Om ni undrar varför min blogg ligger och ruttnar bort, så ska jag försöka berätta det i korta ordalag.
För det första så har min dator drunknat och det fanns inget att göra för att rädda den. Ett hett tips: Häll inte vatten över era datorer! Ett proffs har typ obducerat den och funnit att den är utom all räddning. Jag fick dock veta att han aldrig sett så skitig dator förut (! ) Sanitär olägenhet. Förmodligen drunknade den nog mer i smuts än i vatten, den stackarn. Ja, den överlevde ju alla mina senaste resor, bl a en månad i Indien och jag har väl inte varit så värst försiktig med den.
Annars så lever jag i ett flyttkaos just nu, och jag känner mig fruktansvärt splittrad. Jag varvar mellan att packa banankartonger, sortera papper och försöka kränga iväg en del saker som jag inte tror mig behöva i framtiden. Ett mastodont arbete. Varför har man så mycket saker? Jag vill ju egentligen leva som en asketisk munk med max 5 ägodelar. Annars börjar sakerna att äga en själv. Så vill jag inte jag ha det.
I stressen så glömmer jag det ena efter det andra och är mer förvirrad en vanligt. Ja, då kan ni tänka själva! Går det? Ja, jag kan! Jag har en helt fantastisk förmåga att röra till det ännu mera, när jag redan har det tillräckligt rörigt omkring mig. Jag blir så trött på mig själv...jättetrött...ungefär som när Maria Montazami rör ihop det.
Häromdagen bad jag mina föräldrar vara i min lägenhet för att ta emot postbudet som skulle komma med paket. Jag meddelade att jag gömt en nyckel på ett ställe så de skulle kunna ta sig in. Senare på dagen ringde mamma i panik, för nu var de utanför min lägenhet tillsammans med postbudet, men med en nyckel som inte passade i min dörr. Jag hade visst lagt dit fel nyckel på gömstället! Typiskt!
Igår skyndade jag mig från jobbet för att ta itu med röran hemmavid och promenerade hem i rask takt. Väl hemma hade jag ingen nyckel! Jag mindes plötsligt att jag hade kvar min jacka på jobbet med nycklarna i jackfickan. Jag promenerade tillbaka de 2000 metrarna till jobbet. - "Det man inte har i huvet, får man ha i bena" meddelade jag glatt mina kvarvarande kollegor som förvånat glodde på mig som återvänt som en virvelvind i det tysta kontorslandskapet. Jag gick till jackan och kände efter i fickan, men ingen nyckel där! Va tusan nu då? Då kände jag efter i min kasse som jag burit på hela vägen fram å tillbaka, och naturligtvis så hade den gömt sig där hela tiden! Mina kollegor gapade som fågelholkar.
-"Det finns bara en som kan göra en sån sak, och det är du Rosie!". Jo, jag är unik på det sättet. Jag hade alltså gått 4 km i onödan! Nja, egentligen inte...det var ju vackert väder och jag kan gott behöva en extra promenad. Tror ni det slutade där? Nej, nej! När jag kom hem igen så kom jag på att jag faktiskt haft bilen till jobbet på morgon ( vilket jag mycket sällan brukar ha ). Så det var bara att trava iväg och gå ett par kilometer till...
Idag kom ett nytt paket med Postbudet ( Stefan från Posten ringde igen och meddelade trött - "Du har fått paket...igen...!" ). Denna gång kom paketet hela vägen från Kina och det var tänkt att bli en present till en som står mig mycket nära. När jag öppnade paketet så upptäckte jag att jag fått helt fel grejer...åtminstone helt fel märke...Skit! Jag kan inte skicka tillbaka det heller. Jag funderade på hur det gått till och gick in på internetsidan igen och såg då att man blir länkad till en annan sida med ett annat märke...Helt och hållet mitt eget fel i brist på uppmärksamhet. Men det är feta smällar man får ta ibland...och det kunde ju varit ännu värre.
Ungefär så ser mina dygn ut nuförtiden. Ja, jag stressar faktiskt dygnet runt. Igår natt vaknade jag och kände att något var fel ( förutom att jag var kissnödig ) och steg upp mitt i natten och funderade plötsligt på var min katt Svenne var. Han brukar alltid ligga och vakta, beredd att gå till anfall om man går upp med nakna ben och fötter på natten, men denna gång fick jag inga klor i bena.
Det gick upp för mig att han var kvar i trappuppgången sedan han smitit ut kvällen innan. Så fort jag öppnade dörren rusade han in med full fart. Stackarn hade kissat på min dörrmatta då han inte haft tillgång till sin toalett. Duktig katt som går på vår dörrmatta och inte någon annanstans i trappuppgången!
När jag har allt under kontroll ( vilket jag hoppas ska kunna ske någon gång i mitt liv ) så ska jag försöka delge er mera av mina sobra tankar, som kanske inte alltid håller måttet...men jag försöker åtminstone.
Förresten! Inte nog med att jag har det rörigt på fritiden, så är det lika rörigt på jobbet! Jag är numera support för Norge och snacker kun norsk hele dagarna. Akkurat kjempeflott! Ha de!
För det första så har min dator drunknat och det fanns inget att göra för att rädda den. Ett hett tips: Häll inte vatten över era datorer! Ett proffs har typ obducerat den och funnit att den är utom all räddning. Jag fick dock veta att han aldrig sett så skitig dator förut (! ) Sanitär olägenhet. Förmodligen drunknade den nog mer i smuts än i vatten, den stackarn. Ja, den överlevde ju alla mina senaste resor, bl a en månad i Indien och jag har väl inte varit så värst försiktig med den.
Annars så lever jag i ett flyttkaos just nu, och jag känner mig fruktansvärt splittrad. Jag varvar mellan att packa banankartonger, sortera papper och försöka kränga iväg en del saker som jag inte tror mig behöva i framtiden. Ett mastodont arbete. Varför har man så mycket saker? Jag vill ju egentligen leva som en asketisk munk med max 5 ägodelar. Annars börjar sakerna att äga en själv. Så vill jag inte jag ha det.
I stressen så glömmer jag det ena efter det andra och är mer förvirrad en vanligt. Ja, då kan ni tänka själva! Går det? Ja, jag kan! Jag har en helt fantastisk förmåga att röra till det ännu mera, när jag redan har det tillräckligt rörigt omkring mig. Jag blir så trött på mig själv...jättetrött...ungefär som när Maria Montazami rör ihop det.
Häromdagen bad jag mina föräldrar vara i min lägenhet för att ta emot postbudet som skulle komma med paket. Jag meddelade att jag gömt en nyckel på ett ställe så de skulle kunna ta sig in. Senare på dagen ringde mamma i panik, för nu var de utanför min lägenhet tillsammans med postbudet, men med en nyckel som inte passade i min dörr. Jag hade visst lagt dit fel nyckel på gömstället! Typiskt!
Igår skyndade jag mig från jobbet för att ta itu med röran hemmavid och promenerade hem i rask takt. Väl hemma hade jag ingen nyckel! Jag mindes plötsligt att jag hade kvar min jacka på jobbet med nycklarna i jackfickan. Jag promenerade tillbaka de 2000 metrarna till jobbet. - "Det man inte har i huvet, får man ha i bena" meddelade jag glatt mina kvarvarande kollegor som förvånat glodde på mig som återvänt som en virvelvind i det tysta kontorslandskapet. Jag gick till jackan och kände efter i fickan, men ingen nyckel där! Va tusan nu då? Då kände jag efter i min kasse som jag burit på hela vägen fram å tillbaka, och naturligtvis så hade den gömt sig där hela tiden! Mina kollegor gapade som fågelholkar.
-"Det finns bara en som kan göra en sån sak, och det är du Rosie!". Jo, jag är unik på det sättet. Jag hade alltså gått 4 km i onödan! Nja, egentligen inte...det var ju vackert väder och jag kan gott behöva en extra promenad. Tror ni det slutade där? Nej, nej! När jag kom hem igen så kom jag på att jag faktiskt haft bilen till jobbet på morgon ( vilket jag mycket sällan brukar ha ). Så det var bara att trava iväg och gå ett par kilometer till...
Idag kom ett nytt paket med Postbudet ( Stefan från Posten ringde igen och meddelade trött - "Du har fått paket...igen...!" ). Denna gång kom paketet hela vägen från Kina och det var tänkt att bli en present till en som står mig mycket nära. När jag öppnade paketet så upptäckte jag att jag fått helt fel grejer...åtminstone helt fel märke...Skit! Jag kan inte skicka tillbaka det heller. Jag funderade på hur det gått till och gick in på internetsidan igen och såg då att man blir länkad till en annan sida med ett annat märke...Helt och hållet mitt eget fel i brist på uppmärksamhet. Men det är feta smällar man får ta ibland...och det kunde ju varit ännu värre.
Ungefär så ser mina dygn ut nuförtiden. Ja, jag stressar faktiskt dygnet runt. Igår natt vaknade jag och kände att något var fel ( förutom att jag var kissnödig ) och steg upp mitt i natten och funderade plötsligt på var min katt Svenne var. Han brukar alltid ligga och vakta, beredd att gå till anfall om man går upp med nakna ben och fötter på natten, men denna gång fick jag inga klor i bena.
Det gick upp för mig att han var kvar i trappuppgången sedan han smitit ut kvällen innan. Så fort jag öppnade dörren rusade han in med full fart. Stackarn hade kissat på min dörrmatta då han inte haft tillgång till sin toalett. Duktig katt som går på vår dörrmatta och inte någon annanstans i trappuppgången!
När jag har allt under kontroll ( vilket jag hoppas ska kunna ske någon gång i mitt liv ) så ska jag försöka delge er mera av mina sobra tankar, som kanske inte alltid håller måttet...men jag försöker åtminstone.
Förresten! Inte nog med att jag har det rörigt på fritiden, så är det lika rörigt på jobbet! Jag är numera support för Norge och snacker kun norsk hele dagarna. Akkurat kjempeflott! Ha de!
 |
| Svenne latar sig i godan ro...man skulle fått vara katt ibland.. |
Hello Rosie! I always enjoy your Sobra Tankar....you write so nice and clearly that I can feel again how is it when you have to move... the boxes, the papers and the anxiety. How did I gather all this crap over the years?
SvaraRaderaTake it easy! Concentrate on this wonderful moment you are living now... new house, new people....possibilities. And don´t worry about anything; everything will be allright!
Evelyn Garzaro