Jag har så svårt att förstå att det fortfarande pågår krig runt om i världen. Vi är varken primitiva vildar eller stenåldersmänniskor längre. Vi är väl ganska civiliserade numera, eller hur? Ta Israel-Palestina konflikten som exempel..när ska de ge upp striderna och börja leva i fred sida vid sida? Hur orkar de fortsätta kriga? Hur kan olika religioner, d v s olika trosuppfattningar, separera människor genom våld och dödande? Alla religioner förespråkar etik och moral, och kärlek är det eviga fundamentet. Eller?
Någonstans måste människor ha tappat riktningen och gått vilse i Guds namn. Jag tror att människan i grunden är god och att kärleken alltid segrar i slutändan. Annars skulle vi inte existera överhuvudtaget idag. Vi skulle ha slagit ihjäl varandra redan på stenåldern. I takt med att hjärnan har utvecklats och intellektet har ökat, så har vi också låtit egot växa. Makt, girighet, avundsjuka, hämnd, hat och ärelystnad existerar bara i egot. När vi låter egot styra kan vi aldrig upphöra med konflikter och bråk. Detta gäller även inom den egna familjen, på arbetsplatser, i föreningar och församlingar. Där konflikter råder, där råder också egot. Om vi släpper egot och bara lyssnar på hjärtats röst, så kommer vi också att hitta fred. Framför allt frid inom oss själva. Kanske är jag dum och naiv, men jag tror på min teori.
När Bibeln och kristendomen talar om Jesus återkomst, så tror jag man syftar på "kristusmedvetandet". När vi har ett sinne fritt från hat och begär, så kommer vi också att få fred på jorden.
Kärlek i människors hjärtan är en förutsättning för fred på jorden.
Avslutar med en av mina favoritdikter av Stig Dagerman
En dag om året ...
En dag om året borde alla låtsas,
att döden vilar i ett vitt schatull.
Inga stora illusioner krossas
och ingen skjuts för fyra dollars skull.
Världskatastrofen sover lugnt och stilla
emellan lakan på ett snyggt hotell.
Inget rep gör någon broder illa
och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.
Inga män blir plötsligt sönderbrända
och ingen dör på gatorna just då.
Visst är det lögn det kan väl hända.
Jag bara säger: Vi kan låtsas så.
Stig Dagerman
_________________
Någonstans måste människor ha tappat riktningen och gått vilse i Guds namn. Jag tror att människan i grunden är god och att kärleken alltid segrar i slutändan. Annars skulle vi inte existera överhuvudtaget idag. Vi skulle ha slagit ihjäl varandra redan på stenåldern. I takt med att hjärnan har utvecklats och intellektet har ökat, så har vi också låtit egot växa. Makt, girighet, avundsjuka, hämnd, hat och ärelystnad existerar bara i egot. När vi låter egot styra kan vi aldrig upphöra med konflikter och bråk. Detta gäller även inom den egna familjen, på arbetsplatser, i föreningar och församlingar. Där konflikter råder, där råder också egot. Om vi släpper egot och bara lyssnar på hjärtats röst, så kommer vi också att hitta fred. Framför allt frid inom oss själva. Kanske är jag dum och naiv, men jag tror på min teori.
När Bibeln och kristendomen talar om Jesus återkomst, så tror jag man syftar på "kristusmedvetandet". När vi har ett sinne fritt från hat och begär, så kommer vi också att få fred på jorden.
Kärlek i människors hjärtan är en förutsättning för fred på jorden.
Avslutar med en av mina favoritdikter av Stig Dagerman
En dag om året ... En dag om året borde alla låtsas, att döden vilar i ett vitt schatull. Inga stora illusioner krossas och ingen skjuts för fyra dollars skull. Världskatastrofen sover lugnt och stilla emellan lakan på ett snyggt hotell. Inget rep gör någon broder illa och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll. Inga män blir plötsligt sönderbrända och ingen dör på gatorna just då. Visst är det lögn det kan väl hända. Jag bara säger: Vi kan låtsas så. Stig Dagerman _________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar