lördag 15 december 2012

Det lackar mot jul..


Snart är det jul igen med allt vad det innebär. Julklappar ska inhandlas, kakor ska bakas, skinka och lutfisk som ska göras i ordning. Vi måste julstäda, pynta, skriva julkort och införskaffa julgran. En massa stress och jäkt för att på en enda julaftonskväll få optimal utdelning. På julafton skall det vara perfekt enligt de traditioner som vi dragit på oss genom åren. Då ska vi knyta ihop familjebanden till en tomteröd rosett och pryda familjealbumet. Barnen skall sitta och tindra med ögonen, förväntansfulla inför mötet med tomten, som de inte längre tror på. Lika förväntansfulla sitter föräldrarna i soffan och hoppas att klapparna skall motsvara barnens förväntningar och helst lite till. Julhelgen är snabbt överstökad, klapparna tappar lystern och glöms bort, massor av överblivna matrester kastas och kvar är bara trötta, övergödda människor med tomma plånböcker.

De flesta klagar och ojar sig över hur mycket de har att göra och hur mycket allting kostar. Många skulle vilja slippa dessa krav som julfirandet innebär, strunta i allt och bara vara. Kanske åka utomlands eller till fjälls och bara njuta av den närmaste familjens sällskap. Men varje år så slår julhandeln alla rekord och barnen får aldrig så många och så dyra julklappar som tidigare. Det blir svårare och svårare att hitta på något som barnen verkligen uppskattar och vill ha. Framför allt så är det svårt att hitta något som barnen verkligen behöver. Eller som familjen verkligen behöver.

Med äkta tomtebolycka menas väl ändå lugn och ro och gemenskap, att få möjlighet att varva ner och mysa med familjen. Det är åtminstone vad jag vill tro. Jag vill inte gå på några hektiska familjemiddagar och proppa i mig en massa mat som jag inte behöver. Jag vill inte stressa omkring på stan och försöka hitta den perfekta julklappen för pengar som jag egentligen inte har. Kreditkort i all ära, men det är väldigt lätt att förköpa sig när handeln lockar med oemotståndliga erbjudanden. Vi shoppar loss som om våra sista dagar vore räknande. Det gäller att passa på. Nu har vi chansen att visa våra nära och kära vad de betyder för oss genom att ge dem något riktigt uppskattat. Sånt gör mig illamående. Man kan inte köpa kärlek. Man kan inte köpa äkta uppskattning.

Jag vill inte behöva känna mig tvungen att blidka någon, eller att återgälda någon bara för att det förväntas av mig.  Om vi börjar och granska våra liv och våra vanor så kan vi säkert hitta en massa pålagda krav och måsten som vi genast kan strunta i. Vad prioriterar vi egentligen och vad gör vi åt det?
Vi kan strunta i julklappar och satsa på att spara till en välbehövlig semesterresa istället. Det finns färdig sill, julskinka och pepparkakor att köpa. Vi behöver inte visa oss duktiga genom att göra allting själva, när vi inte äger den tiden det tar. Prioriterar vi verkligen lugn och ro framför stress och jäkt? Om vi verkligen gör det, så gör vi det. Vi kan faktiskt skapa oss egna traditioner där vi själva bestämmer villkoren.

Julen har inte ens dess rätta innebörd längre. Hur många påminner sig egentligen om varför vi firar jul? Hur många barn vet att vi firar Jesus och inte jultomten? Hur många går på julotta eller besöker kyrkan under julhelgen? Det har blivit en konsumtionsstyrd jul där köpmännen fröjdas mer än konsumenterna. Visst måste köpmännen också överleva till skillnad från grisen som inte har en chans i juletider. Men konsumenterna blir knappast köpstarkare i längden av stress och jäkt. Vi gräver vår egen grav om vi inte stannar upp och reflekterar över det samhälle vi lever i. Det finns ett liv utan julklappar och julbord. Själv bojkottar jag julbord eftersom jag tycker det är skamligt med detta frosseri, när stora delar av världen svälter. Jag kan inte äta med god aptit, överdådet gör mig bara illamående. Jag struntar mer och mer i alla julbestyr och sätter mig hellre med en god bok och tar långa promenader, framför att stå vid spisen. Jag har en adventsljusstake i köksfönstret, en stjärna i sovrumsfönstret, ett par änglar i hallen och hembakade pepparkakor. Det räcker för mig. Julstämning skapar jag inombords, i mitt hjärta.   Ha en trevlig och skön tredje advent!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar