Tack till dagis

Mina barn har hunnit bli ganska stora och dagistiden är förbi sedan länge. De två äldsta har flyttat hemifrån och den yngsta är i tonåren nu. Häromdagen när jag rensade lite papper så hittade jag denna dikt som jag skrivit till dagispersonalen, när jag hämtat barn där för sista gången. Jag försökte med ord tacka dem för det fantastiska arbete de utfört, och fortfarande gör. Dagispersonal har verkligen förmåga att trolla med knäna och förtjänar både högre status och högre lön, för att de ger våra barn den viktiga starten i livet.

Tack för alla dessa år som gått,
och för allt det fina våra barn har fått

När jag med sinne och känslor tänker tillbaka
så inser jag att ni serverat en alldeles speciell kaka
En kaka bakad med kärlek, omsorg och tolerans
fylld med tröst, uppmuntran, beröm och acceptans

Många är de barn som ni tröstat, burit och snytit
Otaliga påklädningar, och otaliga skor ni knytit
Utflykter, kalas, pyssel och bak,
alla barn får göra sin fina sak
Att växa med sin uppgift och ibland vara matvärd,
är viktiga och stora utmaningar i ett barns värld

Mina tre barn har genom åren passerat Björnens olika avdelningar
och Karin, Gudrun, Eva, Maj och alla andra, har vårdat och skött om mina telningar
Tryggt det varit att lämna, alltid välkommen med ett leende och varm hand,
roligt det varit att hämta, inga surar miner om än vi kommit lite sent ibland.

Det är med både glädje och saknad som vi nu lämnar er,
för jag tror inte att jag kommer med några fler
Tack för att ni gett mina barn en god grund att stå på,
för med er hjälp de kommer nog att Stjärnorna nå.
De har ju redan passerat Solen, Månen och Raketen,
så de nöjer sig nog inte med den här planeten..

En eloge vill jag ge Er Alla för den fader och modersersättning ni är,
det är betydelsefulla och ovärderliga kunskaper ni våra barn lär.
Ni är viktiga vuxna förebilder med sunt förnuft och sunda värderingar,
trollkarlar som med enkla medel i våra barn gör stora investeringar.

Hoppas ni förstår hur viktiga och värdefulla ni är,
och att samhället er insats värdesätter och uppskattar mer.
En god start i livet är viktigare än man tror,
för både våra barn och allt annat liv som gror.

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor,
du nalkas ljuva sommar då gräs och gröda gror...

En skön sommar tillönskar jag er och ett stort tack till all personal för den här tiden, 
som sträckt sig över ett helt sekelskifte, 1992-2004!

Rose-Marie
Mamma till William, Victor och Josefin

I Draculas land - Rumänien

Förra veckan besökte jag för första gången Rumänien. Jag hade en förutfattad bild av Rumänien, såg ett fattigt och skitigt öststatsland framför mig, där tiggare och gatubarn trängs på gatorna. Inget av detta stämde. Det jag såg av Rumänien var ett blomstrande land, frodigt, bördigt och gästvänligt. Bukarest var ingen skitig storstad utan en stad som kan mäta sig med många andra europeiska huvudstäder, förutom att luften i Bukarest var mycket renare och fräschare än vad det normalt är i en storstad.
Naturligtvis besökte vi Ceausescus berömda parlamentspalats, vilket är världens näst största byggnad ( näst efter Pentagon ). Det kostade ungefär 10 miljarder dollar att bygga palatset och det krävdes 20 000 man som jobbade i 3-skift dygnet runt för att bygga upp det. Vi gick en guidad rundtur som varade i ungefär en timme. Trots att vi promenerade mest hela tiden runt om i palatset så hann vi ändå bara se mindre än 4% av palatset, då kanske ni förstår hur stor det är.... 340 000 kvadratmeter med marmor, kristallglas, stål, brons och ädelträ. Vilken våning! Det finns ca 200 000 kvm äkta mattor i palatset, somliga så stora att de vävdes direkt inne i palatset. Bara en gardinlängd väger 250 kg och 700 arkitekter jobbade med att formge byggnaden. Allt detta byggdes medan folket svalt och levde i misär. Det var inte konstigt att diktator Ceasusecu med fru så småningom upprörde folket så till den grad att palatset blev stormat av folkmassan och att paret blev avrättade 1989 genom arkebusering.

I Bukarest finns det massor av trevliga uteserveringar i gamla stan, gata upp och gata ner, och det är billigt att ta en drink, öl eller kaffe där (ca 15-20 kr ). En tvårätters middag med valfri dryck till maten kostar mindre än en hundring inklusive dricks. Det finns massor av affärer och shoppingkomplex med kända och okända märkesvaror.

Brasov i Transylvanien 

Vi reste från Bukarest vidare till Brasov, en fin liten stad i Transylvanien med utsikt över Karpaterna. Vi fick ett mysigt vindsrum med balkong uppe på takåsarna. Självklart reste vi även till Draculas slott, som egentligen inte alls är den riktige Vlad Draculas slott. Jag tyckte det påminde mer om Villa Villerkulla än ett kusligt spökslott. Det är självklart en stor turistattraktion med massor av kommers runt om slottet, och den lokale guiden var enormt rolig och bjöd mer på stand up comedy än en tråkig historieföreläsning.
Jag blev dock besviken att de inte gjort något mer spännande av denna turistmagnet. Det hade varit fulländat om Greve Dracula hade uppenbarat sig där i något hörn, eller om de haft någon svart likkista ståendes i något rum. Men tyvärr, har rumänerna inte kommit på detta ännu. För att få till en mera kuslig och skräckinjagande stämning, så fick vi själva stå för underhållningen. Jag och mina coola Övikskamrater hade garderat oss med vampyrtänder och vi hade enormt roligt med att skrämma alla barn ( och vuxna ) som besökte slottet. Mohahaha..! När skolklasserna gick uppför trappan in till slottet, stod jag i fönstret och grinade med mina plastiga vampyrgaddar. Avancerad skräck eller möjligen lågvattennivå av barnslighet...välj själv!

Karpaterna bjöd på ett grönt och vackert landskap. Tät skog med gott om björnar och snöklädda bergstoppar. Det kunde lika gärna ha varit Österrike eller Schweiz vi reste genom. Ingen större skillnad. Samma typer av alphyddor, linbanor och skidorter, men mycket billigare.

Jag reser gärna tillbaka till Rumänien. Tillbaka till Draculas slott åker jag bara om jag får möjlighet att delta i ett lustspel på plats som en skräckinjagande vampyr. Då kanske du behöver silverkors och vitlök med dig om du ska åka dit, inte annars. Om du däremot besöker Peles slottet vid vackra Sinaia, så kan jag lova att det är en äkta vampyr som guidar dig runt i det mörka slottet. Han hade åtminstone äkta vampyrtänder och var som klippt och skuren för en skräckfilm.

Avslutar med ett boktips om vampyrer: "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. Jag sträckläste den.
Ikväll packar jag om resväskan och drar till Finland. Voine, voine!

Det är i min tvättstuga allt händer....

Som jag tidigare berättat om så händer det ofta dråpliga saker i min tvättstuga. Ni har redan hört om han som försökte kyssa mig och fria till mig. Och om den elaka kvinnan som jag nästan hamnade i slagsmål med, och om mannen som diskade två veckors disk i tvätthon. Ni har hört om tanten som brukar ha picnic i tvättstugan och andra lustiga anekdoter.

Idag gick min tvättstuga åter igen till historien och det kunde ha blivit den sista historian jag berättade, eftersom tvättstugan bokstavligen var nära att gå upp i rök idag.
Idag tvättade jag otaliga maskiner eftersom min stackars katt Svenne kissat ner alla sängkläder, plädar och filtar i lägenheten. Han har återigen drabbats av urinsten och springer runt och skvätter på allt. Katter har den benägenheten att vilja kissa på något mjukt eftersom de har så ont i apparaten. Det luktar inte speciellt gott, det luktar sjukt och fränt och jag skämdes när jag packade upp tvätten och la in i maskinerna, när grannen stod alldeles intill och säkert kände den hemska odören.
Nåväl, jag tvättade, packade torktumlarna och hängde upp byken i torkskåpet. Jag fortsatte upp i lägenheten och tillagde lite hamburgerslamsor till mig och min dotter som log roat åt det bedrövliga jag serverade. När jag 45 minuter senare kom ner i tvättstugan var lokalen rökfylld och stickande ångor fyllde mina lungor. Jag kunde först inte lokalisera var röken kom ifrån, så jag fläkte upp fönster och dörrar för att vädra ut. Jag kontrollerade alla maskiner och alla tycktes fungera. Ingen säkring hade gått och jag avvaktade ett tag till och vek ihop min tvätt, tills jag såg röken bakom torkskåpet.
Rådig som jag är ringde jag genast brandkåren och 3 minuter senare vällde det ut en samling rökdykare ur en brandbil och även polisen var på plats. Värsta pådraget var igång och jag blev huvudperson i dramat.
En snygg brandförman tog alla mina uppgifter ( mitt telefonnummer såklart....för han vill säkert ringa mig för en date hahahaha...) och jag fick likt Krösa-Maja basunera ut det spännande och dramatiska händelsförloppet. Alla berömde mig för min rådiga insats och sa att utan mitt ingripande så hade vi kanske kunnat vara evakuerade innan kvällen. Nu kom de i tid och lyckades stävja en elbrand som kunde ha slutat olyckligt.
Jag blev erbjuden att åka ambulans till sjukhuset för att kontrollera att jag inte dragit i mig giftiga ångor, men jag avböjde vänligt. Funderade ett tag på att simulera lite och kraxa krampartat, för att sedan be snyggingen bära mig i sina armar till ambulansen och hålla min hand under transporten till akuten. Det hade blivit ännu mer spännande och gett denna historia lite extra krydda, men bestämde mig för att det var lite väl överdrivet. Dessutom hade jag inte tid för det. Jag har ju en sjuk katt och en underbar fästman att ta hand om och dessutom måste jag hinna packa inför nästa utlandsresa. Rökridå för denna gång. Vi hörs efter kommande eskapader!

Fastekuren har inletts..

- Nå hur går det då? kanske du undrar. - Well, jag mår inte direkt som någon prinsessa. Ärligt talat så mår jag pyton. Har i princip legat till sängs sedan fredagkväll. Inledde lördagsmorgonen med ett glas vatten och 2 teskedar glaubersalt för att sätta fart på magen. Efter bara någon timme hade det börjat verka och jag började må fruktansvärt dåligt. Jag varvade kräkningar i skogen med upprepade dassbesök. Inte speciellt bekvämt att vara i stugan när man lider sån här nöd. Mitt huvud höll på att sprängas och jag låg i soffan och hyperventilerade. Det kändes som hjärtat ömsom rusade och ömsom stod stilla. Mitt normalt låga blodtryck verkade ha sjunkit till noll.

Det är nu söndagsmorgon och vi har överlevt natten. Det blev ingen solig skogspromenad igår och inte heller någon bastu. Vi orkade inte annat än att tvinga i oss lite örtthe, fruktjuice, buljong och björksav.
-Varför plåga sig själv på detta vis? frågade jag mig själv när jag mådde som sämst och trodde jag skulle dö.
I långa loppet så tror jag ändå att det är välgörande att rensa kroppen från en massa slaggprodukter då och då. Jag vet att jag kommer att få ny kraft och energi när detta är över, och att det lönar sig i längden.
På nåt vis så är det även själsligt befriande att svälta sig och plåga sig. Man inser vad mycket man har att vara tacksam över och man blir även stärkt och pånyttfödd.
Man rensar inte bara kroppen, men rensar sitt sinne och sitt inre också.

Idag mår jag fortfarande inte bra, men jag mår bättre än igår. Det går åt rätt håll hoppas jag.
Jag och gubben är fortfarande sams och vi har inte slagit ihjäl varandra ( vi orkade inte..hahaha..). Vi stöttar varandra och det känns gott att vara två.
Hela livet består av prövningar och utmaningar och detta är bara en av många. Vi lär oss nya saker hela tiden, vi härdas, växer och blir starkare.  Take care, out there!

Ibland mår man dåligt...

Fasta och därmed basta..

Efter en väldigt lång vinter med alldeles för många goda mysiga middagar är det dags att byta form från lönnfet till slank. Jag hälsar därför våren välkommen med en fastekur, och återgår till min präktiga och hälsosamma livsstil. Åtminstone för ett tag.
Jag har redan påbörjat nedtrappningen för att till helgen övergå till enbart flytande föda. Till denna tråkiga och asketiska aktivitet har jag lockat min modiga fästman. Nu sätts vår relation verkligen på prov. Ska han klara av en hungrig, irriterad och orkeslös argbigga? Ett vrak som ligger med huvudvärk och skrikande mage?
För drygt ett år sedan fastade jag på enbart vatten under 10 dagar när jag lagt in mig på en ayurvedisk hälsoklinik i Indien. På andra dagen när jag mådde som sämst visade jag upp en bild på mig själv på Facebook, i mitt lidande tillstånd. Mitt förvridna ansikte och min desperata blick fick många förskräckta kommentarer. Jag blev beskylld för att likna allt från en pundare till en förrymd sinnessjuk galning  (nej, ni kommer inte att få se den bilden igen....då kanske fästmannen gör slut ).
Men jag mådde snabbt bättre där borta i bortre Indien och fick ny energi och kraft. På fjärde dagen hade jag inte längre några hungerkänslor och kände mig så pigg att jag hade lust att springa mitt livs första marathon.

Nu blir det alltså favorit i repris, även om jag inte kommer att dricka enbart vatten denna gång. Nädå..jag ska frossa i potatisvatten, linfröavkok, morotsjuice och annat lättuggat. Kanske tar jag till och med en tesked honung i kamomillteet. Helgen ska fördrivas i stugan där jag ännu inte bunkrat upp i skafferi och kylskåp. Sommarkiosken har inte öppnat ännu och det är långt till närmsta matställe och affär. Ingen risk att något annat frestar mig. Hoppas jag. Kanske slutar det som den gången för 30 år sedan när jag fick för mig att rena min kropp för första gången. Jag införskaffade duktigt ett Friggs fastepaket och drack vedervärdiga grönsaksjuicer under en hel dag ( åtminstone 12 timmar ) innan jag gav upp och beställde en pizza från Helena's pizzeria som bara låg runt hörnet. Denna gång hoppas jag att jag har bättre karaktär och att jag är bättre mentalt förberedd.
I stugan blir det mys i tv-soffan (utan ostkrokar och chips ), långa promenader och tvagning i vedeldad bastu.
Det nya livet har börjat ( igen ) och jag återkommer kanske och berättar hur det går. Nu har jag ju offentliggjort detta påhitt, så nu är jag tvungen att fullfölja det. Jag lovar...( "på heder och samvete och jävlar och Jonsson.." som min son uttryckte sig när han bara var 4 år..)!! Namaste!