Rosie reser med Rosa Bussarna

I början 80-talet kom jag i kontakt med Rosa Bussarna för första gången och pratade i telefon med grundaren Anders Eriksson om en resa till Indien. Jag preliminärbokade, men jobb kom i vägen och jag kanske också var för feg för att hänga med då. Men jag har aldrig släppt tanken på att en gång resa med Rosa Bussarna och jag har lystet läst om allt vad Pink Caravan kan erbjuda. Företaget har utökat och resmålen har blivit ännu flera och ännu mer exotiska.

Så i våras såg jag att man annonserade om en 5 dagar lång resa till Gotland, och jag slog till utan att blinka. Jag hade tur som fick en plats, för resan blev fullbokad med en gång. Jag tyckte det var en ypperlig chans att dels få resa till Gotland där jag aldrig varit, och dels att få testa konceptet i förväg, innan jag bokar en långresa till annan världsdel. Det är ju en annorlunda sätt att resa på, genom att man både reser och sover på bussen med en större grupp främmande människor. Ett koncept som kanske inte passar alla, men jag ville testa.

Resan startade på Cityterminalen i Stockholm där två rosa bussar stod och väntande på mig och min Kexchokladsryggsäck ( sponsrad av Cloetta ). Jag fick plats längst bak i en gammal sliten charmig buss med blommiga gardiner, tillsammans med 30 andra resenärer från hela landet ( totalt 60 resenärer i två bussar ). I högtalarna spelades på hög volym Kicki Danielssons "God morgon" och Carola sjöng "Mitt i ett äventyr". Stämningen var på topp! Jag kände mig glad och förväntansfull.

Förvånansvärt många äldre resenärer åkte med, vissa en bra bit över sjuttio, och övervägande kvinnor. De såg definitivt inte ut som typiska "rosabussresenärer". Åtminstone inte som jag föreställt mig. Jag trodde det skulle vara mest ungdomar och gamla hippies som följde med på såna här äventyr. Men ack vad jag bedrog mig! Det var tuffa pantertanter som rest massor av gånger över hela världen i en rosa buss, och de hade redan framtida resor inbokade. Det verkade som en del hade som ambition att bocka av alla jordens spännande resmål innan det var för sent.

Efter färjeresan från Nynäshamn till Visby, nådde vi slutligen Snäcks camping där vi skulle slå läger första natten. Några frivilliga anmälde sig till "taklaget" och riggade sovplatserna på busstaken. Madrasser lades ut och en gul presenning lades över. Vi informerades om att inga sovplatser fick reserveras i förväg, utan det var först till kvarn vid sovdags som gällde. Likaså fick inga sittplatser ombord på bussarna reserveras, utan man fick sitta där det var ledigt. Bussarna var dock överfulla så vissa fick sitta på borden eller ligga ner på de madrasser som fanns längst bak i bussen. No safety onboard at all! Men busschaufförerna var erfarna och coola, och det kändes inte som någon anledning till oro när vi färdades på vägarna. Chaufförerna fick även agera mekaniker då det blev busshaveri och något gick sönder under bussen. Just därför väljer man de gamla hederliga bussarna och inte de moderna som drivs av små datorer och är omöjliga att meka med ifall man blir strandad i bushen.

När kvällen kom var det dags att leta sovplats. Vi skulle ligga två och två på varje madrass. Det var ganska mörkt när jag klättrade uppför den branta stegen med min sovsäck och kudde. Försiktigt tittade jag in under den gula presenningen och det verkade redan fullsatt på busstaket. Jag klättrade ner och testade den andra bussen. Likadant där. Hmm..? Jag klättrade åter in i den första bussen och kravlade över sovande kroppar i sovsäckar, och fann en liten glipa bredvid Lars och kröp ner. Sen låg jag orörlig hela natten och lyssnade på alla ljud. Lars snarkade ljudligt och snart låg jag och lyssnade på en hel "snarkkör" och försökte ignorera att jag var kissnödig. Det hjälpte inte att det spöregnade utanför precis. Någon timme lyckades jag sova av ren utmattning, men jag var inte direkt utvilad när jag klättrade nerför stegen igen.

Nästa morgon regnade det fortfarande och vi hade delats in i olika matlag som skulle organisera och laga till frukost, lunch och middag under resans gång. Jag fick ingå i lunchlaget och stå ute i regnet i min regnponcho och hacka kyckling och grönsaker. Det blev spicy tortillas med kyckling alt bönröra, grönsaker och fetaost. Kalle som var kock till yrket dirigerade och såg till att vi fick jättegod mat under hela resan. Gasolkök, kokvatten i stora kaffepannor och diskbaljor på gräsmattan utgjorde vårt provisoriska kök. Vi satt tillsammans vid ihopfällbara bord och bänkar, och det skålades rätt friskt under hela resan. Lite väl friskt för att falla mig i smaken tyvärr. Ibland kändes det som jag var ombord på Viking Line istället för en cool äventyrsbuss. Högljutt och flamsigt på natten och ingen respekt för de som försökte sova under presenningen på taket.

Raukpaus

Gotland bjöd inte på det bästa vädret och jag gick och köpte mig en jacka för att inte frysa ihjäl om kvällarna. Men det blev bättre och bättre och till slut kunde vi sitta i baddräkt på Sudersands camping på Fårö och även ta ett dopp i havet. Under dagarna hann vi se en hel del av vackra Gotland och Fårö. Vi såg naturligtvis på raukarna och knallade omkring innanför ringmuren i Visby. Vi var på rundvandring i ett whiskydestilleri, vi besökte den legendariske Kuten på Fårö, vi badade i kalkbrott och vandrade längs vackra stränder.

Port mot havet

Under resans gång knöt jag många kontakter, men hade mest trevligt med Maria. Hon liksom jag debuterade som "pinkare" och vi var på samma våglängd. Det blev lätt att de gamla "pinkarna" som kände varandra sedan tidigare bildade en egen community. Jag hade gärna sett att vi hade haft några aktiviteter eller lekar som gjorde att vi blandades mer och fick möjlighet att lära känna varandra. Kanske var resan alldeles för kort för att det skulle bli ett riktigt "pink caravan adventure". Då ska man nog bege sig på en längre tripp till en annan världsdel och till en helt annan miljö, utan systembolag och närhet till krogen.

Jag är dock tveksam till att jag vill bege mig iväg på en sån längre tur och sova på ett busstak under hela resan. Jag tänker på hettan i Afrika, monsunregn i Asien, mosquitos, diarré, montezumas hämd, småkryp och främmande ljud. Tänk att bli kissnödig och tassa ut i den mörka natten i bushen, och tänk att ligga och svettas natt efter natt som sardiner på rad. Köa för toa och dusch på olika campingar och ständigt leta efter sina saker som flyttas runt hela tiden och skapar onödig irritation.

Att resa tillsammans är en prövning. Det kan vara nog svårt att resa med någon man känner väl. Tänk då att resa i en grupp på 25 personer i 8 veckor, och dessutom äta och sova ihop hela tiden. Det är som att göra lumpen, eller en tuff kurs i personlig utveckling.  Jag har bott på ashrams i Indien där vi delat sovsal med ett 20-tal främmande personer, och är van att leva under ganska spartanska förhållanden. Men skillnaden är att på ett ashram så lever man i tystnad och söker frid i sig själv.
Jag är också en van resenär och har sett stora delar av världen, men föredrar att lägga upp min egen individuella resplan och ta dagen som den kommer. Att resa är frihet för mig. Frihet att upptäcka saker, följa impulser och göra avstickare.  Allt i min egen takt och efter min egen lust och eget humör. Reser man på en gruppresa måste man anpassa sig till dels efter programmet och dels efter gruppen. Jag är inte säker på att jag är beredd att göra det.

Men avslutningsvis som grädde på moset, så vann jag ett presentkort på en grundplåt till en ny resa med Rosa Bussarna, så det verkar som jag inte kommer undan ändå :-)  Jag drömmer om att resa till Machu Picchu i Peru, och även att se bergsgorillorna i Rwanda. Eftersom jag ändå inte kan bege mig dit på egen hand, utan måste resa i grupp, så är jag beredd att testa en gång till. Kanske blir jag en av dessa pantertanter i slutändan eller så blir jag färdledare för Pink Caravan ( jag är ju redan utbildad reseledare och turistguide ). Om inte annat så är det en utmaning att resa på det här sättet, och jag gillar ju utmaningar och att plåga mig själv! Jag återkommer säkert med nya anekdoter! Först ska jag vila upp mig och ladda batterierna i mitt alldeles egna smultronställe!
Ha en fortsatt skön sommar, gott folk! 

En sväng på Rivieran

  Jag älskar när det plötsligt händer något som gör att livet blir ett roligt äventyr. Det får gärna vara oplanerat och oförutsett. Det är det som gör det så himla spännande. Jag tycker inte om att planera saker långt i förväg, för jag hinner oftast ändra mig flera gånger på vägen bara för att jag vill vara säker på att hitta det optimala. Planerar jag långt i förväg, blir det ett velande än hit och än dit, och när jag väl ska åka iväg, så är det inte lika spännande längre. Jag har liksom gjort det i tankarna redan.

Av en händelse kom jag i kontakt med en snubbe på nätet, som berättade att han skulle åka och plugga italienska i Italien och undrade om jag skulle hänga med. Och han var nog kanske inte beredd på att jag skulle haka på så lätt. Men sagt och gjort så tio dagar senare så möttes vi på perrongen i Ventimiglia på den italienska rivieran! Då hade jag redan hunnit flyga till Nice dagen innan och tagit tåget till San Remo. Någonstans på vägen tappade jag också mitt kreditkort, upptäckte jag när jag stod i begrepp att betala för mina matvaror i snabbköpet. Typiskt! Första dagen utomlands på egen hand och inga kontanta medel. Nåväl, det ordnade sig.

San Remo

En dag senare satt vi tillsammans med två andra svenskar och fyra tyskar i ett stekhett klassrum och tragglade italienska. Det blev en riktig rivstart då vår lärarinna enbart talade italienska och jag kunde inte ett ord....mer än typ grazie, buongirgnio, bella, pasta och pronto. Jag hade fått för mig att det bara var ungdomar som åkte utomlands på språkkurs och hade föreställt mig att jag skulle vara typ äldst i klassen. Men det visade sig att vi alla vara i samma ålder, den gyllene medelåldern. Vi tittade osäkert med stora ögon på varandra och försökte begripa något av det som vi blev utsatta för och försökte staka fram några enstaka obegripliga haranger på det vackra främmande språket. Det blev mycket skratt och fniss eftersom vi lät som efterblivna analfabeter  ( Si, io molto rittardo... ).
- Mi chiamo Rose-Marie. Sono svedese. Che cosa significo ----? lyckades jag lära mig, vid sidan av böjning av verb, genus, numerus, bestämda och obestämda artiklar och personliga pronomen. Det är inte helt enkelt att lära sig detta romanska språk om man vill kunna språka grammatiskt korrekt. Men roligt var det och jag ska nog försöka fördjupa mig i språket när jag vilat hjärnan lite och smält de första 20 lektionerna.

Vid sidan av språktortyren så hann jag se en hel del av den vackra staden San Remo, där jag främst imponerades av gränderna i gamla stan. Så himla pittoreskt och vackert. Som taget ur Disney's Lady och Lufsen! Det blev ett par middagar i gränden i trevligt sällskap vid bord med rödvitrutiga dukar och så genuint italienskt som det kan bli. Till och med kyrkklockorna överröstade oss under middagen, för att förstärka den historiska atmosfären.

En dag tog jag tåget till Monaco som bara ligger mindre än en timme bort, och kustremsan är bedövande vacker.  Det var en molnfri dag och över 30 grader i skuggan. Så olidligt varmt att jag förnedrade mig själv och åkte det turistiga barntåget runt Monaco istället för att gå till fots. Jag gick dock från tågstationen till The Palace där fursten bor och en gång Grace Kelly bott. Så fantastisk utsikt där uppifrån, där man kan se hela Montecarlo som är byggt på höjden och påminner om Hongkong.

 

Monaco

För övrigt så blev det några lata eftermiddagar på stränderna runt om San Remo, ett kort besök på casinot och en hel del strosande runt de mysiga gatorna i stan och längs den långa strandpromenaden, innan jag tog tåget vidare till Varese, som ligger norr om Milano på gränsen mot Schweiz.

På röda mattan på Casino San Remo

I Varese möttes jag av min italienska väninna Annamaria och 36 grader i skuggan. Jag fick duscha kallt som tur var i uteduschen och dansa omkring naken på gräsmattan i hennes vackra trädgård. Så uppfriskande och befriande!
Annamaria överraskade mig och tog mig nästkommande morgon på en tur till Schweiz för att hälsa på hennes vänner där och besöka en festival uppe i bergen till förmån för en gammal kyrka. Vi vandrade uppför berget och åtnjöt fantastiska vyer, innan vi slog oss ner vi de dukade borden där vi serverades hemlagad risotto, hemgjorda ostar, öl, vin och annat gott. Det var en mycket trevlig dag och så kul att få besöka ett schweisiskt hem i en vackert alphus som byggdes för över 100 år sedan. Där skulle jag verkligen vilja bo. Speciellt hemma hos dom som jobbar som bagare och hela huset doftade nybakat bröd.

Bedroom with view

Nu är jag tillfälligt på hemmaplan för en natt och packar om väskan innan jag drar iväg på nya äventyr! Ciaooo!

Ps. Jag fick med mig en italiensk fästing ( eller möjligen var den från Schweiz ) upptäckte jag i morse på min kropp, och fick ta fram pincetten för att dra loss den fulingen. Nu får jag hålla koll på om det kommer en rund ring på huden...