Juletid och julefrid...?

Hur har det gått sedan sist, kanske någon av er undrar? Hur gick det med mitt experiment? Höll hon sitt löfte och hölls sig borta från sociala medier och kommersiella kanaler? Hur gick det? Jag kan lugna er med att jag är precis som vanligt och inget har förändrats. Hade oturen att bli hemma en vecka med influensa och förkylning, och då var ju mobilen min enda lilla tröst och kontakt med omvärlden från sjuksängen. Jag var nog ännu mera frekvent ute i cyberspace än normalt. Allt är ju också designat så att vi är tvingade att använda oss av olika appar och funktioner i telefonen för att kunna fungera i samhället. Nåväl, det är snart nytt år och jag kan avlägga massor av nya löften som jag förmodligen bara orkar hålla fast vid en tid.
Jag har iallafall förändrats genom åren om jag tänker tillbaka. Jag får vara nöjd med den jag är idag och inte hela tiden sträva efter någon jag vill bli.  Jag har lagt bort många fula ovanor, och ändrat ståndpunkter, åsikter och mål. Jag har gjort mig av med en hel del fördomar, konservativa tankar och traditioner.

Apropå traditioner. Nu är det snart jul igen. Samma visa upprepar sig. Alla säger sig ha slutat byta julklappar och ända slår julhandeln rekord år efter år. Skyltfönstren glänser vackert och ger löfte om gemytlighet och julefrid. Vi lockas och tror att med nya juldekorationer, nya julklappar och nya recept så ska vi skapa den perfekta julen där Ernst kan stå barfota i bakgrunden och se nöjt på våran förträffliga förmåga att skapa den stämning vi alla längtar efter i våra hjärtan. Långt ifrån alla uppnår detta. Det är ett spel för gallerierna och vi går i samma fälla år efter år. Stressar ihjäl oss för en kommersiell illusion om lycka på julafton. Man kan ju inte köpa sig julefrid! Vilken idioti, när jorden håller på att gå under! Vi slits åt alla håll för att kunna tillfredsställa samtligas önskemål. Värst är det kanske för barnen med separerade föräldrar som tvingas fira varannan jul med mamma eller pappa, eller kanske halva dagen och vardera förälder så att det blir så rättvist som möjligt. Några barn bävar inför julen då de vuxna får en anledning att fira högtiden med för mycket alkohol.

Själv ids jag knappt tänka på jultraditioner längre. Skulle helst bara vilja resa bort med mina nära och kära och lata mig i solen. Jag vill umgås på lika villkor, där vi alla slipper känna krav och stress. Jag vill vara närvarande för mina barn i stunden, och inte passa risgrynsgröten och bränna mig på knäcken, eller än värre bränna ut mig själv. Visst är det mysigt en kort stund när huset är städat, granen är pyntad, sillen inlagd och Alladinasken väntar på vardagsrumsbordet. Men allt detta görs ju inte av sig självt. Är det värt alla pengar, jäkt och stress? Jodå, jag har satt fram adventljusstakarna i fönstren och planerar för ett litet grönt julbord här hemma på julafton och midnattsmässa i kyrkan. Det blir årligt pepparkaksbak med barnen och kanske någon enstaka julklapp. Man får kompromissa lite ibland. Jag försöker iallafall att stå emot både sociala medier och kommersiellt inflytande så gott jag kan. Det är inte helt lätt att stå emot den enorma påverkan vi utsätts för varje dag, men man kan ta det lite pö om pö. Sakta men säkert kan vi förändra våra tankar och mönster, om vi tar oss tid att lyssna inåt och prioritera våra inre behov. Så coola ner er gott folk, julen är snart över!

Nya Arkens julshow i torsdags med Niklas Nyberg i spetsen som stjärngosse