Egentligen har jag inte tid att skriva, jag borde egentligen sova eftersom jag ska upp igen om mindre än 6 timmar. Men egentligen så gör jag det bara för att varva ner. Egentligen hade jag inte tid att plocka hallon ikväll heller, men jag kunde inte låta bli. Det finns ju hur mycket hallon som helst i år, och de är stora, fina och nästan helt befriad från mask. Det gör ju egentligen inte så mycket att få i sig en och annan hallonmask, för de smakar ju mest hallon, men vegetarianer bör ju egentligen inte äta mask. Det är mycket man egentligen borde göra och inte göra. Det är mycket egentligen egentligen...
Hur som haver så drog jag iväg efter jobbet med bärhinken i högsta hugg. Jag försvann i hallonsnåren och fann snart värsta bästa stället med hallonbjässar stora som jordgubbar. Snart var det en pojke i 10-årsåldern som fick korn på mig. Han följde mig hack i häl och skrek snart till sina föräldrar som fanns någonstans i närheten: - "Kom hit!! Jag har hittat paradiset!!"
- Men stick och brinn!! ville jag väsa till ungen som tänkte våldgästa mitt ställe. Jag önskade att jag även hade haft mina vampyrtänder till hands i det ögonblicket, så jag hade kunnat skrämma brallorna av all som närmade sig...moahahaha. Men jag bet dock ihop och snart var en mamma och en pappa där också och snodde mina bär.
Nåväl bären räcker till oss alla i år och det är egentligen skamligt att inte fler nyttjar allemansrätten och tar sig ut i naturen. Det är både nyttigt och roligt. Moder Jord är god och vi får frossa i dessa goda nyttigheter fortfarande trots att vi misshandlar vår planet som vi gör.
Alldeles för länge höll jag mig kvar i hallonbuskarna innan jag gick till bilen. Då såg jag att min mobiltelefon hade laddat ur, och det började bli bråttom att ringa min son som jag lovat skjutsa till bussen. Jag skyndade hem och fann ingen mobilladdare vart jag än letade. Jag har även en mobil hemtelefon och även den hade laddat ur. Konstaterade snart att jag hade två telefoner utan ström och utan laddare! Dynga på brö!!
Jag förstod snart att dottern måste ha fått med sig dem när hon åkte till pappan tidigare på dagen. Mitt hem är ett kaos just nu, eftersom jag rensar i röran...enligt Feng Shui,
Jag började få panik eftersom det var bråttom och jag har dessutom varken sonens eller dotterns telefonnummer i huvudet. Jag lär mig dem aldrig ( ja jag är senildement ) och deras nummer finns inte att hitta via nummerupplysningen. Båda ville jag ha tag på och ingen av dem kunde jag få kontakt med. Jag sprang ut i trappuppgången för att låna telefon hos en granne så att jag skulle kunna kontakta pappan till min dotter ( hans nummer har jag i huvudet ). Jag ringde på alla dörrar, men ingen öppnade. Det borde jag ha kunnat förutse eftersom det bara bor gamla tanter i trappuppgången som aldrig öppnar dörren om man ringer på oanmäld på kvällen. Klokt av dem!
Jag sprang ut till bilen och åkte iväg till jobbet för att låna telefon och en mobilladdare. Väl framme så hade jag passerkortet i handen, men kom inte på vilken kod jag hade. Min stressade hjärna fick totalt hjärnsläpp! Vad göra? Jag kände mig totalt handikappad och helt oförmögen att komma i kontakt med mina barn eller omvärlden. Jag kom på att jag hade koden på ett hemligt ställe i min handväska, som jag naturligtvis hade hemma. Skit! Jag brassade hem igen, slet åt mig handväskan och återvände till jobbet. Väl där hittade jag slutligen en mobilladdare och således även mina barns telefonnummer. Snart stod jag utanför sonens hus, för att plocka upp honom och ett antal flyttkartonger som han fixat till mig. Jag ska ju snart flytta.
Efter skjutsning till bussen ( som sonen hann med ), så fortsatte jag hem till min flyttröra för att koka delikat hallonsylt. När sylten var klar så upptäckte jag att jag saknade glasburkar kl 23.00 på kvällen. Vad göra? Jo, jag gick ner till soprummet för källsortering och fann ett antal fina glasburkar som jag tog hem och diskade mycket ordentligt. Jag till och med lade dom inne i ugnen så att de blev riktigt heta innan jag öste upp sylten. Flyttkartongerna står nu på plats i vardagsrummet och syltburkarna står upp- och nervända på diskbänken. Man ska vända dem upp och ned tills sylten kallnat, så vacuumförpackas de.
Åtta härliga snyltburkar blev det! - "När man kan köpa färdig sylt på affärn!" kanske du säger. Men mina syltburkar är mödan värd. All stress, jäkt och vedermödor gör att denna sylt äter man med andakt ( hur man nu gör då...men ändå... ). Ge er ut i skog och mark ni också, men passa er för att sno mina bär!
Hur som haver så drog jag iväg efter jobbet med bärhinken i högsta hugg. Jag försvann i hallonsnåren och fann snart värsta bästa stället med hallonbjässar stora som jordgubbar. Snart var det en pojke i 10-årsåldern som fick korn på mig. Han följde mig hack i häl och skrek snart till sina föräldrar som fanns någonstans i närheten: - "Kom hit!! Jag har hittat paradiset!!"
- Men stick och brinn!! ville jag väsa till ungen som tänkte våldgästa mitt ställe. Jag önskade att jag även hade haft mina vampyrtänder till hands i det ögonblicket, så jag hade kunnat skrämma brallorna av all som närmade sig...moahahaha. Men jag bet dock ihop och snart var en mamma och en pappa där också och snodde mina bär.
Nåväl bären räcker till oss alla i år och det är egentligen skamligt att inte fler nyttjar allemansrätten och tar sig ut i naturen. Det är både nyttigt och roligt. Moder Jord är god och vi får frossa i dessa goda nyttigheter fortfarande trots att vi misshandlar vår planet som vi gör.
Alldeles för länge höll jag mig kvar i hallonbuskarna innan jag gick till bilen. Då såg jag att min mobiltelefon hade laddat ur, och det började bli bråttom att ringa min son som jag lovat skjutsa till bussen. Jag skyndade hem och fann ingen mobilladdare vart jag än letade. Jag har även en mobil hemtelefon och även den hade laddat ur. Konstaterade snart att jag hade två telefoner utan ström och utan laddare! Dynga på brö!!
Jag förstod snart att dottern måste ha fått med sig dem när hon åkte till pappan tidigare på dagen. Mitt hem är ett kaos just nu, eftersom jag rensar i röran...enligt Feng Shui,
Jag började få panik eftersom det var bråttom och jag har dessutom varken sonens eller dotterns telefonnummer i huvudet. Jag lär mig dem aldrig ( ja jag är senildement ) och deras nummer finns inte att hitta via nummerupplysningen. Båda ville jag ha tag på och ingen av dem kunde jag få kontakt med. Jag sprang ut i trappuppgången för att låna telefon hos en granne så att jag skulle kunna kontakta pappan till min dotter ( hans nummer har jag i huvudet ). Jag ringde på alla dörrar, men ingen öppnade. Det borde jag ha kunnat förutse eftersom det bara bor gamla tanter i trappuppgången som aldrig öppnar dörren om man ringer på oanmäld på kvällen. Klokt av dem!
Jag sprang ut till bilen och åkte iväg till jobbet för att låna telefon och en mobilladdare. Väl framme så hade jag passerkortet i handen, men kom inte på vilken kod jag hade. Min stressade hjärna fick totalt hjärnsläpp! Vad göra? Jag kände mig totalt handikappad och helt oförmögen att komma i kontakt med mina barn eller omvärlden. Jag kom på att jag hade koden på ett hemligt ställe i min handväska, som jag naturligtvis hade hemma. Skit! Jag brassade hem igen, slet åt mig handväskan och återvände till jobbet. Väl där hittade jag slutligen en mobilladdare och således även mina barns telefonnummer. Snart stod jag utanför sonens hus, för att plocka upp honom och ett antal flyttkartonger som han fixat till mig. Jag ska ju snart flytta.
Efter skjutsning till bussen ( som sonen hann med ), så fortsatte jag hem till min flyttröra för att koka delikat hallonsylt. När sylten var klar så upptäckte jag att jag saknade glasburkar kl 23.00 på kvällen. Vad göra? Jo, jag gick ner till soprummet för källsortering och fann ett antal fina glasburkar som jag tog hem och diskade mycket ordentligt. Jag till och med lade dom inne i ugnen så att de blev riktigt heta innan jag öste upp sylten. Flyttkartongerna står nu på plats i vardagsrummet och syltburkarna står upp- och nervända på diskbänken. Man ska vända dem upp och ned tills sylten kallnat, så vacuumförpackas de.
Åtta härliga snyltburkar blev det! - "När man kan köpa färdig sylt på affärn!" kanske du säger. Men mina syltburkar är mödan värd. All stress, jäkt och vedermödor gör att denna sylt äter man med andakt ( hur man nu gör då...men ändå... ). Ge er ut i skog och mark ni också, men passa er för att sno mina bär!
 |
| Hallonluja! |
I think you were so stressed about your cell phone like a smoker who's forgotten their fags. lol
SvaraRadera...för mej har du blivit något utöver det vanliga för att hinna allt du gör...eller råkar ut för... skulle vilken annan människa som helst behöva klona sej...flera gånger...mitt hjärta fylls av värme när jag möter dej och fast du är helt körd...så ler du så dina gröna ögon får en att smälta..jag är din största beundrare..du fantastiska människa..:)
SvaraRadera