Tänk positivt så blir allt bra..

Vi matas dagligen av käcka budskap som att tänka positivt och ta kommandot över livet.
Låt framrutan vara större än backspegeln! Glöm det som varit, och sluta älta!
Vi lär oss att våra tankar styr vår lycka och våra liv. Vi lär oss hemligheten med attraktionslagen och aktar oss noga för att tänka på felaktigt sätt. Det handlar inte om hur vi har det, utan om hur vi tar det..! Du är själv skaparen av ditt eget liv! Går något fel så har du tänkt felaktigt, eller så behövde du få dig en ordentlig läxa...så att du lär dig någon gång! Orsak och verkan. Som du sår får du skörda.
Ungefär som kristendomen som vill pådyvla oss budskapet att om vi inte tror, så fastnar du i djävulens nät. Eller om din tro inte är tillräckligt stark så kommer Gud att jävlas med dig.

Jag är själv en anhängare till mental träning och personlig utveckling och vill såklart inte lida mer än nödvändigt. Jag vill inte ha några negativa och deprimerande tankar i mitt sinne. Jag vill vara glad och positiv och full av energi. Jag vill vara den här engagerade supermänniskan som efterfrågas i platsannonserna som kan hålla tusen bollar i luften. Jag vill inte ödsla min kraft på att älta och gräma mig, över sådant jag ändå inte kan påverka. Det som har varit, det har varit. Bara släppa och gå vidare. Lätt som en plätt! Eller...?

Tänk om dessa upplysande budskap bara skapar stress och oro? Vad händer om jag inte orkar tänka enligt attraktionslagen och bara tänker skit, kommer jag att drabbas av evig olycka då? Är jag verkligen ensam ansvarig för allt som sker i mitt liv? Herregud, vilken prestationsångest jag får! Vad var det jag tänkte nyss..? Kan jag ångra det fula jag nyss tänkte? Tänk om jag inte ens är medveten om att jag går omkring med destruktiva tankar? Hur kommer det då att gå? Eländes elände...

Självklart ska vi försöka vara positiva, kåta, glada och energiska. Alla vill vi väl uppfattas som entusiastiska, tillmötesgående, välvilliga och optimistiska. Ingen vill vara en surkart. Men ändå träffar vi på alla dessa typer som retar gallfeber på oss. Gnällspikarna, surkukarna, bitterfittorna, bakåtsträvarna och kverulanterna. Vad gör vi med dom stackarna som inte lyckas vara glada och positiva alltjämt? Ska dom inte få spy galla och visa sitt missnöje längre? Täpp igen käften på dom bara! Behärska dig och håll inne med allt bara! Låt inte andra bli din soptunna!

Jag har själv varit ganska dömande mot de som inte orkar ta sig i kragen, tills den dag jag kände att jag själv knappt orkade hålla näsan ovanför vattenytan. Då var jag inte lika kaxig längre. Vi är så snar att döma andra utan att ha gått i deras mockasiner. Vi har inte upplevt andras trauman och vi kan bara bilda oss en uppfattning om den egna erfarenheten. Vi människor är olika. Vissa klarar mer, och vissa mindre. En del klarar av en massa saker, men du kan ändå slå undan benen på dem om du träffar deras ömma punkter. Vi har olika genuppsättningar, olika svagheter och olika erfarenheter. Vi kan egentligen inte jämföras med varandra på en helt rättvis nivå.

Det är förstås av ren välvilja och kärlek som vi möts av glada och käcka tillrop och budskap, som "tänk positivt" "var tacksam" "gaska upp dig" o s v. Men det kanske inte alltid är lika lätt att anamma detta, om man lider av en depression eller äter vissa mediciner. Det kan istället skapa ytterligare stress och press. Skynda dig nu att bli frisk! Skyll inte ditt illamående på andra! Släpp och gå vidare nu! Det handlar oftast om en läkningsprocess, som kan ta olika tid för olika människor. Det handlar om acceptans i båda riktningar. Den sjuke måste lära sig att acceptera sin situation och det som hänt, och omgivningen måste acceptera att det kan ta tid ibland.

I dagens samhälle ska allt jäktas och forceras fram. Vi får hela tiden lära oss att svälja och gå vidare. Framåt marsch! Se så, torka tårarna nu och skaka av dig skiten! Den starke tar inte åt sig personligen. Den starke låter allt rinna av, som vattnet på en gås. I dagens samhälle får snart inte sjuka plats någonstans. De får något lugnande utskrivet på recept, och blir de hänvisade till ensamheten i sina tomma lägenheter där de kan dricka folköl och skära sig med kniven.

Den lyckade människan tar till sig av det positiva budskapet och skapar sitt lyckosamma och framgångsrika liv, med hjälp av affirmationer och mindfulness. Den som klagar och är missnöjd får skylla på sig själv och inte på andra. Ansvaret bärs inte av samhället, politikerna, läkarvården, arbetsgivaren eller någon annan. Ansvaret bär du bara själv, och risken är att du känner dig ännu mera misslyckad. Det är ett helvetes ansvar som kommer an på individen hela tiden. Alla orkar inte nå sina personliga mål och göra sina hemläxor.

Jag tror att allt handlar om tid. Att ge saker och ting tid. Vi måste ge varandra mer tid, och vi måste ge oss själva mer tid. Tid för eftertanke och reflektion. Tid för kärlek och vänskap. Tid till att vänja oss vid nya saker. Hjärnan måste få tid att lära,  hjärtat få tid att läka, och magen tid att smälta.
 Vi måste göra en sak i taget, i vår egen takt. Inte bara sträva efter personliga mål, framgång, resultat, snabbtorkande lim, snabbläkande mediciner, snabbmat på lunchen, snabbköp och snabblån på internet, och snabbisar med älsklingen. Det finns inget quick fix när det gäller själen. Allt går för fort och vi hinner inte med livet. Hur ska man orka leva i nuet, när allt hela tiden förändras. Då är det inte så konstigt att man vill blicka tillbaka för att fundera på vad det var som egentligen hände?
Ibland måste man sätta sig ned och vänta på sin själ, utan några som helst krav och villkor.

Skaffa dig en bra dag!