Det lilla barnet kom till världen med öppna ögon och öppet hjärta.
Så oskyldig och oförstörd.
Med ögon fulla av tillit och kärlek såg de upp mot sina föräldrar.
En moder och fader som förväntades ge det lilla barnet all trygghet och omsorg som ett barn kan tänkas behöva.
Det lilla barnet kände till en början ingen ängslan eller oro, bara villkorslös kärlek.
På moderns barm, och i faderns famn sov det tryggt.
Så en dag vaknade barnet och fann att hemmet och omvärlden var fyllt av oro och konflikter
Trots att nallen och snuttefilten fanns vid barnets sida, så började världen te sig hotfull och farofylld.
Barnet kunde inte förstå eller sätta ord på det som skedde runtomkring.
Det uppstod bara en jobbig känsla. En knut i bröstet, ett illamående och en obehaglig odör.
Barnet ville kräkas, men förmådde det inte. Det kom inte längre upp än till bröstbenet. Där tog det stopp, i höjd med hjärtat. Så barnet svalde spyan och blev snart van att alltid svälja.
Ingen i omgivningen uppmärksammade barnets illamående. Eller så gjorde de det, men valde att blunda.
Locket lades på och ingen ville öppna det igen. Där inuti barnet växte det infekterade såret, och till slut var det en varböld av ångest och smärta. Det värsta dövades med godis och glass. Senare med alkohol och droger. Det sårade barnet blev expert på att fly. Så snart illamåendet kom ikapp, så hittade det nya flyktvägar. Till slut blev det en flykting utan asyl i tillvaron. Instängd i ett mentalt fängelse.
Den nu vuxna människan var fortfarande ett barn inuti.
Ett barn som ville förstå vuxenvärldens svek, men ingen kunde förklara.
För de skyldiga var själva sårade barn.
Det var ett arv de bar med sig från förfädernas tid.
Det infekterade såret var en smitthärd, en farsot farligare än böldpest och digerdöd.
Det enda vaccinet som fanns att tillgå var förlåtelsen. Kärlek och förlåtelse.
En bristvara som inte läkemedelsföretagen lyckats framställa, trots gedigen forskning och stora anslag. Lutheranerna överlät till Jesus att ta på sig syndernas förlåtelse, för då slapp de själva.
Måhända är gårdagen inte möjlig att förändra, men desto större anledning att försonas med den.
Den villkorslösa kärleken och den villkorslösa förlåtelsen föds det lilla barnet med. Ett oskrivet blad.
Sedan fylls det på med meningslöst klotter, som ingen bryr sig om att tyda eller förstå.
Att hitta tillbaka till den ursprungliga kärnan är en svår process och kanske rent av omöjlig.
Det sårade barnet är för evigt sårad, skadan går inte att göras ogjord. Men den går att mildra.
Att plocka fram spökena i garderoben kan vara oerhört skrämmande. Att möta det sårade barnet inom sig likaså. Men i dagsljuset, i samtalet och i en trygg tillvaro blir det lättare att konfrontera det svåra. Döm inte det sårade barnet, utan stötta det och respektera det.
Att trycka undan det sårade barnet är en förnekelse av jaget. Att förlåta sig själv och andra är botemedlet som helar mänskligheten. Genom försoning med det sårade barnet, kan vi bygga en bättre värld. Freden börjar inom varje enskild människa.
Peace, love and understanding!
Så oskyldig och oförstörd.
Med ögon fulla av tillit och kärlek såg de upp mot sina föräldrar.
En moder och fader som förväntades ge det lilla barnet all trygghet och omsorg som ett barn kan tänkas behöva.
Det lilla barnet kände till en början ingen ängslan eller oro, bara villkorslös kärlek.
På moderns barm, och i faderns famn sov det tryggt.
Så en dag vaknade barnet och fann att hemmet och omvärlden var fyllt av oro och konflikter
Trots att nallen och snuttefilten fanns vid barnets sida, så började världen te sig hotfull och farofylld.
Barnet kunde inte förstå eller sätta ord på det som skedde runtomkring.
Det uppstod bara en jobbig känsla. En knut i bröstet, ett illamående och en obehaglig odör.
Barnet ville kräkas, men förmådde det inte. Det kom inte längre upp än till bröstbenet. Där tog det stopp, i höjd med hjärtat. Så barnet svalde spyan och blev snart van att alltid svälja.
Ingen i omgivningen uppmärksammade barnets illamående. Eller så gjorde de det, men valde att blunda.
Locket lades på och ingen ville öppna det igen. Där inuti barnet växte det infekterade såret, och till slut var det en varböld av ångest och smärta. Det värsta dövades med godis och glass. Senare med alkohol och droger. Det sårade barnet blev expert på att fly. Så snart illamåendet kom ikapp, så hittade det nya flyktvägar. Till slut blev det en flykting utan asyl i tillvaron. Instängd i ett mentalt fängelse.
Den nu vuxna människan var fortfarande ett barn inuti.
Ett barn som ville förstå vuxenvärldens svek, men ingen kunde förklara.
För de skyldiga var själva sårade barn.
Det var ett arv de bar med sig från förfädernas tid.
Det infekterade såret var en smitthärd, en farsot farligare än böldpest och digerdöd.
Det enda vaccinet som fanns att tillgå var förlåtelsen. Kärlek och förlåtelse.
En bristvara som inte läkemedelsföretagen lyckats framställa, trots gedigen forskning och stora anslag. Lutheranerna överlät till Jesus att ta på sig syndernas förlåtelse, för då slapp de själva.
*********
Måhända är gårdagen inte möjlig att förändra, men desto större anledning att försonas med den.
Den villkorslösa kärleken och den villkorslösa förlåtelsen föds det lilla barnet med. Ett oskrivet blad.
Sedan fylls det på med meningslöst klotter, som ingen bryr sig om att tyda eller förstå.
Att hitta tillbaka till den ursprungliga kärnan är en svår process och kanske rent av omöjlig.
Det sårade barnet är för evigt sårad, skadan går inte att göras ogjord. Men den går att mildra.
Att plocka fram spökena i garderoben kan vara oerhört skrämmande. Att möta det sårade barnet inom sig likaså. Men i dagsljuset, i samtalet och i en trygg tillvaro blir det lättare att konfrontera det svåra. Döm inte det sårade barnet, utan stötta det och respektera det.
Att trycka undan det sårade barnet är en förnekelse av jaget. Att förlåta sig själv och andra är botemedlet som helar mänskligheten. Genom försoning med det sårade barnet, kan vi bygga en bättre värld. Freden börjar inom varje enskild människa.
Peace, love and understanding!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar