Rosie reser med Rosa Bussarna

I början 80-talet kom jag i kontakt med Rosa Bussarna för första gången och pratade i telefon med grundaren Anders Eriksson om en resa till Indien. Jag preliminärbokade, men jobb kom i vägen och jag kanske också var för feg för att hänga med då. Men jag har aldrig släppt tanken på att en gång resa med Rosa Bussarna och jag har lystet läst om allt vad Pink Caravan kan erbjuda. Företaget har utökat och resmålen har blivit ännu flera och ännu mer exotiska.

Så i våras såg jag att man annonserade om en 5 dagar lång resa till Gotland, och jag slog till utan att blinka. Jag hade tur som fick en plats, för resan blev fullbokad med en gång. Jag tyckte det var en ypperlig chans att dels få resa till Gotland där jag aldrig varit, och dels att få testa konceptet i förväg, innan jag bokar en långresa till annan världsdel. Det är ju en annorlunda sätt att resa på, genom att man både reser och sover på bussen med en större grupp främmande människor. Ett koncept som kanske inte passar alla, men jag ville testa.

Resan startade på Cityterminalen i Stockholm där två rosa bussar stod och väntande på mig och min Kexchokladsryggsäck ( sponsrad av Cloetta ). Jag fick plats längst bak i en gammal sliten charmig buss med blommiga gardiner, tillsammans med 30 andra resenärer från hela landet ( totalt 60 resenärer i två bussar ). I högtalarna spelades på hög volym Kicki Danielssons "God morgon" och Carola sjöng "Mitt i ett äventyr". Stämningen var på topp! Jag kände mig glad och förväntansfull.

Förvånansvärt många äldre resenärer åkte med, vissa en bra bit över sjuttio, och övervägande kvinnor. De såg definitivt inte ut som typiska "rosabussresenärer". Åtminstone inte som jag föreställt mig. Jag trodde det skulle vara mest ungdomar och gamla hippies som följde med på såna här äventyr. Men ack vad jag bedrog mig! Det var tuffa pantertanter som rest massor av gånger över hela världen i en rosa buss, och de hade redan framtida resor inbokade. Det verkade som en del hade som ambition att bocka av alla jordens spännande resmål innan det var för sent.

Efter färjeresan från Nynäshamn till Visby, nådde vi slutligen Snäcks camping där vi skulle slå läger första natten. Några frivilliga anmälde sig till "taklaget" och riggade sovplatserna på busstaken. Madrasser lades ut och en gul presenning lades över. Vi informerades om att inga sovplatser fick reserveras i förväg, utan det var först till kvarn vid sovdags som gällde. Likaså fick inga sittplatser ombord på bussarna reserveras, utan man fick sitta där det var ledigt. Bussarna var dock överfulla så vissa fick sitta på borden eller ligga ner på de madrasser som fanns längst bak i bussen. No safety onboard at all! Men busschaufförerna var erfarna och coola, och det kändes inte som någon anledning till oro när vi färdades på vägarna. Chaufförerna fick även agera mekaniker då det blev busshaveri och något gick sönder under bussen. Just därför väljer man de gamla hederliga bussarna och inte de moderna som drivs av små datorer och är omöjliga att meka med ifall man blir strandad i bushen.

När kvällen kom var det dags att leta sovplats. Vi skulle ligga två och två på varje madrass. Det var ganska mörkt när jag klättrade uppför den branta stegen med min sovsäck och kudde. Försiktigt tittade jag in under den gula presenningen och det verkade redan fullsatt på busstaket. Jag klättrade ner och testade den andra bussen. Likadant där. Hmm..? Jag klättrade åter in i den första bussen och kravlade över sovande kroppar i sovsäckar, och fann en liten glipa bredvid Lars och kröp ner. Sen låg jag orörlig hela natten och lyssnade på alla ljud. Lars snarkade ljudligt och snart låg jag och lyssnade på en hel "snarkkör" och försökte ignorera att jag var kissnödig. Det hjälpte inte att det spöregnade utanför precis. Någon timme lyckades jag sova av ren utmattning, men jag var inte direkt utvilad när jag klättrade nerför stegen igen.

Nästa morgon regnade det fortfarande och vi hade delats in i olika matlag som skulle organisera och laga till frukost, lunch och middag under resans gång. Jag fick ingå i lunchlaget och stå ute i regnet i min regnponcho och hacka kyckling och grönsaker. Det blev spicy tortillas med kyckling alt bönröra, grönsaker och fetaost. Kalle som var kock till yrket dirigerade och såg till att vi fick jättegod mat under hela resan. Gasolkök, kokvatten i stora kaffepannor och diskbaljor på gräsmattan utgjorde vårt provisoriska kök. Vi satt tillsammans vid ihopfällbara bord och bänkar, och det skålades rätt friskt under hela resan. Lite väl friskt för att falla mig i smaken tyvärr. Ibland kändes det som jag var ombord på Viking Line istället för en cool äventyrsbuss. Högljutt och flamsigt på natten och ingen respekt för de som försökte sova under presenningen på taket.

Raukpaus

Gotland bjöd inte på det bästa vädret och jag gick och köpte mig en jacka för att inte frysa ihjäl om kvällarna. Men det blev bättre och bättre och till slut kunde vi sitta i baddräkt på Sudersands camping på Fårö och även ta ett dopp i havet. Under dagarna hann vi se en hel del av vackra Gotland och Fårö. Vi såg naturligtvis på raukarna och knallade omkring innanför ringmuren i Visby. Vi var på rundvandring i ett whiskydestilleri, vi besökte den legendariske Kuten på Fårö, vi badade i kalkbrott och vandrade längs vackra stränder.

Port mot havet

Under resans gång knöt jag många kontakter, men hade mest trevligt med Maria. Hon liksom jag debuterade som "pinkare" och vi var på samma våglängd. Det blev lätt att de gamla "pinkarna" som kände varandra sedan tidigare bildade en egen community. Jag hade gärna sett att vi hade haft några aktiviteter eller lekar som gjorde att vi blandades mer och fick möjlighet att lära känna varandra. Kanske var resan alldeles för kort för att det skulle bli ett riktigt "pink caravan adventure". Då ska man nog bege sig på en längre tripp till en annan världsdel och till en helt annan miljö, utan systembolag och närhet till krogen.

Jag är dock tveksam till att jag vill bege mig iväg på en sån längre tur och sova på ett busstak under hela resan. Jag tänker på hettan i Afrika, monsunregn i Asien, mosquitos, diarré, montezumas hämd, småkryp och främmande ljud. Tänk att bli kissnödig och tassa ut i den mörka natten i bushen, och tänk att ligga och svettas natt efter natt som sardiner på rad. Köa för toa och dusch på olika campingar och ständigt leta efter sina saker som flyttas runt hela tiden och skapar onödig irritation.

Att resa tillsammans är en prövning. Det kan vara nog svårt att resa med någon man känner väl. Tänk då att resa i en grupp på 25 personer i 8 veckor, och dessutom äta och sova ihop hela tiden. Det är som att göra lumpen, eller en tuff kurs i personlig utveckling.  Jag har bott på ashrams i Indien där vi delat sovsal med ett 20-tal främmande personer, och är van att leva under ganska spartanska förhållanden. Men skillnaden är att på ett ashram så lever man i tystnad och söker frid i sig själv.
Jag är också en van resenär och har sett stora delar av världen, men föredrar att lägga upp min egen individuella resplan och ta dagen som den kommer. Att resa är frihet för mig. Frihet att upptäcka saker, följa impulser och göra avstickare.  Allt i min egen takt och efter min egen lust och eget humör. Reser man på en gruppresa måste man anpassa sig till dels efter programmet och dels efter gruppen. Jag är inte säker på att jag är beredd att göra det.

Men avslutningsvis som grädde på moset, så vann jag ett presentkort på en grundplåt till en ny resa med Rosa Bussarna, så det verkar som jag inte kommer undan ändå :-)  Jag drömmer om att resa till Machu Picchu i Peru, och även att se bergsgorillorna i Rwanda. Eftersom jag ändå inte kan bege mig dit på egen hand, utan måste resa i grupp, så är jag beredd att testa en gång till. Kanske blir jag en av dessa pantertanter i slutändan eller så blir jag färdledare för Pink Caravan ( jag är ju redan utbildad reseledare och turistguide ). Om inte annat så är det en utmaning att resa på det här sättet, och jag gillar ju utmaningar och att plåga mig själv! Jag återkommer säkert med nya anekdoter! Först ska jag vila upp mig och ladda batterierna i mitt alldeles egna smultronställe!
Ha en fortsatt skön sommar, gott folk!