Alla vet vi att ingen människa är felfri. Eller hur? Ändå har vi så lätt för att döma, och så svårt att förlåta. Oftast dömer vi och straffar oss själva hårdast, och vi har svårast att förlåta oss själva.
Varför är det så svårt? Vi vet ju att man kan begå misstag. Det kan handla om obetänksamhet, om dumhet och för att anden är svag. Vi kan begå misstag p g a livsleda, depression eller för att vi lider av en sjukdom eller diagnos. Vi begår misstag, för att vi inte hunnit lära oss att göra rätt. Om vi visste bättre eller kunde bättre, så skulle vi nog också lyckas bättre. Ingen dömer ett litet barn för att det ännu inte har lärt sig. Samma sak borde gälla oss vuxna. Livet är ju ett livslångt lärande, och det är av misstagen vi lär oss. Ibland måste vi göra om samma misstag för att lära oss, precis som barnet trillar av cykeln femtioelva gånger innan det kan cykla utan stödhjul.
Att förlåta innebär inte att man ger efter eller att man accepterar ett dåligt beteende som skadar oss själva eller andra. Det handlar om att acceptera det förflutna och det som har hänt. Det handlar inte om att man förlorar någon stolthet, respekt eller värdighet bara för att man förlåter. Det handlar bara om att släppa och gå vidare för att själv må bra. Det betyder att man inte låter det förflutna påverka nuet eller framtiden. Man börjar bara med ett nytt kapitel i sitt liv och sätter punkt i det gamla.
Att förlåta någon som svikit eller gjort en mycket illa, innebär inte att denne kan fortsätta och inkräkta i ens liv. Om den personen inte tillför något positivt i ens liv eller om man riskerar att utsätta sig för ett fortsatt skadligt beteende, så måste man sätta stopp. Men man kan också välja att fortsätta relationen om det fortfarande finns något värdefullt att bygga på och det fortfarande finns kärlek och vänskap. Det är ett val man måste göra. Även den andre har naturligtvis rätt att göra ett val. Jag kan inte klandra någon för att denne inte älskar mig tillbaka eller inte vill ha mig. Kärlek är en flyktig energi och där förlåtelse inte existerar kan inte heller kärlek existera.
Det finns många som säger att de förlåtit utan att förstå vad det egentligen innebär. Om man har förlåtit så kan man inte samtidigt fortsätta med förebråelser och anklagelser som tillhör det förflutna, bara för att ta till det som ett vapen ibland eller för att utöva makt över en annan person. På så sätt byggs ingen tillit och kärlek i relationen, om man hela tiden får var beredd på att få en kniv i ryggen. Någon ligger i ständigt bakhåll och bara väntar på att attackera. Och så är pajkastningen igång och tar aldrig slut. Ungefär som i politiska debatter. Donald Trump och Hillary Clinton hemma i sitt eget kök.
Att förlåta är att städa bort skit i sitt inre, vädra och släppa in ny frisk luft och energi. Man kan inte radera bort eller glömma, och det kan fortfarande svida till i såret ibland. Men om du lägger på ett plåster och låter bli att peta i såret, så läker det till slut. Möjligen syns ett litet ärr, men det är inget som stör eller fortsätter påverka dig på ett negativt sätt. Ilska, skuld och skam påverkar oss in i minsta cell och gör oss sjuka. Det är bara vi själva som kan göra oss friska, genom att släppa det negativa som har hänt och inte kan göras ogjort. Vi kan inte leka domare och bedöma vad som är rätt och fel och tidsbestämma straff eller döma någon till livstid. Allt är relativt och oftast inte objektivt i vårt eget huvud. Ibland tar vi oss själva på alldeles för stort allvar och värderar oss högre än andra. Ingen människa är värd mindre än du själv, och ingen människa är värd mera heller.Livet är alltför kort för att låta begångna fel och misstag påverka oss. Ibland gör jag fel och ibland gör du fel.
Jag är bara en människa och det är fan inte lätt.
Varför är det så svårt? Vi vet ju att man kan begå misstag. Det kan handla om obetänksamhet, om dumhet och för att anden är svag. Vi kan begå misstag p g a livsleda, depression eller för att vi lider av en sjukdom eller diagnos. Vi begår misstag, för att vi inte hunnit lära oss att göra rätt. Om vi visste bättre eller kunde bättre, så skulle vi nog också lyckas bättre. Ingen dömer ett litet barn för att det ännu inte har lärt sig. Samma sak borde gälla oss vuxna. Livet är ju ett livslångt lärande, och det är av misstagen vi lär oss. Ibland måste vi göra om samma misstag för att lära oss, precis som barnet trillar av cykeln femtioelva gånger innan det kan cykla utan stödhjul.
Att förlåta innebär inte att man ger efter eller att man accepterar ett dåligt beteende som skadar oss själva eller andra. Det handlar om att acceptera det förflutna och det som har hänt. Det handlar inte om att man förlorar någon stolthet, respekt eller värdighet bara för att man förlåter. Det handlar bara om att släppa och gå vidare för att själv må bra. Det betyder att man inte låter det förflutna påverka nuet eller framtiden. Man börjar bara med ett nytt kapitel i sitt liv och sätter punkt i det gamla.
Att förlåta någon som svikit eller gjort en mycket illa, innebär inte att denne kan fortsätta och inkräkta i ens liv. Om den personen inte tillför något positivt i ens liv eller om man riskerar att utsätta sig för ett fortsatt skadligt beteende, så måste man sätta stopp. Men man kan också välja att fortsätta relationen om det fortfarande finns något värdefullt att bygga på och det fortfarande finns kärlek och vänskap. Det är ett val man måste göra. Även den andre har naturligtvis rätt att göra ett val. Jag kan inte klandra någon för att denne inte älskar mig tillbaka eller inte vill ha mig. Kärlek är en flyktig energi och där förlåtelse inte existerar kan inte heller kärlek existera.
Det finns många som säger att de förlåtit utan att förstå vad det egentligen innebär. Om man har förlåtit så kan man inte samtidigt fortsätta med förebråelser och anklagelser som tillhör det förflutna, bara för att ta till det som ett vapen ibland eller för att utöva makt över en annan person. På så sätt byggs ingen tillit och kärlek i relationen, om man hela tiden får var beredd på att få en kniv i ryggen. Någon ligger i ständigt bakhåll och bara väntar på att attackera. Och så är pajkastningen igång och tar aldrig slut. Ungefär som i politiska debatter. Donald Trump och Hillary Clinton hemma i sitt eget kök.
Att förlåta är att städa bort skit i sitt inre, vädra och släppa in ny frisk luft och energi. Man kan inte radera bort eller glömma, och det kan fortfarande svida till i såret ibland. Men om du lägger på ett plåster och låter bli att peta i såret, så läker det till slut. Möjligen syns ett litet ärr, men det är inget som stör eller fortsätter påverka dig på ett negativt sätt. Ilska, skuld och skam påverkar oss in i minsta cell och gör oss sjuka. Det är bara vi själva som kan göra oss friska, genom att släppa det negativa som har hänt och inte kan göras ogjort. Vi kan inte leka domare och bedöma vad som är rätt och fel och tidsbestämma straff eller döma någon till livstid. Allt är relativt och oftast inte objektivt i vårt eget huvud. Ibland tar vi oss själva på alldeles för stort allvar och värderar oss högre än andra. Ingen människa är värd mindre än du själv, och ingen människa är värd mera heller.Livet är alltför kort för att låta begångna fel och misstag påverka oss. Ibland gör jag fel och ibland gör du fel.
Jag är bara en människa och det är fan inte lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar