Norrfällsviken gör dig ej besviken....

På somrarna brukar jag ofta åka till Norrfällsviken eftersom det ligger ganska nära mitt sommarställe. Det är så vackert i Norrfällsviken ( liksom överallt i Höga Kusten ) och här finns så mycket att se och göra. Om man gillar att spela golf ( inte jag ) så finns här en av Sveriges vackraste golfbanor. Har du tur så kan tama renar slå följe med dig under hela din 18-hålsrunda. Otroligt, men sant!
Själv brukar jag solbada i Storsand eller vandra omkring på de olika vandringslederna som finns runt om hela Norrfällsviken. Jag köper även gärna rökt lax på Fiskafänget eller äter världens godaste pizza på Pizzeria Kompassen. Den fina campingen behöver jag aldrig nyttja eftersom jag sover hemma i stugan, men det finns mysiga stugor att hyra för den som vill ( om man inte har husbilen eller husvagnen med sig ).

Fiskeläget

Pizza Mamma Mia från Kompassen 

Massor av klappersten

Vackra vandringsleder

Kapellet i Norrfällsviken

Lägg till bildtext

Oväntat besök..

Häromdagen hade vi en heldag i Norrfällsviken, och åkte nöjda och belåtna hem till stugan på kvällskvisten. När vi svängde av vid stugan upptäckte jag att någon satt i våra utemöbler, och jag kände hur hjärtat flög upp i halsgropen. Vem kunde det vara och vad ville han? När jag kom närmare upptäckte jag att det var min granne Kurt ( han kan lika gärna heta Börje, Pelle eller Sven ). Kurt är en enstöring på drygt 90 år som bor i ett litet ruckel vid vägen. Han håller koll på det mesta som händer i byn och brukar komma förbi mig någon gång per sommar för att skvallra och dra en och annan rövarhistoria. Allt som är värt att veta om grannarna i byn får jag veta. Däremot är det meningslöst att jag säger något till honom eftersom han nästan är stendöv, och det är svårt att upprätthålla någon dialog om man inte är extremt tålmodig och utrustad med en ljudlig stämma. Det är lätt för honom att höra fel har jag märkt och kanske ska jag inte lita på allt han säger.
Hursomhelst så satt han i utemöbeln och jag upptäckte ganska omgående att han var tämligen berusad. Han var aspackad. Han ursäktade sig och förklarade sluddrande att han kommit för att välkomna oss till stugan. Jag svarade att det var ju snällt av honom att tänka på oss, men att han var välkommen att hälsa på när han var nykter. Så tog jag honom under armen och sa att jag skulle följa honom hem. En 90-årig knagglig gubbe med för många glas i benen, ska inte gå ute själv på vägen. Han stödde sig på mig och stapplade i rask takt nerför vägen. Väl framme vid farstun hemma hos honom, vek sig till slut gammelbenen på honom. Jag lyckades dock få upp honom i en fåtölj som han hade på bron. Jag tog nyckeln som han hade runt halsen och låste upp ytterdörren och öppnade. Jag ångrade nästan att jag gjorde det. En odör utan dess like mötte mig. Jag kan inte med ord beskriva stanken. Det var bara för mycket. Jag gick ändå in i misären för att lokalisera var han hade sängen bland all bråte, medan jag hulkade och försökte låta bli att spy. Min tanke var att bädda ned honom så att han inte var en fara för sig själv. Jag hittade en säng med sängkläder som inte blivit tvättade det senaste decenniet och försökte lotsa in honom dit. Men han vägrade. Han ville bestämt sitta i sin fåtölj och snurrade med pekfingret i cirkel mot sin panna för att förklara att det var så det kändes i huvudet på honom. Jag uppmanade honom att inte ge sig ut på byn nåt mer och att absolut inte dricka en droppe till. Innan jag gick tog jag hans halvt urdruckna Koskenkorva som han hade i byxlinningen och gömde den bakom en massa skräp i köket.
Senare på kvällen återvände jag för att kontrollera hur han mådde och då låg han raklång på verandan och sov djupt. Avsmullen alltså. Jag försökte väcka honom för att ta in honom i huset men han grymtade motvilligt och flyttade sig inte ur fläcken. Jag vek ihop en kofta och lade under hans huvud och hittade några gamla jackor att lägga över honom. Så att han inte skulle frysa och så att myggen inte skulle äta upp honom. Jag tänkte oroligt på honom innan jag somnade. Skulle han klara natten? Men jag behövde inte oroa mig särskilt länge.

Nästa morgon vaknade jag tidigt av att det bultade på dörren och där stod Kurt igen. Han var djupt skamsen och ville be så mycket om ursäkt för hans uppträdande. Han förklarade att han hade tänkt att supa ihjäl sig för att få slut på hans eländiga liv. Gång på gång bad han om förlåtelse och berömde mig för att jag var så snäll med honom. Med sig hade han en gåva för att visa sin tacksamhet. Det gjorde nästan ont i hjärtat när jag såg att han ville ge bort bland det finaste han ägde till mig. Jag sa att jag inte behövde något och att han inte behövde be om ursäkt. Alla gör vi tokigheter ibland och det är ju självklart att vi ska bry oss om våra medmänniskor, speciellt de som har det svårt. Han envisades med att jag skulle ta emot hans gåva och det hade varit otacksamt av mig att inte ta emot den.

Det blir en ära  för mig att få dricka ur dessa sejdlar någon gång...

Det är så sorgligt att vissa människor får leva i sådan misär utan att någon bryr sig. Nog för att Kurt är den typen som vill klara sig själv.. men ändå. Han har barn.. men som aldrig bryr sig eller hör av sig. Han har en kvinna som han bor hos emellanåt, men hon har av förståeliga skäl ingen lust att bo hos honom. Ibland kommer "finskan" ( som han kallar henne ) när det är vackert väder och besöker honom. Då brukar de sitta ute på hans gräsmatta och Kurt spelar tjusigt på dragspel för henne och ler sitt tandlösa leende. De håller varandras händer och är hur gulliga som helst. När Kurt slutar sina dagar lämnar han ett skitigt ruckel fyllt av gammalt bråte som inte duger till annat än att brännas upp. Å andra sidan kan man inte ta med sig något dit man går. Det är kanske dagens lärdom när allt kommer omkring.  

Mera om sjukvårdsreformen..

Mina tankar ( sobra eller osobra är upp till dig att bedöma ) går vidare.

När sjukvårdskostnaderna fördubblas var 8:e år p g a livsstilsrelaterade sjukdomar, så måste man göra något radikalt åt livsstilen. Jag har ingen färdig paketlösning att erbjuda för detta stora problem, men vi måste börja någonstans. Redan idag finns det begränsningar i sjukvården för individen, då den som röker måste sluta och den överviktige måste gå ner i vikt för att kunna bli erbjuden vissa operationer. Patienter erbjuds friskvård på recept framför läkemedel, och det blir allt större begränsningar när det gäller sjukskrivning. Förmodligen finns det en dold prioriteringslista inom vården, där en 20-årig idrottsman går före en 50-årig arbetslös rökare. Men det talas det naturligtvis inte öppet om.

När Erlander och gubbarna införde sjukvårdsreformen på 40-talet, var situationen en helt annan än idag. Man hade knappast tagit i beräkning att den fria sjukvården skulle kosta sådana enorma pengar och det fanns inga livsstilsrelaterade sjukdomar av den omfattning som finns idag. Hade man vetat detta, så hade man sannolikt aldrig infört den, inte utan begränsningar och villkor iallafall. Kanske hade vi varit mycket friskare idag utan den fria sjukvården. Då hade vi blivit tvungna att göra något åt hälsan på egen hand.
Det är samma sak med alkoholen. Om alkohol hade uppfunnits idag så hade den varit förbjuden och klassad som narkotika. Om vi hade behållit motboken och inte gjort alkoholen så tillgänglig så skulle inte var fjärde sjukvårdssäng upptas av patienter med alkoholrelaterade problem.

Idag pratar vi om sjukvårdsreformen som en "helig ko" som inte får röras trots att folket "svälter". Vi glömmer att detta är en förhållandevis färsk reform som inte funnits så länge i människans historia, och den är inte avsedd att missbrukas. Vi har redan blivit drabbade av Försäkringskassans försämrade villkor, och detta   har grund i att det förekommit för mycket missbruk. Vi människor har inte förstånd och inte tillräcklig känsla för solidaritet för att kunna använda statliga pengar på rätt sätt. Alla vill roffa åt sig så mycket som möjligt, och alla tänker på sitt. Gratis är gott.

Vi har blivit alltför bortskämda, och vi förväntas få allt serverat och att vi ska bli omhändertagna av samhället.
Vi lever med begreppet "curlingföräldrar" och "curlingbarn" vilket betyder att man ger sina barn en björntjänst. Det uppväxande släktet har inte behövt kämpa för någonting, åtminstone inte något från den materiella världen.  Vi har inte ens värnplikt längre. Ingen har behövt vara hungrig eller frysa. Vi sitter bekvämt framför våra tv-apparater och datorer och behöver bara ta upp telefonen för att ringa efter en pizza.

Människor behöver sätta mer tilltro till sig själva och inte sitta apatiska framför skärmen. Roten till det onda är brist på mening i tillvaron. Om vi kunde skapa meningsfull sysselsättning till alla, så borde vi komma en bit på väg. Vi måste lämna tillbaka ansvaret till individen, och låta människor själva ta kommandot över sina liv.
Den som tror på sig själv har mycket större möjlighet att bli frisk än den som identifierar sig med sin sjukdom.

Det finns många faktorer som påverkar människors hälsa och det är ett komplext problem som inte har bara en enda lösning. Det finns olika lösningar för olika problem och olika människor. Jag tror ändå på att ställa högre krav på individen att ta tag i sin hälsa och i sitt liv. Kropp och själ hör ihop. Om vi börjar med att må bra i kroppen så mår vi snart bra i knoppen, och tvärtom. Vi har en lång väg att gå och vi går mot svårare tider. Vi kommer successivt att märka att våra förmåner urholkas mer och mer, när det gäller sjukvård, arbetslöshetsersättning, sjukersättning och pensioner.

Vi behöver fler friskvårdskonsulter i samhället, på arbetsplatser och skolor. Inspiratörer som har kunskap att ge adekvat vägledning för den som behöver. Om inget radikalt sker så kommer det inte att finnas någon hemtjänst, åldringsvård och pensioner när våra barn blir gamla. Kanske redan när jag själv går i pension.

Har du själv något bra förslag på hur vi ska lösa detta problem? Dela med dig isåfall!

Sköt om er så länge!

Sommarbilder...

En semestervecka har jag fått hittills i sommar och jag är helt nöjd. Jag säger det i bilder denna gång. Här kommer ett axplock...Vill även passa på att önska alla mina läsare en riktigt skön sommar!

På verandan med sommarpratarna i radion...

Sandöbron

Fjären, Ulvön

Inga frukostägg

Sommarhoj

Bergsbestigare

Rambo skjuter skarpt

Lata dagar i hängmattan

Behöver jag säga att jag älskar sten och skärgården?

Varför inte?

Tjockan kommer!

Fortsättning på förra inlägget...

Precis som jag förväntat mig så blev det en del reaktioner på gårdagens inlägg, dock mest positiva. Jag är medveten om att det är en het potatis och att jag trampar vissa på tårna. Jag är glad att få många reaktioner och jag välkomnar gärna en debatt så att vi kan prata om det. Det talas alldeles för lite om att var fjärde vårdplats i Sverige upptas av alkoholrelaterade problem, för att dra ett exempel.

Jag är helt på det klara med att det är svårt att göra inskränkningar på människovärdet. Även mördare, våldtäktsmän och pedofiler är människor. Men vars går gränsen för statens omhändertagande? Ska våra skattepengar gå till att sanera spelmissbrukarens skulder också?

Solidaritet gäller från båda håll och att alla tar sitt ansvar. Jag vill värna om det friska och inte det sjuka. Där kommer medmänskligheten in. Jag vill att alla ska vara friska och må bra. Eftersom det inte fungerar som det är idag, att folk skiter i läkarens rekommendationer/ordinationer, så kan större krav på individen ge ett bättre resultat på sikt.

För att en stöldförsäkring ska gälla så ställs en hel del krav på individen/försäkringstagaren. Man måste ha ett godkänt lås och i övrigt vara aktsam. Detsamma borde gälla den svenska sjukvårdsmodellen, som håller på att utarmas mer och mer. Alla försäkringar kräver eget ansvar och omdöme av individen. Försäkringsbolagen erbjuder ett solidariskt kollektiv, men det finns begränsningar och villkor som reglerar den hjälp och den ersättning man får. Det är inget konstigt alls, tycker jag.

Jag skulle gärna se att staten tog ännu större ansvar för folkets hälsa. T ex genom att subventionera det som är hälsosamt, och momsbelägga det som är onyttigt. Redan idag har man ju större skattepåslag på alkohol och tobak, men jag skulle gärna se att det infördes på godis, läsk och snask också. En hamburgare, då och då, gör ingen större skada om man i övrigt lever hälsosamt. Staten kan aldrig helt och hållet förhindra vad medborgarna gör med sina liv. Somliga kommer alltid att riskera livet genom exempelvis fortkörning, trots hastighetsförbud. Alla har ett val och det är upp till var och en vad man vill prioritera i livet och ta konsekvenserna.

Våra skattepengar räcker inte hur långt som helst. Jag tror på att stärka och stödja det friska i samhället genom att subventionera friskvård och införa obligatoriska regelbundna hälsokontroller till självkostnadspris.
Jag tror att många skulle ta ett större ansvar för sin hälsa om det ställdes högre krav från både staten och arbetsgivarna. Detta är av ren omsorg och för individens bästa, precis som föräldrar ställer krav på sina barn för att de ska bli förändring och resultat. Hur många barn skulle knalla till skolan varje dag om vi inte hade obligatorisk skolplikt? De skulle nog hellre vara hemma och leka och spela tv-spel.

Det är en knivig fråga och inte lätt för politikerna att få till stånd ett optimalt rättvisesystem. Statens uppgift är att fördela resurserna för maximal utdelning och så att så många som möjligt har sina behov tillgodosedda. Arbetsgivarna ska ansvara för arbetsmiljön tillsammans med facket/arbetstagarna, och det är upp till arbetarna att använda den skyddsutrustning och de arbetshjälpmedel som erbjuds. Det bör råda en samverkan i samhället där var och en ansvarar för sin del. Vi ansvarar själva för vad vi stoppar i munnen och hur vi behandlar våra kroppar. Vården erbjuder idag förebyggande friskvård och stöd till patienter som behöver ändra sin livsstil, men många väljer ändå bort det, tyvärr. Det är att missbruka våra generösa förmåner som de flesta andra länder saknar. Vi har blivit bortskämda och tar så mycket för givet.

Den kortaste stickan drar ändå individen själv som måste leva med sin livstilsrelaterade sjukdom.

Jag önskar att våra skattepengar skulle användas i större utsträckning på den kommande generationen i form av skola och utbildning. Jag önskar att våra ungdomar får lära sig att ta ett större ansvar för sin hälsa och för vår miljö.  Det verkliga miljöarbetet börjar inom oss själva. 

Godnatt så länge...nu tänker jag ta ansvar för min värdefulla nattsömn..

"Människan först offrar sin hälsa för att tjäna pengar. Sedan offrar hon sina pengar för att återfå sin hälsa. Efter det är hon så orolig för framtiden att hon inte kan njuta av nuet, vilket resulterar i att hon varken lever i nuet eller i framtiden; hon lever som om hon aldrig kommer att dö, och dör sedan utan att någonsin verkligen ha levt".

Citat från Dalai Lama

Naturen är en källa till kraft och hälsa...och den är helt gratis!