Min katt Svenne..

För 5 år sedan fick jag en liten charmör på halsen. En liten ullig sak med röd rosett runt halsen, fick mitt hjärta att smälta. Jag kunde inte motstå honom, trots att jag flera gånger sagt att jag inte skulle skaffa en ny katt igen. Han döptes av min familj till Sven Svenne Svensson, och heter till vardags bara "Svenne".
Alla katter har sin egen personlighet. Svenne är självständig och smart. Han kan även vara mycket gosig och tillgiven, men bara på hans villkor. Han har sina rutiner. Varje morgon följer han med mig in på toa till exempel. Medan jag gör vad jag ska sitter han på golvet eller på badkarskanten och betraktar mig nyfiket. Min dator är hans stora konkurrent om min uppmärksamhet, och det demonstrerar han tydligt.

Svenne är en flexibel katt som är innekatt vintertid när vi bor i stan, och utekatt på sommaren när vi bor i stugan. Det fixar han galant. I stugan är han värsta jägaren och lägger gärna upp sina byten på gräsmattan framför bron. Små möss med avbitna huvuden och näbbmöss som han inte äter utan bara leker ihjäl. En och annan ödla och fågelunge kan man också hitta ibland. Förra sommaren vaktade han på en liten harunge som flyttat in under ett uthus, men jag tror den klarade sig lyckligtvis. Obehöriga hundar jagar han genast bort från tomten. Han är min trygga vakthund!

Han gillar att åka bil och ligger tyst i buren under hela resan till och från stugan. Men när vi ska åka hem från stugan vill han inte gärna följa med. När han ser att jag börjar packa ihop eller tar fram hans bur, så brukar han försvinna spårlöst och gömma sig någonstans. Igår var det dags igen, och då tänkte jag förekomma honom och såg till att han var inomhus innan jag tog fram buren. Ändå lyckades han försvinna! Jag letade under sängar och soffor, ja överallt utan att hitta honom. Jag tänkte att han nog måste ha smitit ut på nåt sätt iallafall. Men till slut hittade jag hans nya gömställe. Han låg och tryckte inne i ett skåp!

Han såg ganska fånig och olycklig ut när han ertappades..

Andra små egenheter han har, är att han verkar tycka att andras vatten alltid är godare än det som finns i hans egen skål. Det går inte att ha ett glas vatten på nattduksbordet utan att han är där och dricker upp allt. Man måste ta höga, smala och halvfulla glas för att han inte ska vara där och lapa i sig. Vattenhinken i stugan är också mer lockande än hans egen skål som står bredvid.

Just nu är vi hemma i stan igen och den senaste tiden har han faktiskt varit ute korta stunder även där. Han blir mer och mer nyfiken på att gå ut, speciellt sedan han blivit kompis med en annan gårdskatt, nämligen Stefan, 18 år gammal. Det finns förresten 3 kattgubbar på gården, som alla har namn på S. Svenne, Stefan och Sixten. Vi får se hur det hela utvecklar sig. Spännande kattliv!