I själens lilla vrå..

Till min innersta lilla vrå
kan ingen annan människa nå
Här är jag blott alltid allena,
i själens alldeles egna arena

Tankar och ord bollas fram och tillbaka,
från morgon till kväll till nattlig vaka
I det dunkla lilla rummet vill jag inte länge vara,
även om det inte råder någon egentlig fara..

Det är bara så ensamt och tyst,
inte ens Gud säger ett knyst
Trots att jag befinner mig i andra människors närhet,
är det ingen som kan dela min innersta ensamhet

Jag konfronterar mörkret och släpper in lite ljus,
jag vill inte ängslas mer i mitt dystra lilla hus
Ju oftare jag gläntar på dörren till mitt lilla krypin,
desto mer kan jag bli vän med själen min

Då räds jag inte mer min innersta vrå
för det är gott att vara två
Min själ och mitt jag tampas alltid tillsammans år efter år,
från födseln till döden och där emellan alla dagar jag får...