Jag älskar när det plötsligt händer något som gör att livet blir ett roligt äventyr. Det får gärna vara oplanerat och oförutsett. Det är det som gör det så himla spännande. Jag tycker inte om att planera saker långt i förväg, för jag hinner oftast ändra mig flera gånger på vägen bara för att jag vill vara säker på att hitta det optimala. Planerar jag långt i förväg, blir det ett velande än hit och än dit, och när jag väl ska åka iväg, så är det inte lika spännande längre. Jag har liksom gjort det i tankarna redan.
Av en händelse kom jag i kontakt med en snubbe på nätet, som berättade att han skulle åka och plugga italienska i Italien och undrade om jag skulle hänga med. Och han var nog kanske inte beredd på att jag skulle haka på så lätt. Men sagt och gjort så tio dagar senare så möttes vi på perrongen i Ventimiglia på den italienska rivieran! Då hade jag redan hunnit flyga till Nice dagen innan och tagit tåget till San Remo. Någonstans på vägen tappade jag också mitt kreditkort, upptäckte jag när jag stod i begrepp att betala för mina matvaror i snabbköpet. Typiskt! Första dagen utomlands på egen hand och inga kontanta medel. Nåväl, det ordnade sig.
En dag senare satt vi tillsammans med två andra svenskar och fyra tyskar i ett stekhett klassrum och tragglade italienska. Det blev en riktig rivstart då vår lärarinna enbart talade italienska och jag kunde inte ett ord....mer än typ grazie, buongirgnio, bella, pasta och pronto. Jag hade fått för mig att det bara var ungdomar som åkte utomlands på språkkurs och hade föreställt mig att jag skulle vara typ äldst i klassen. Men det visade sig att vi alla vara i samma ålder, den gyllene medelåldern. Vi tittade osäkert med stora ögon på varandra och försökte begripa något av det som vi blev utsatta för och försökte staka fram några enstaka obegripliga haranger på det vackra främmande språket. Det blev mycket skratt och fniss eftersom vi lät som efterblivna analfabeter ( Si, io molto rittardo... ).
- Mi chiamo Rose-Marie. Sono svedese. Che cosa significo ----? lyckades jag lära mig, vid sidan av böjning av verb, genus, numerus, bestämda och obestämda artiklar och personliga pronomen. Det är inte helt enkelt att lära sig detta romanska språk om man vill kunna språka grammatiskt korrekt. Men roligt var det och jag ska nog försöka fördjupa mig i språket när jag vilat hjärnan lite och smält de första 20 lektionerna.
Vid sidan av språktortyren så hann jag se en hel del av den vackra staden San Remo, där jag främst imponerades av gränderna i gamla stan. Så himla pittoreskt och vackert. Som taget ur Disney's Lady och Lufsen! Det blev ett par middagar i gränden i trevligt sällskap vid bord med rödvitrutiga dukar och så genuint italienskt som det kan bli. Till och med kyrkklockorna överröstade oss under middagen, för att förstärka den historiska atmosfären.
En dag tog jag tåget till Monaco som bara ligger mindre än en timme bort, och kustremsan är bedövande vacker. Det var en molnfri dag och över 30 grader i skuggan. Så olidligt varmt att jag förnedrade mig själv och åkte det turistiga barntåget runt Monaco istället för att gå till fots. Jag gick dock från tågstationen till The Palace där fursten bor och en gång Grace Kelly bott. Så fantastisk utsikt där uppifrån, där man kan se hela Montecarlo som är byggt på höjden och påminner om Hongkong.
För övrigt så blev det några lata eftermiddagar på stränderna runt om San Remo, ett kort besök på casinot och en hel del strosande runt de mysiga gatorna i stan och längs den långa strandpromenaden, innan jag tog tåget vidare till Varese, som ligger norr om Milano på gränsen mot Schweiz.
I Varese möttes jag av min italienska väninna Annamaria och 36 grader i skuggan. Jag fick duscha kallt som tur var i uteduschen och dansa omkring naken på gräsmattan i hennes vackra trädgård. Så uppfriskande och befriande!
Annamaria överraskade mig och tog mig nästkommande morgon på en tur till Schweiz för att hälsa på hennes vänner där och besöka en festival uppe i bergen till förmån för en gammal kyrka. Vi vandrade uppför berget och åtnjöt fantastiska vyer, innan vi slog oss ner vi de dukade borden där vi serverades hemlagad risotto, hemgjorda ostar, öl, vin och annat gott. Det var en mycket trevlig dag och så kul att få besöka ett schweisiskt hem i en vackert alphus som byggdes för över 100 år sedan. Där skulle jag verkligen vilja bo. Speciellt hemma hos dom som jobbar som bagare och hela huset doftade nybakat bröd.
Nu är jag tillfälligt på hemmaplan för en natt och packar om väskan innan jag drar iväg på nya äventyr! Ciaooo!
Ps. Jag fick med mig en italiensk fästing ( eller möjligen var den från Schweiz ) upptäckte jag i morse på min kropp, och fick ta fram pincetten för att dra loss den fulingen. Nu får jag hålla koll på om det kommer en rund ring på huden...
Av en händelse kom jag i kontakt med en snubbe på nätet, som berättade att han skulle åka och plugga italienska i Italien och undrade om jag skulle hänga med. Och han var nog kanske inte beredd på att jag skulle haka på så lätt. Men sagt och gjort så tio dagar senare så möttes vi på perrongen i Ventimiglia på den italienska rivieran! Då hade jag redan hunnit flyga till Nice dagen innan och tagit tåget till San Remo. Någonstans på vägen tappade jag också mitt kreditkort, upptäckte jag när jag stod i begrepp att betala för mina matvaror i snabbköpet. Typiskt! Första dagen utomlands på egen hand och inga kontanta medel. Nåväl, det ordnade sig.
 |
| San Remo |
- Mi chiamo Rose-Marie. Sono svedese. Che cosa significo ----? lyckades jag lära mig, vid sidan av böjning av verb, genus, numerus, bestämda och obestämda artiklar och personliga pronomen. Det är inte helt enkelt att lära sig detta romanska språk om man vill kunna språka grammatiskt korrekt. Men roligt var det och jag ska nog försöka fördjupa mig i språket när jag vilat hjärnan lite och smält de första 20 lektionerna.
Vid sidan av språktortyren så hann jag se en hel del av den vackra staden San Remo, där jag främst imponerades av gränderna i gamla stan. Så himla pittoreskt och vackert. Som taget ur Disney's Lady och Lufsen! Det blev ett par middagar i gränden i trevligt sällskap vid bord med rödvitrutiga dukar och så genuint italienskt som det kan bli. Till och med kyrkklockorna överröstade oss under middagen, för att förstärka den historiska atmosfären.
En dag tog jag tåget till Monaco som bara ligger mindre än en timme bort, och kustremsan är bedövande vacker. Det var en molnfri dag och över 30 grader i skuggan. Så olidligt varmt att jag förnedrade mig själv och åkte det turistiga barntåget runt Monaco istället för att gå till fots. Jag gick dock från tågstationen till The Palace där fursten bor och en gång Grace Kelly bott. Så fantastisk utsikt där uppifrån, där man kan se hela Montecarlo som är byggt på höjden och påminner om Hongkong.
 |
| Monaco |
 |
| På röda mattan på Casino San Remo |
Annamaria överraskade mig och tog mig nästkommande morgon på en tur till Schweiz för att hälsa på hennes vänner där och besöka en festival uppe i bergen till förmån för en gammal kyrka. Vi vandrade uppför berget och åtnjöt fantastiska vyer, innan vi slog oss ner vi de dukade borden där vi serverades hemlagad risotto, hemgjorda ostar, öl, vin och annat gott. Det var en mycket trevlig dag och så kul att få besöka ett schweisiskt hem i en vackert alphus som byggdes för över 100 år sedan. Där skulle jag verkligen vilja bo. Speciellt hemma hos dom som jobbar som bagare och hela huset doftade nybakat bröd.
 |
| Bedroom with view |
Nu är jag tillfälligt på hemmaplan för en natt och packar om väskan innan jag drar iväg på nya äventyr! Ciaooo!
Ps. Jag fick med mig en italiensk fästing ( eller möjligen var den från Schweiz ) upptäckte jag i morse på min kropp, och fick ta fram pincetten för att dra loss den fulingen. Nu får jag hålla koll på om det kommer en rund ring på huden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar