När juldagsmorgon glimmar...

Julafton är överstökad, det sa bara Swish på alla håll och kanter. Slarvsyltan är uppäten och Janssons rester gick åt till lunch idag. Klockan sju imorse satt jag bänkad på tredje raden i kyrkan och kände mig rofylld och reflekterande över livet som helhet. Man borde oftare ta sådana här pauser, insupa atmosfären och bara vara.

Livet är dock en paradox, där vi överkonsumerar så till den milda grad att kommande generationer kommer att leva i misär. Vi skulle behöva ett par jordklot till för att klara upp det, och det känns även som vi överutnyttjar människors kapacitet så att de flesta av oss skulle behöva klona oss för att leva upp till kraven som ställs på oss i detta progressiva samhälle.
Vad är det för fel på stagnation och stiltje? Varför måste allt utvecklas och förändras hela tiden? Varför byta ut pralinerna i Alladinasken, om det varit ett vinnande koncept? Alladinasken är inte längre den chokladask som jag vuxit upp med utan trillingnöt och körsbär i likör. Jag köper inte längre Alladin, för att jag faktiskt vill att den ska ha samma innehåll som förr. Det är såklart ett världsligt problem, men som kan appliceras på det mesta i samhället. Leder alltid utveckling framåt? Blir det bättre för att vi byter layout och logotyp, och får ett nytt utseende?

Jag brukar vara lite hånfull mot människor som alltid går i samma spår. De som alltid äter samma saker, de som alltid reser till samma plats, de som vägrar förnya sig och testa nya smaker, upplevelser och traditioner. På något sätt så avundas jag dem samtidigt. De utsätter sig inte för en massa stress, de behöver inte lära sig nya saker och anstränga sig i lika hög grad som den som hela tiden vill utvecklas. De vet vad de har och de kan sina saker utantill. Vad lättsamt och befriande! Vi andra som ständigt strävar efter utveckling och förnyelse missar ofta många iakttagelser och framförallt så missar vi nuet och friheten att bara vara. Livet är inte bara mål, resultat, prestation och milstolpar. Katten på råttan och råttan på repet... Det gäller att hitta någon sorts balans.

Det blir kanske mitt nyårslöfte. Att nöja mig med det jag har och den jag är. Jag duger. Du duger. Allt duger.

God fortsättning önskar jag dig som tar dig tid att läsa detta!

Julotta

Nu är det jul igen..

Nu är skinkan lutad, sillen gravad och slarvsyltan i ugnen. Ingen sova på enslig gård, alla är vaken förutom tomten som ligger och sover i krubban. Mor har sparat pengar i flera månader, planerat i veckor för att kunna köpa julklappar till stora och små. Hon har städat hela huset och fyllt frysen med kakor och bullar. Tomtegröten kokar över, mor kokar över... Julgardinerna trängs med adventsstjärnan och ljusstakarna i fönstren. Det luktar kanel och hyacint. Barnen är förväntansfulla och gästerna glufsar i sig av julbordet med god aptit. Mor, lilla mor, vem är väl som du?

Har du funderat över vem som skapat julstämningen och gjort julen till en återkommande mysig familjetradition? Har du själv bidragit något, mer än med din blotta närvaro? Har du erbjudit dig att hjälpa till eller ännu bättre överraskat med något betydelsefullt? Förhoppningsvis ser alla familjemedlemmar julen som en gemensam högtid, där alla hjälper till och bidrar på något sätt. Julen är ju något som ska skapa gemenskap och förena familj och vänner. Alla familjemedlemmar ska kunna njuta av julfirandet och inte någon ska behöva känna stress och press.

Det är tråkigt att se när egoistiska barn år efter år förväntar sig komma hem till de åldrande föräldrarna för att lata sig och låta sig bli serverad. Gamlingarna som älskar sina barn fogar sig ödmjukt. De ser en chans att umgås med barnen och överösa dem med sin kärlek, och finner sig i situationen. Ännu tråkigare är det när det uppstår familjefejder och vissa i familjen inte kan umgås med varandra. Något gammalt groll ligger och pyr år efter år, och stolthet och ego har tagit över makten. Tänk vad ett litet ord som "förlåt" skulle kunna betyda för var och envar. Det är mänskligt att fela och gudomligt att förlåta. En dag kan det vara för sent. Livet går inte i repris!

Så glöm inte bort att visa uppskattning och kärlek till de som fixar och donar! Istället för en julklapp, så kanske du kan hjälpa till och laga maten, diska efter julmiddagen eller på annat sätt erbjuda en hjälpande hand. Ta inte någon för givet! Glöm och göm ditt ego för en stund!

Nu ska jag ta några djupa andetag och hasta vidare med mina bestyr tills dagen gryr. Sen ska jag sitta på rumpan och njuta av julen med nära och kära. Lilla julafton avklarade vi igår och jag älskar att få vara med alla mina tre fantastiska barn. Deras personligheter och galna humor gör mig så varm inombords och det är allt som jag önskar mig i jul.

En God fröjdefull Jul tillönskas Eder alla

Egot...

Egot

Du förminskar mig inför andra och höjer dig själv

Du behandlar mig som ett barn, och inte som en vuxen

Jag är inte värd lika mycket som dig

Du gömmer dig bakom falska argument och paragrafer

Du vågar inte ta konflikter, utan skickar en budbärare eller drar en lögn

Du vet alltid bättre än mig

Du erkänner inte när du gjort fel och ber om ursäkt

Du begränsar min frihet, och utökar din egen

Regler du sätter för andra, gäller inte för dig själv

Du lever inte som du lär

Du kräver min respekt och lojalitet

Du förväntar dig att jag ska göra allt för dig

Jag är bara en marionettdocka i dina händer

Du kräver och kväver mig..

Dödar min kärlek, kreativitet och livslust..

Långsamt tynar jag bort i väntan på friheten...

Juletid och julefrid...?

Hur har det gått sedan sist, kanske någon av er undrar? Hur gick det med mitt experiment? Höll hon sitt löfte och hölls sig borta från sociala medier och kommersiella kanaler? Hur gick det? Jag kan lugna er med att jag är precis som vanligt och inget har förändrats. Hade oturen att bli hemma en vecka med influensa och förkylning, och då var ju mobilen min enda lilla tröst och kontakt med omvärlden från sjuksängen. Jag var nog ännu mera frekvent ute i cyberspace än normalt. Allt är ju också designat så att vi är tvingade att använda oss av olika appar och funktioner i telefonen för att kunna fungera i samhället. Nåväl, det är snart nytt år och jag kan avlägga massor av nya löften som jag förmodligen bara orkar hålla fast vid en tid.
Jag har iallafall förändrats genom åren om jag tänker tillbaka. Jag får vara nöjd med den jag är idag och inte hela tiden sträva efter någon jag vill bli.  Jag har lagt bort många fula ovanor, och ändrat ståndpunkter, åsikter och mål. Jag har gjort mig av med en hel del fördomar, konservativa tankar och traditioner.

Apropå traditioner. Nu är det snart jul igen. Samma visa upprepar sig. Alla säger sig ha slutat byta julklappar och ända slår julhandeln rekord år efter år. Skyltfönstren glänser vackert och ger löfte om gemytlighet och julefrid. Vi lockas och tror att med nya juldekorationer, nya julklappar och nya recept så ska vi skapa den perfekta julen där Ernst kan stå barfota i bakgrunden och se nöjt på våran förträffliga förmåga att skapa den stämning vi alla längtar efter i våra hjärtan. Långt ifrån alla uppnår detta. Det är ett spel för gallerierna och vi går i samma fälla år efter år. Stressar ihjäl oss för en kommersiell illusion om lycka på julafton. Man kan ju inte köpa sig julefrid! Vilken idioti, när jorden håller på att gå under! Vi slits åt alla håll för att kunna tillfredsställa samtligas önskemål. Värst är det kanske för barnen med separerade föräldrar som tvingas fira varannan jul med mamma eller pappa, eller kanske halva dagen och vardera förälder så att det blir så rättvist som möjligt. Några barn bävar inför julen då de vuxna får en anledning att fira högtiden med för mycket alkohol.

Själv ids jag knappt tänka på jultraditioner längre. Skulle helst bara vilja resa bort med mina nära och kära och lata mig i solen. Jag vill umgås på lika villkor, där vi alla slipper känna krav och stress. Jag vill vara närvarande för mina barn i stunden, och inte passa risgrynsgröten och bränna mig på knäcken, eller än värre bränna ut mig själv. Visst är det mysigt en kort stund när huset är städat, granen är pyntad, sillen inlagd och Alladinasken väntar på vardagsrumsbordet. Men allt detta görs ju inte av sig självt. Är det värt alla pengar, jäkt och stress? Jodå, jag har satt fram adventljusstakarna i fönstren och planerar för ett litet grönt julbord här hemma på julafton och midnattsmässa i kyrkan. Det blir årligt pepparkaksbak med barnen och kanske någon enstaka julklapp. Man får kompromissa lite ibland. Jag försöker iallafall att stå emot både sociala medier och kommersiellt inflytande så gott jag kan. Det är inte helt lätt att stå emot den enorma påverkan vi utsätts för varje dag, men man kan ta det lite pö om pö. Sakta men säkert kan vi förändra våra tankar och mönster, om vi tar oss tid att lyssna inåt och prioritera våra inre behov. Så coola ner er gott folk, julen är snart över!

Nya Arkens julshow i torsdags med Niklas Nyberg i spetsen som stjärngosse