Korrekturläsning..

Jag älskar att skriva och har bestämt mig för att också fokusera på detta ett tag framöver. För att få lite inspiration och kött på benen har jag också valt att börja på en liten skrivkurs. Vi får skrivuppgifter som vi ska göra dels under lektionen och dels som hemläxa. Det är nytt och utvecklande för mig.

Det är ganska enkelt att blogga och skriva rakt upp och ner om sina tankar, åsikter, erfarenheter och upplevelser. När man ska skriva böcker, romaner och noveller så måste man hitta på en historia som håller. Enklast är då att ta egna erfarenheter och det som är självupplevt med in i sina alster. Det måste ju vara trovärdigt och skrivet med en känsla som man själv har upplevt. Det går visserligen att leva sig in i vad man tror att andra upplever och känner. Men tro är att inte veta.

Det mesta som skrivs i romaner är byggt på fiction och verklighet. Författaren bygger en historia utifrån en verklig händelse och bygger sedan på med fantasi och egna tolkningar.
När jag var yngre fantiserade jag ofta ihop historier och berättelser för mig själv i mitt huvud, innan jag skulle somna. Jag berättade sagor till mig själv. Jag vet inte riktigt hur gammal jag var när jag började med det. Kanske har jag alltid gjort så. Jag gör det fortfarande ibland.

Att skriva är ett sätt för mig att bearbeta saker och ting i mitt liv. Det är en slags psykoterapi. Det är också en stor frihet att skriva. Att få uttrycka sig i alla former är viktigt. Jag är tacksam att jag lever i ett land där man får uttrycka sig fritt. Vi har både yttrandefrihet och åsiktsfrihet i Sverige.

Ändå är det så svårt att skriva fritt utan att bli ifrågasatt, klandrad eller missförstådd. Det är lätt att bli feltolkad av människor som tycks känna en och tror sig kunna läsa in saker mellan raderna.
Min personlighet och mitt liv är ett brett spektra av olika upplevelser och erfarenheter och det är likadant för alla andra människor. Om man bara känner till en bråkdel av en människa är det lätt att man utgår från det lilla man vet.

Jag kan gärna ta att folk inte tycker likadant som jag. Faktum är att jag älskar oliktänkande och originalitet. Folk behöver inte alls hålla med mig. Men jag blir ledsen och upprörd när jag blir missförstådd och feltolkad. Men det är risker man får ta som författare eller konstnär. Skönheten ligger i betraktarens ögon, fulheten likaså. Man väljer att se och läsa med sina egna personliga glasögon. Det är fascinerande att se hur olika en och samma text kan uppfattas av olika människor, och även vad människor kan läsa in i abstrakt konst. Man utgår från egna personliga erfarenheter och det färgar egentligen hela ens tillvaro.

Jag hoppas att jag en dag ska våga öppna upp och skriva helt fritt, utan att behöva tänka på att det kan uppfattas felaktigt av enskilda läsare. Jag håller på och skriver en roman, som helt ofrånkomligt bygger en hel del på personliga erfarenheter och upplevelser, men det är hämmande att skriva om en karaktär där kanske en eller flera i min omgivning kan känna igen sig. De kan ju tro att jag talar om dem. Om jag hela tiden måste ta hänsyn till det, blir det ett ganska magert material att röra sig med.
Jag tror inte att någon författare vill bli begränsad på det viset.

Ibland glömmer man bort att någon kan missförstå, och då skulle man behöva en korrekturläsare som kunde granska innehållet och tala om när det är ok att publicera eller inte. Nu är det ju bara jag som kan korrekturläsa mitt eget material och jag kan i vissa fall missa och vara hemmablind. Jag har inte all tid i världen heller. Oftast skriver jag mina texter ganska fort, rakt upp och ner. Jag tycker det blir bäst när jag har ett flow och orden bara kommer. Ibland hinner jag inte med att skriva ner allt som kommer till mig. Jag är snabbare i huvudet än i fingrarna. Ibland läser jag inte ens igenom texten en extra gång innan jag publicerar. Bara tjoff så är den ute i cyberspace. Jag har alltid haft bråttom.
Så nu säger jag tjoff för denna gång, och hoppas att allt blir bra!

Trevlig helg!