtid. De måste få meningsfulla arbeten som ger dem styrka och inspiration att bygga upp ett sunt samhälle.
Det äldre generationer byggt upp för oss håller på att raseras, och det är vår skyldighet att lämna ett gott avtryck till kommande generationer. Ryck inte uppgivet på axlarna och acceptera din situation! Lyft blicken från teven, mobilen och datorn och fundera på hur du själv kan bidra till att minska stressen i arbetslivet. Hur kan du minska stressen i livet överhuvudtaget? Var och en kan göra skillnad och tillsammans kan vi göra ännu mer. Organisera och engagera dig! Det är VI tillsammans som är facket!
 |
| Är du inte redan medlem i Unionen, så kontakta mig! |
Mycket bra skrivet!!!!!
SvaraRaderaMycket bra Rosie. Som alltid.
SvaraRaderaDu skriver precis som det är, vi håller på att tappa focus på vad vi ska lämna efter oss till våra barn. Det vi måste göra är att trygga deras liv med gemenskap och solidaritet mot varandra,skapa en förståelse mot andra och med andra så blir vi starkare. Ja det kostar att vara med i ett fackförbund men vi är starkare och oftast följer bra försäkringar med på köpet samt folk som är villiga att ställa upp för andra.Har själv varit aktiv i Metall många år är numera med i Komunal eftersom dom är bäst lämpade på det jobb jag har idag.Sedan är vi som jobbar fackligt inte alltid så bra som vissa vill att vi ska vara, men vi är ju bara människor som ibland gör fel. Därför är det viktigt att många går ihop och skapar en styrka att stå emot dumheter från vissa arbetsgivare och inte tolerera översitteri som ibland förekommer som tur är finns det forfarande arbetsgivare som känner med hjärtat och inte med börsen. Tyvärr är dom nog få men fler kan nog vakna till om dom ser vad som kan göras om man försöker förstå varandra.Har själv varit arg på facket men valde då att lämna det och ingå i ett annat som hade bra folk och struktur.Så det är viktigt att inte slå sig själv för bröstet för att man har ett uppdrag fackligt, man är ju där för att andra valt mej och då bör man jobba för sina kamraters och sin egen skull inte för att bli stor på sig.Men viktigt är då att ens kamrater har tålamod att jobba mot en bäng arbetsgivare löser inga problem snabbt,vi ska vara solidariska mot varandra hela vägen stötta och ha en bra dialog. Att bara stå bredvid och gnälla är inte solidaritet jobba mot samma mål stötta de som vi valt till språkrör för allas sak.Jag tycker ni gör det bra och jag stöttar er mot en bättre framtid för vad....jo de som kommer efter oss. Vi som är gamla lär upp nästa generation i god tid så kan vi nog behålla en god standard i vårt land, och vi somfår pension kliv åt sidan våra barn behöver jobb de är ju framtiden.
SvaraRaderaNog skrivet av en gammal finne, tack för dina inlägg Rosie.