Jag har precis upptäckt ljudböckernas värld. Jag har gång på gång valt bort ljudböcker för att jag inte tror mig kunna fästa uppmärksamheten till att bara lyssna. Jag trodde att jag behövde läsa texten också, men jag hade fel. Det är ju helt underbart med ljudböcker, speciellt när ögonen inte riktigt orkar längre. Läsglasögon i all ära, men jag blir fort trött i ögonen. Ljudböcker kan man ju lyssna på samtidigt som man städar, diskar eller stryker tvätt. Kanske när man tränar eller kör bil. Man slår två flugor i en smäll, och sparar en massa tid. De senaste dagarna har vi haft sjukstuga här hemma och då har jag bara legat i sängen och lyssnat i ett mörkt rum. Jätteskönt och vilsamt!
Nyss sträcklyssnade jag på Martina Haags bok "Det är något som inte stämmer". Jag kunde själv ha skrivit boken, för jag kände igen mig i vartenda ord. Jag har upplevt precis samma smärta och delar allt med henne. Jag fattar inte hur vuxna mogna människor kan bete sig så ruttet. Hur kan man leva med sig själv genom att ljuga och gå bakom ryggen på sin partner? Jag förstår mycket väl att kärleken kan dö, och att man kan bli förälskad i någon annan. Men jag förstår inte att man smyger och går bakom ryggen på en människa som man delat sitt liv med och som man en gång hållit mycket kär. Varför kan man inte kan vara så pass ärlig och berätta sanningen, berätta som det är? Speciellt när man blir konfronterad? Det gör så fruktansvärt ont att gå omkring med sin intuition och magkänsla och samtidigt inte få misstankarna bekräftade. Man tror att man håller på att bli tokig på riktigt. Det är rena rama tortyren, och man förstår inte att någon vill plåga en annan människa på detta vis, genom att undanhålla sanningen.
Om jag skulle bli handlöst förälskad i någon samtidigt som jag lever i en relation med en annan, så skulle jag se till att avsluta det gamla innan jag går in i något nytt. Och tvärtom, om jag nu skulle träffa en annan man som lever i en relation, så skulle jag kräva att han avslutade den innan han började flirta med mig. Jag skulle inte kunna leva med mig själv och mitt samvete annars. Jag skulle inte vilja ha en sån start på ett nytt förhållande. Det är som att måla om något utan att göra ett bra förarbete, eller som att sminka över en finne på näsan. Det fula finns därunder ytan.
Fattar inte att två vuxna personer kan bli så egoistiska, och inte visa respekt och hänsyn mot en annan människa, som är oskyldigt ovetande om allt. Det blir en dubbelkränkning, som sårar på djupet.
Lögner är verkligen något som skadar tilliten till en annan människa, och det går inte att bygga kärlek på lögner. Lögner hör inte ihop med kärlek och relationer överhuvudtaget. Själva lögnen är ett lika stort svek som otroheten.
Jag är glad att jag läste Martinas bok och fick bekräftat att andra som gått igenom samma sak kan känna exakt likadant. Det ger en slags styrka och stöd att dela eländet med någon annan som varit i samma båt. Kanske är boken jobbig att läsa eller lyssna på om man inte upplevt detta. Annars är den nyttig att läsa för att skapa förståelse för hur man kan skada och såra en annan människa genom lögner.
Hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen!
Nyss sträcklyssnade jag på Martina Haags bok "Det är något som inte stämmer". Jag kunde själv ha skrivit boken, för jag kände igen mig i vartenda ord. Jag har upplevt precis samma smärta och delar allt med henne. Jag fattar inte hur vuxna mogna människor kan bete sig så ruttet. Hur kan man leva med sig själv genom att ljuga och gå bakom ryggen på sin partner? Jag förstår mycket väl att kärleken kan dö, och att man kan bli förälskad i någon annan. Men jag förstår inte att man smyger och går bakom ryggen på en människa som man delat sitt liv med och som man en gång hållit mycket kär. Varför kan man inte kan vara så pass ärlig och berätta sanningen, berätta som det är? Speciellt när man blir konfronterad? Det gör så fruktansvärt ont att gå omkring med sin intuition och magkänsla och samtidigt inte få misstankarna bekräftade. Man tror att man håller på att bli tokig på riktigt. Det är rena rama tortyren, och man förstår inte att någon vill plåga en annan människa på detta vis, genom att undanhålla sanningen.
Om jag skulle bli handlöst förälskad i någon samtidigt som jag lever i en relation med en annan, så skulle jag se till att avsluta det gamla innan jag går in i något nytt. Och tvärtom, om jag nu skulle träffa en annan man som lever i en relation, så skulle jag kräva att han avslutade den innan han började flirta med mig. Jag skulle inte kunna leva med mig själv och mitt samvete annars. Jag skulle inte vilja ha en sån start på ett nytt förhållande. Det är som att måla om något utan att göra ett bra förarbete, eller som att sminka över en finne på näsan. Det fula finns därunder ytan.
Fattar inte att två vuxna personer kan bli så egoistiska, och inte visa respekt och hänsyn mot en annan människa, som är oskyldigt ovetande om allt. Det blir en dubbelkränkning, som sårar på djupet.
Lögner är verkligen något som skadar tilliten till en annan människa, och det går inte att bygga kärlek på lögner. Lögner hör inte ihop med kärlek och relationer överhuvudtaget. Själva lögnen är ett lika stort svek som otroheten.
Jag är glad att jag läste Martinas bok och fick bekräftat att andra som gått igenom samma sak kan känna exakt likadant. Det ger en slags styrka och stöd att dela eländet med någon annan som varit i samma båt. Kanske är boken jobbig att läsa eller lyssna på om man inte upplevt detta. Annars är den nyttig att läsa för att skapa förståelse för hur man kan skada och såra en annan människa genom lögner.
Hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar