Idag hittade jag både ägg och mjölk i kylskåpet med utgått datum...men det var fortfarande helt ok när jag luktade och smakade på det ( precis som jag lärt mig göra ). Man ska aldrig slänga mat...det är slöseri med jordens resurser. Så jag tog och gjorde pannkaka. Glömde bort hur lång tid det tar och efter en dryg timme i stekoset hade jag gräddat 15 pannkakor och till slut luktade jag själv som en.
Det gäller att hushålla med sina stackars korvören och inte lär det bli lättare i framtiden. Just nu går jag och 15000 kollegor och våndas då vi inte vet om vi får behålla våra jobb. Det är psykiskt påfrestande att gå omkring och vänta på besked. Allt känns overkligt. SAS är outstanding vad gäller punktlighet, service och omhändertagande. Lågprisbolagen kan inte mäta sig med det SAS kan erbjuda, men tyvärr är det pengarna som styr. I nuläget vet vi anställda inte mer än vad massmedia skriver och spekulerar. Vi väntar med spänning på fackföreningarnas ställningstagande. Kommer de att gå med på försämrade anställningsvillkor eller ej? Ingen som vet...
Självklart är ingen beredd att gå ner i lön och sänka sin levnadsstandard. Vi är ju vana vid en löneutveckling där lönen alltid stiger med tiden, ju längre man jobbar. Tyvärr tror jag att det är en annan "utveckling" vi går emot, över hela världen. "Avveckling" kan man kalla det för. Det är dags för oss att lämna över till fattiga länder som Kina och Indien. Varför ska vi i väst ha en bättre standard än resten av världen? Alla människor är lika mycket värda och vi delar på detta jordklot tillsammans. Det är dags för oss att dela med oss.
Det säger sig självt att det finns ett tak för hur mycket av jordens resurser vi kan förbruka. Vi kan inte hela tiden öka våra inkomster och konsumera mera. Min egen personliga teori är att det inletts en slags utjämning på jorden och att vi går mot en värld där alla får ungefär samma standard. Ingen lyx, men heller ingen fattigdom. Så där lite lagom för alla. Svenska ordet "lagom" får vi exportera till världens övriga länder.
I oktober månad varslades 10 000 arbetare i Sverige och trenden säger att det ökar. Vi går mot en rekordhög arbetslöshet. Om alla jobbade bara 4 timmar om dagen så skulle alla få en chans att komma ut i arbetslivet. Naturligtvis skulle vi få bara hälften så mycket pengar. Vi skulle få en sämre standard, men en ökad livskvalitét. Vi skulle få göra oss av med det där lilla extra som utlandsresan, sommarstugan, motorcykeln, båten och de senaste teknikprylarna. Men vi skulle kunna få mer tid för familjen, hobby och vännerna. Inget ont som inte för något gott med sig. -"En utopi", kanske du tänker, men jag tror vi alla får börja tänka om och nedrusta. Vi går tillbaka till den tid då våra föräldrar växte upp, för min del till en standard vi hade på 60-talet. Och det gick ingen nöd på oss då kan jag säga. Prismarknaden måste naturligtvis hänga med i samma takt som arbetslösheten, för att vi inte ska hamna på fattighuset. I brist på bröd får man äta limpa.
Just nu håller jag tummarna för att SAS håller sig kvar uppe i luften och att jag och mina kollegor fortfarande har ett jobb att gå till på måndag. Jag vet att jag har världens bästa kollegor och vi är alla stolta över att vara SAS-anställda. Håll tummarna för oss!
Det gäller att hushålla med sina stackars korvören och inte lär det bli lättare i framtiden. Just nu går jag och 15000 kollegor och våndas då vi inte vet om vi får behålla våra jobb. Det är psykiskt påfrestande att gå omkring och vänta på besked. Allt känns overkligt. SAS är outstanding vad gäller punktlighet, service och omhändertagande. Lågprisbolagen kan inte mäta sig med det SAS kan erbjuda, men tyvärr är det pengarna som styr. I nuläget vet vi anställda inte mer än vad massmedia skriver och spekulerar. Vi väntar med spänning på fackföreningarnas ställningstagande. Kommer de att gå med på försämrade anställningsvillkor eller ej? Ingen som vet...
Självklart är ingen beredd att gå ner i lön och sänka sin levnadsstandard. Vi är ju vana vid en löneutveckling där lönen alltid stiger med tiden, ju längre man jobbar. Tyvärr tror jag att det är en annan "utveckling" vi går emot, över hela världen. "Avveckling" kan man kalla det för. Det är dags för oss att lämna över till fattiga länder som Kina och Indien. Varför ska vi i väst ha en bättre standard än resten av världen? Alla människor är lika mycket värda och vi delar på detta jordklot tillsammans. Det är dags för oss att dela med oss.
Det säger sig självt att det finns ett tak för hur mycket av jordens resurser vi kan förbruka. Vi kan inte hela tiden öka våra inkomster och konsumera mera. Min egen personliga teori är att det inletts en slags utjämning på jorden och att vi går mot en värld där alla får ungefär samma standard. Ingen lyx, men heller ingen fattigdom. Så där lite lagom för alla. Svenska ordet "lagom" får vi exportera till världens övriga länder.
I oktober månad varslades 10 000 arbetare i Sverige och trenden säger att det ökar. Vi går mot en rekordhög arbetslöshet. Om alla jobbade bara 4 timmar om dagen så skulle alla få en chans att komma ut i arbetslivet. Naturligtvis skulle vi få bara hälften så mycket pengar. Vi skulle få en sämre standard, men en ökad livskvalitét. Vi skulle få göra oss av med det där lilla extra som utlandsresan, sommarstugan, motorcykeln, båten och de senaste teknikprylarna. Men vi skulle kunna få mer tid för familjen, hobby och vännerna. Inget ont som inte för något gott med sig. -"En utopi", kanske du tänker, men jag tror vi alla får börja tänka om och nedrusta. Vi går tillbaka till den tid då våra föräldrar växte upp, för min del till en standard vi hade på 60-talet. Och det gick ingen nöd på oss då kan jag säga. Prismarknaden måste naturligtvis hänga med i samma takt som arbetslösheten, för att vi inte ska hamna på fattighuset. I brist på bröd får man äta limpa.
Just nu håller jag tummarna för att SAS håller sig kvar uppe i luften och att jag och mina kollegor fortfarande har ett jobb att gå till på måndag. Jag vet att jag har världens bästa kollegor och vi är alla stolta över att vara SAS-anställda. Håll tummarna för oss!
 |
| SAS - outstanding vad gäller punktlighet och service |
Hållet med dej, rosie. Jordens resurser är inte oändliga som rymden. Nånstans måste det finnas ett tak. Tror att vi som bor i de rika länderna måste dra i nödbromsen o dela med oss.Maria
SvaraRadera