Grisens vånda

Nu har jeg fått nog, nu måst jag stampe ne klöva. Söm gris har jeg väl ingen talan, men snart ska arsle mitt serveras oppa julborde, å då vill jeg söm alle andre dödsdömde fo säge mine siste ord:

Vi djur kan ju inte tala söm en männisch, vi kan tala vä öga å hjärte. Prov å se mä te öga innan ni stick slaktkniven i mä, så förstå je va ja mene. Hur jag än streta emot så blev jag av vä pungkulern utan bedövning, lufta gick rakt ur mä. Å alri har jeg fått träffe någre fruntimmer av någe slag. Mor min och jeg blev skilt åt redan efter tretti daga. Längre än så var dä visst inte lönsamt, sa döm.

Kalva di har dä ännu värre, söm fo stå ensammen däri båse, redan på livets första dag. Korna di står å ule å grine däri lagårn, å jeg tyck sönn öm döm. Int kan de va så lätt å producere mjalka likt de skulle ha tjuge kalva vä en gang, å int fo de ge deres egen avkomma ensch en liten skvätt. Dä ä helt oppat vägga, tyck jag.
Maten de tvinge ti as skull de skämmes över, genmanipulerad soja, tvi vale. Ja säj ba dä, ät dä själv å spara på energin! Större delen av åkerjorden å vattne gå åt till å fö oss, för att vi i vår tur ska fö mänskligheten. Dä gå åt sexton kilo spannmål för å få ihop till ett kilo högrev. Tänk på dä! Ni behöver ingen massprodicering av oss fän! Ni behöv lära er å hushålla vä pärninga å jordens resurser!
Pumpe oss full vä hormoner, antibiotika å anne dynga gör di. Å när vi väl ligg däri köttdisken på affärn, så ha döm fyllt på ytterligare vä nitrit, stabiliseringsmedel, smakförstärkare, rökaromer och gud vet vad. Dette för å dölje den ångest å stress å lidande vi blivit utsatt för, för töcke elände har satt sig in i märgen, in i minsta cell å gjort att kötte å blon inte smaka som förr i tin.

Inte så könschtigt att falke nuförtin ä full vä sjukdoma, med tanke på va döm he ti sä. Fjäderfäna här har de inte så myche bättre, där de ligg å trängs i bura för di örk int stå på bena. Skelettskador har de stackarna fått på grunn av den snabbuppfödning di blivit utsatt för. Efter någre sketne månader i live, så häng man opp döm i bena på e snöre som ska ta döm till nackning på löpande band. Jo, jeg har sett skräcken å galenskapen i öga på döm.
Nä, nu ser jag fram emot å få fara till min himmel där jag har förtröstan om att få böka å beta å bada gyttjebad, å leve ett naturligt liv. Ett svinaktigt liv så att säga. Kanske finns där en gammsugga över som jag får vänslas me å kanske blir jag respekterad för den gris jag är. God Jul!