tisdag 13 september 2016

Det blir bara värre och värre...

I skrivandets stund är kl 03.07 på natten och jag kan inte sova. Jag har nu i över en timmes tid kastat mig fram och tillbaka i sängen likt ett galet vilddjur. Mångalen är vad jag är! Det blir bara värre och värre för varje år! Jag kan bara inte sova vid fullmåne. Så därför tänder jag lampan och försöker leta rätt på något av de många par läsglasögon som dräller omkring i lägenheten. Det kan förresten inte vara bra för synen med glasögon! Sedan jag började använda dom så har min syn bara blivit sämre och sämre. Nu har jag terminalglasögon, läsglasögon och bilglasögon. Och de är starkt beroendeframkallande.
Jag funderade ett kort ögonblick på att visa mina bilglasögon som jag köpte på secondhand för tio spänn. Men jag låter bli. Jag ser absolut inte klok ut i dom! Men de är absolut nödvändiga bakom ratten. Om ni ser någon kärring bakom ratten med tokfula glasögon i stor röd Volvopråm så är det bara jag!

Något som också blivit värre för varje år är att tiden går fortare och fortare och jag hinner inte med allt som jag föresatt mig, för tiden tar bara slut hela tiden! Är det någon som vet var man kan fylla på? Det är ju bara måndag och fredag hela veckan och helgerna borde man ta en tidsstudie på för de kan omöjligt vara lika långa som förut.
Nyss gick jag ju på lågstadiet och funderade på vad jag skulle bli när jag blev stor. Nu har jag blivit så stor att det är för sent att fundera på vad jag vill bli. Pensioneringen väntar runt hörnet och jag har ännu inte gjort karriär! Minns i veckan att jag drömde om att bli sångerska. På lågstadiet fick vi välja musikinriktning och jag valde "piano och sång". Dock fanns det inget piano att tillgå på skolan och det var bara jag som envisades med att göra det musikvalet. Det slutade med att dom föste ihop mig med blockflöjtsspelarna. Jag fick sjunga till blockföljt istället för piano. Alla förstår säkert att mina förutsättningar att utvecklas som sångerska inte var så stora och sångkarriären spolierades därmed.

Denna vecka har jag iallafall hunnit fira två av mina barns födelsedagar med en dags mellanrum. De fyllde 17 respektive 27 år! Herregud, var försvann dom åren?
Det blev ett gemensamt kalas för födelsedagsbarnen igårkväll och vi åt hemgjord vegetarisk smörgåstårta och en mäktig fransk chokladtårta. Med ett halvt kilo smör och ett halvt kilo blockchoklad i bakverket så innehöll varje tårtbit säkert 5000 kalorier, och som väl är så orkar man inte mer än en bit.
Sonen som fyllde 27 år fick pannkakor i present av mormor som gör de allra godaste och sonen var belåten. Vi skrattade gott åt ett gammalt minne, när jag hade stekt en trave pannkakor till pojkarna som de skulle äta själva till middag medan jag var på jobbet. Jag hade noga instruerat pojkarna hur de skulle använda ugnen för att värma dom innan jag åkte hemifrån. På kvällen när jag kom hem igen så hörde jag mig för om hur det hade gått för dem. Jodå, de hade värmt pannkakorna på det gamla oljeelementet i köket! De hade inte vågat använda ugnen själva av rädsla för att något skulle gå på tok, så då kom de på den geniala idén att hänga dem på elementet istället! :-) Jag försökte låta bli att tänka på de dammpartiklar som förmodligen följt med tillsammans med sylten och grädden. Men pojkarna var nöjda, och då var jag det också.

Imorgon gruvar jag mig för att gå till tandläkaren igen. Kanske därför jag inte kan sova? Jag har under en längre tid haft problem med min käke som går ur led. Mitt huvud blir liksom alldeles snedvridet och det utvecklas en intensiv huvudvärk från nacke till näsrot. Så nu ska de få prova ut en sexig bettskena som jag ska använda på natten så att inte glappkäften trillar ut på kudden. Vi får väl se hur det går. Jag är iallafall himla trött på den här käken som trilskats med mig de senast 35 åren och inte har det blivit bättre. Som tur är så brukar jag för det mesta kunna bända käken på plats alldeles på egen hand. En gång var jag och min dåvarande sambo och vandrade på en vulkan på Sumatra, när jag råkade gäspa och sedan kunde jag inte stänga igen käften igen (och det kanske ni har hört... hehehe ).  Istället fick jag gå som en vandrande fågelholk i vildmarken och finna mig i att flugor och flygfän flög skytteltrafik in och ut ur min mun, medan min sambo hade svårt att hålla sig för skratt. Efter någon dryg halvtimme, så halkade dock käken på plats igen och sedan öppnade jag inte den på resten av resan.

Nä, nu ser jag att klockan slagit 04.08 och jag tror jag lägger igen öga en stund igen.

Godmorgon på er! Detta är er termos i gryningen! ( potatismos, rotmos och plåttermos hahaha )

Vy utanför mitt fönster igårkväll - Time flies...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar