Så har det nu hänt igen. Ännu en skolmassaker. Inte ovanligt i USA, och tyvärr inte heller i andra delar av världen. I den värld av bästa världar, i ett land som lever i fred, händer detta ofattbara.
Vad ligger bakom dessa dåd? Vad händer i hjärnan på en terminator av detta slag? Är det en längtan efter kontroll efter år av förtryck och rädsla? Är det ett mobboffer som vill hämnas? Är det en sjuk person som inte kan se skillnad på fiction och verklighet, som suttit för länge framför sjuka dataspel? Är det ensamhet och frånvaro av kärlek som skapar en sådan här våldsutövare? Eller är det bara en sinnessjukdom som gått över styr?
Det finns säkert många olika faktorer som bidrar till att det går så här snett, att människor tappar kontrollen och överskrider gränser som när helt utanför normen. En gemensam och starkt bidragande orsak är nog ensamhet. Det är något att tänka på för oss medmänniskor, kanske speciellt i dessa juletider.
Det är många som sitter ensamma på julafton, utan vare sig släkt och vänner. Det finns de som dör och aldrig saknas, varken av anhöriga eller myndigheter.
Kanske har du en granne alldeles intill dig som aldrig får besök, eller kanske har du en ensam kollega. Vi borde se oss runt omkring och uppmärksamma de som finns i vår omedelbara närhet. Kanske kan vi göra skillnad för någon, bara genom att finnas till. Visa att vi bryr oss. Kanske hänga en påse bullar på grannens dörr när vi bakat eller erbjuda skjuts till stan. Kanske ska vi följa den där tanken eller impulsen lite oftare att bjuda in till samtal med en främmande människa. Nya bekantskaper kan vara mycket värdefulla för båda parter. Man kan både finna kärlek och livslånga relationer. Eller så blir det bara ett av dessa små ögonblick, som gör att livet tar sig en annan vändning, en annan riktning. I ditt liv eller i någon annans liv. Allt har betydelse, även det lilla. Kanske kan din lilla gest, dina ord och din omtanke göra skillnad. Kanske kan vi till och med undvika att människor begår självmord eller tar till missbruk av flaskan. Eller så kan vi bara göra någons dag genom en komplimang eller en kram. Ljus och kärlek!
Vad ligger bakom dessa dåd? Vad händer i hjärnan på en terminator av detta slag? Är det en längtan efter kontroll efter år av förtryck och rädsla? Är det ett mobboffer som vill hämnas? Är det en sjuk person som inte kan se skillnad på fiction och verklighet, som suttit för länge framför sjuka dataspel? Är det ensamhet och frånvaro av kärlek som skapar en sådan här våldsutövare? Eller är det bara en sinnessjukdom som gått över styr?
Det finns säkert många olika faktorer som bidrar till att det går så här snett, att människor tappar kontrollen och överskrider gränser som när helt utanför normen. En gemensam och starkt bidragande orsak är nog ensamhet. Det är något att tänka på för oss medmänniskor, kanske speciellt i dessa juletider.
Det är många som sitter ensamma på julafton, utan vare sig släkt och vänner. Det finns de som dör och aldrig saknas, varken av anhöriga eller myndigheter.
Kanske har du en granne alldeles intill dig som aldrig får besök, eller kanske har du en ensam kollega. Vi borde se oss runt omkring och uppmärksamma de som finns i vår omedelbara närhet. Kanske kan vi göra skillnad för någon, bara genom att finnas till. Visa att vi bryr oss. Kanske hänga en påse bullar på grannens dörr när vi bakat eller erbjuda skjuts till stan. Kanske ska vi följa den där tanken eller impulsen lite oftare att bjuda in till samtal med en främmande människa. Nya bekantskaper kan vara mycket värdefulla för båda parter. Man kan både finna kärlek och livslånga relationer. Eller så blir det bara ett av dessa små ögonblick, som gör att livet tar sig en annan vändning, en annan riktning. I ditt liv eller i någon annans liv. Allt har betydelse, även det lilla. Kanske kan din lilla gest, dina ord och din omtanke göra skillnad. Kanske kan vi till och med undvika att människor begår självmord eller tar till missbruk av flaskan. Eller så kan vi bara göra någons dag genom en komplimang eller en kram. Ljus och kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar