Häromkvällen när jag knatade uppför Storgatan i vanlig ordning, mötte jag två stiliga unga män. När våra ögon möttes, stannade de och började tilltala mig. Jag var lite reserverad först, men snart var samtalet igång. De ville övertala mig att komma hem till dom, och det visade sig att vi var så gott som grannar. Jag tvekade men efter ett tag tänkte jag om. Vad tusan, jag är ju numera singel och gör precis som jag vill! Det kan ju alltid vara spännande med nya bekantskaper och vi bestämde tid för ett möte.
Så efterföljande söndag kl 11.00 stegade jag in i Jesu Kristi kyrka. De snygga mormonerna väntade vid dörren och log glatt när de fick syn på mig. Snart hade jag hälsats välkommen av hela församlingen. Alla tog i hand och småpratade lite med mig. Jag kände mig välkommen, trots att jag nog var den enda av svenskt ursprung. Flera var naturligtvis från Utah, och jag kände redan sedan tidigare en del kambodjaner som var där. De var så glada att se mig. Snart satt jag där och sjöng psalmer jag aldrig sjungit förut med svajig stämma. De beklagade att de inte hade någon organist, utan använde sig av förinspelat orgelkomp.
Jag var mest där av nyfikenhet och för att se och känna om det mormonerna försökte övertyga mig var sant. I vår diskussion om religion, tro och samfund, så hade jag ifrågasatt en del. Mormonerna påstår nämligen att deras kyrka och tro är den enda sanna. Jag är alltid skeptisk till de som påstår att de äger sanningen. Vad kan de bevisa? Jag tror ju inte på religionerna, även om jag är tror på en högre makt, en större intelligens. Jag tror religioner separerar mer än de förenar. Det delar upp folket och leder till krig.
Nåväl, efter intag av det heliga sakramentet som bestod av bitar av vitt bröd och heligt vatten, så såg vi en video om julevangeliet. Snart var gudstjänsten slut och jag inbjöds att stanna kvar för att se ytterligare en långfilm, men då tackade jag för mig och bröt upp. Alla hälsade adjö och vissa kramade om mig innan jag gick. I handen på mig hade de stoppat Mormons bok och en inbjudan till julafton.
Det var en trevlig upplevelse och det bjöds på fin gemenskap, men tyvärr så går jag inte dit igen ( annat än för att lämna tillbaka boken ). Jag delar inte flera av deras värderingar och regler. Jag kunde konstatera efter att ha läst på att jag brutit nästan mot alla deras regler genom livet.
Jag har bland annat fått 3 barn utanför äktenskapet och jag dricker kaffe som en tunna ( man får som mormon varken dricka kaffe, the eller alkohol ). Jag tycker dessutom inte att homosexualitet handlar om lustar och frestelser som man ska lära sig att bemästra. Jag tycker det ska få finnas kvinnliga präster, jag tycker att kvinnan ska ha rätt till abort och jag tycker det är ok med sex före äktenskapet.
Däremot har jag fått lära mig att mormonerna inte alls tillåter månggifte. Så där hade jag fel ( det var ju en regel jag hade kunnat förlika mig med om det innebar att kvinnor fick ha flera äkta män )
Jag blev en erfarenhet rikare, men jag föredrar att fortsätta som frilansande troende.
På julafton tänker jag och dottern gå till Svenska kyrkan iallafall.
God bless you!
Så efterföljande söndag kl 11.00 stegade jag in i Jesu Kristi kyrka. De snygga mormonerna väntade vid dörren och log glatt när de fick syn på mig. Snart hade jag hälsats välkommen av hela församlingen. Alla tog i hand och småpratade lite med mig. Jag kände mig välkommen, trots att jag nog var den enda av svenskt ursprung. Flera var naturligtvis från Utah, och jag kände redan sedan tidigare en del kambodjaner som var där. De var så glada att se mig. Snart satt jag där och sjöng psalmer jag aldrig sjungit förut med svajig stämma. De beklagade att de inte hade någon organist, utan använde sig av förinspelat orgelkomp.
Jag var mest där av nyfikenhet och för att se och känna om det mormonerna försökte övertyga mig var sant. I vår diskussion om religion, tro och samfund, så hade jag ifrågasatt en del. Mormonerna påstår nämligen att deras kyrka och tro är den enda sanna. Jag är alltid skeptisk till de som påstår att de äger sanningen. Vad kan de bevisa? Jag tror ju inte på religionerna, även om jag är tror på en högre makt, en större intelligens. Jag tror religioner separerar mer än de förenar. Det delar upp folket och leder till krig.
Nåväl, efter intag av det heliga sakramentet som bestod av bitar av vitt bröd och heligt vatten, så såg vi en video om julevangeliet. Snart var gudstjänsten slut och jag inbjöds att stanna kvar för att se ytterligare en långfilm, men då tackade jag för mig och bröt upp. Alla hälsade adjö och vissa kramade om mig innan jag gick. I handen på mig hade de stoppat Mormons bok och en inbjudan till julafton.
Det var en trevlig upplevelse och det bjöds på fin gemenskap, men tyvärr så går jag inte dit igen ( annat än för att lämna tillbaka boken ). Jag delar inte flera av deras värderingar och regler. Jag kunde konstatera efter att ha läst på att jag brutit nästan mot alla deras regler genom livet.
Jag har bland annat fått 3 barn utanför äktenskapet och jag dricker kaffe som en tunna ( man får som mormon varken dricka kaffe, the eller alkohol ). Jag tycker dessutom inte att homosexualitet handlar om lustar och frestelser som man ska lära sig att bemästra. Jag tycker det ska få finnas kvinnliga präster, jag tycker att kvinnan ska ha rätt till abort och jag tycker det är ok med sex före äktenskapet.
Däremot har jag fått lära mig att mormonerna inte alls tillåter månggifte. Så där hade jag fel ( det var ju en regel jag hade kunnat förlika mig med om det innebar att kvinnor fick ha flera äkta män )
Jag blev en erfarenhet rikare, men jag föredrar att fortsätta som frilansande troende.
På julafton tänker jag och dottern gå till Svenska kyrkan iallafall.
God bless you!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar