Förra veckan besökte jag för första gången Rumänien. Jag hade en förutfattad bild av Rumänien, såg ett fattigt och skitigt öststatsland framför mig, där tiggare och gatubarn trängs på gatorna. Inget av detta stämde. Det jag såg av Rumänien var ett blomstrande land, frodigt, bördigt och gästvänligt. Bukarest var ingen skitig storstad utan en stad som kan mäta sig med många andra europeiska huvudstäder, förutom att luften i Bukarest var mycket renare och fräschare än vad det normalt är i en storstad.
Naturligtvis besökte vi Ceausescus berömda parlamentspalats, vilket är världens näst största byggnad ( näst efter Pentagon ). Det kostade ungefär 10 miljarder dollar att bygga palatset och det krävdes 20 000 man som jobbade i 3-skift dygnet runt för att bygga upp det. Vi gick en guidad rundtur som varade i ungefär en timme. Trots att vi promenerade mest hela tiden runt om i palatset så hann vi ändå bara se mindre än 4% av palatset, då kanske ni förstår hur stor det är.... 340 000 kvadratmeter med marmor, kristallglas, stål, brons och ädelträ. Vilken våning! Det finns ca 200 000 kvm äkta mattor i palatset, somliga så stora att de vävdes direkt inne i palatset. Bara en gardinlängd väger 250 kg och 700 arkitekter jobbade med att formge byggnaden. Allt detta byggdes medan folket svalt och levde i misär. Det var inte konstigt att diktator Ceasusecu med fru så småningom upprörde folket så till den grad att palatset blev stormat av folkmassan och att paret blev avrättade 1989 genom arkebusering.
I Bukarest finns det massor av trevliga uteserveringar i gamla stan, gata upp och gata ner, och det är billigt att ta en drink, öl eller kaffe där (ca 15-20 kr ). En tvårätters middag med valfri dryck till maten kostar mindre än en hundring inklusive dricks. Det finns massor av affärer och shoppingkomplex med kända och okända märkesvaror.
Vi reste från Bukarest vidare till Brasov, en fin liten stad i Transylvanien med utsikt över Karpaterna. Vi fick ett mysigt vindsrum med balkong uppe på takåsarna. Självklart reste vi även till Draculas slott, som egentligen inte alls är den riktige Vlad Draculas slott. Jag tyckte det påminde mer om Villa Villerkulla än ett kusligt spökslott. Det är självklart en stor turistattraktion med massor av kommers runt om slottet, och den lokale guiden var enormt rolig och bjöd mer på stand up comedy än en tråkig historieföreläsning.
Jag blev dock besviken att de inte gjort något mer spännande av denna turistmagnet. Det hade varit fulländat om Greve Dracula hade uppenbarat sig där i något hörn, eller om de haft någon svart likkista ståendes i något rum. Men tyvärr, har rumänerna inte kommit på detta ännu. För att få till en mera kuslig och skräckinjagande stämning, så fick vi själva stå för underhållningen. Jag och mina coola Övikskamrater hade garderat oss med vampyrtänder och vi hade enormt roligt med att skrämma alla barn ( och vuxna ) som besökte slottet. Mohahaha..! När skolklasserna gick uppför trappan in till slottet, stod jag i fönstret och grinade med mina plastiga vampyrgaddar. Avancerad skräck eller möjligen lågvattennivå av barnslighet...välj själv!
Karpaterna bjöd på ett grönt och vackert landskap. Tät skog med gott om björnar och snöklädda bergstoppar. Det kunde lika gärna ha varit Österrike eller Schweiz vi reste genom. Ingen större skillnad. Samma typer av alphyddor, linbanor och skidorter, men mycket billigare.
Jag reser gärna tillbaka till Rumänien. Tillbaka till Draculas slott åker jag bara om jag får möjlighet att delta i ett lustspel på plats som en skräckinjagande vampyr. Då kanske du behöver silverkors och vitlök med dig om du ska åka dit, inte annars. Om du däremot besöker Peles slottet vid vackra Sinaia, så kan jag lova att det är en äkta vampyr som guidar dig runt i det mörka slottet. Han hade åtminstone äkta vampyrtänder och var som klippt och skuren för en skräckfilm.
Avslutar med ett boktips om vampyrer: "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. Jag sträckläste den.
Ikväll packar jag om resväskan och drar till Finland. Voine, voine!
Naturligtvis besökte vi Ceausescus berömda parlamentspalats, vilket är världens näst största byggnad ( näst efter Pentagon ). Det kostade ungefär 10 miljarder dollar att bygga palatset och det krävdes 20 000 man som jobbade i 3-skift dygnet runt för att bygga upp det. Vi gick en guidad rundtur som varade i ungefär en timme. Trots att vi promenerade mest hela tiden runt om i palatset så hann vi ändå bara se mindre än 4% av palatset, då kanske ni förstår hur stor det är.... 340 000 kvadratmeter med marmor, kristallglas, stål, brons och ädelträ. Vilken våning! Det finns ca 200 000 kvm äkta mattor i palatset, somliga så stora att de vävdes direkt inne i palatset. Bara en gardinlängd väger 250 kg och 700 arkitekter jobbade med att formge byggnaden. Allt detta byggdes medan folket svalt och levde i misär. Det var inte konstigt att diktator Ceasusecu med fru så småningom upprörde folket så till den grad att palatset blev stormat av folkmassan och att paret blev avrättade 1989 genom arkebusering.
I Bukarest finns det massor av trevliga uteserveringar i gamla stan, gata upp och gata ner, och det är billigt att ta en drink, öl eller kaffe där (ca 15-20 kr ). En tvårätters middag med valfri dryck till maten kostar mindre än en hundring inklusive dricks. Det finns massor av affärer och shoppingkomplex med kända och okända märkesvaror.
 |
| Brasov i Transylvanien |
Vi reste från Bukarest vidare till Brasov, en fin liten stad i Transylvanien med utsikt över Karpaterna. Vi fick ett mysigt vindsrum med balkong uppe på takåsarna. Självklart reste vi även till Draculas slott, som egentligen inte alls är den riktige Vlad Draculas slott. Jag tyckte det påminde mer om Villa Villerkulla än ett kusligt spökslott. Det är självklart en stor turistattraktion med massor av kommers runt om slottet, och den lokale guiden var enormt rolig och bjöd mer på stand up comedy än en tråkig historieföreläsning.
Jag blev dock besviken att de inte gjort något mer spännande av denna turistmagnet. Det hade varit fulländat om Greve Dracula hade uppenbarat sig där i något hörn, eller om de haft någon svart likkista ståendes i något rum. Men tyvärr, har rumänerna inte kommit på detta ännu. För att få till en mera kuslig och skräckinjagande stämning, så fick vi själva stå för underhållningen. Jag och mina coola Övikskamrater hade garderat oss med vampyrtänder och vi hade enormt roligt med att skrämma alla barn ( och vuxna ) som besökte slottet. Mohahaha..! När skolklasserna gick uppför trappan in till slottet, stod jag i fönstret och grinade med mina plastiga vampyrgaddar. Avancerad skräck eller möjligen lågvattennivå av barnslighet...välj själv!
Karpaterna bjöd på ett grönt och vackert landskap. Tät skog med gott om björnar och snöklädda bergstoppar. Det kunde lika gärna ha varit Österrike eller Schweiz vi reste genom. Ingen större skillnad. Samma typer av alphyddor, linbanor och skidorter, men mycket billigare.
Jag reser gärna tillbaka till Rumänien. Tillbaka till Draculas slott åker jag bara om jag får möjlighet att delta i ett lustspel på plats som en skräckinjagande vampyr. Då kanske du behöver silverkors och vitlök med dig om du ska åka dit, inte annars. Om du däremot besöker Peles slottet vid vackra Sinaia, så kan jag lova att det är en äkta vampyr som guidar dig runt i det mörka slottet. Han hade åtminstone äkta vampyrtänder och var som klippt och skuren för en skräckfilm.
Avslutar med ett boktips om vampyrer: "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. Jag sträckläste den.
Ikväll packar jag om resväskan och drar till Finland. Voine, voine!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar