Lämnade Bordighera mätt i magen och ett par kilo tyngre. Lärde mig till slut att äta upp all mat på alla tallrikar. Magsäcken har fått ett extra utrymme verkar det som.
Tog tåget till Santa Margherita lite längre söderut i Ligurien och tog in på ett nytt kloster. Fick snart sällskap av en annan "nunna", nämligen en gammal väninna och trogen reskamrat sedan många år. Kul med lite sällskap och någon att prata svenska med.
Tillsammans har vi upptäckt de vackra omgivningarna. En dag vandrade vi över berget till sköna Portofino. Bedövande vackert och tyvärr invaderat av andra turister som ville njuta av skönheten. I hamnen låg en gigantisk yacht och störde utsikten över den annars så pittoreska lilla byn vid kusten. Det borde vara förbjudet att ankra en sån stor båt i den lilla hamnen. Den passade inte in, men de betalade nog så det räckte för sig. Överhuvudtaget ska man ha gott ställt för att turista i Portofino. Allt är dubbelt så dyrt jämfört med övriga Italien som i sig inte är speciellt billigt.
Vi intar de flesta måltiderna på klostret och det är mycket prisvärt.
Vi har även vandrat i Cinque Terre och även där var det alldeles för många turister. Vi valde att vandra den övre vägen på åsnestigen över berget. Tar dubbelt så lång tid, är dubbelt så mycket vackrare, genuinare och stillsamt. Dagen bjöd på strålande solsken och skön temperatur i luften. Det var en utmaning för hjärta, lår, fötter och vader men vägen var mödan värd. Vi fick oss en god lunch och middag och underbar italiensk glass. Jag tog fyra kulor med pistage, mörk choklad, citonsorbet och mangosorbet. Mums! Vi var kvar i Corniglia fram till den vackra solnedgången innan vi tog tåget tillbaka till Santa Margherita.
Dagen efter hasade vi fram som två pärsäckar när vi promenerade längs havet till Rapallo fram och tillbaka.
Nu ösregnar det och har stormat rejält hela natten. Vi får tillbringa dagen med nunnorna på klostret hela dagen. De är snälla och varma och väldigt mån om att vi ska trivas och rädd för att störa oss. En kväll satt jag ensam i lobbyn när en av de äldre nunnorna närmade sig mig försiktigt och frågade på italienska och pekade på teven. Jag uppfattade det som att hon undrade om jag ville se på tv och om hon skulle sätta på den åt mig. Jag ruskade på huvudet och sa: -No, no! Nunnan såg både bekymrad och moloken ut och tjavade iväg. Efter en stund kom en av de yngre systrarna och frågade på engelska om det var ok att de slog på teven och tittade på ett program.
-Naturligtvis, svarade jag och strax kom den äldre nunnan tillbaka och satte på teven och slog sig ned. Då gick det upp för mig vad hon egentligen frågat mig om tidigare. Stackars syster, som trodde att jag nekade henne från att se på tv i sitt eget hem! Gång på gång frågade de sedan oroligt om jag stördes av ljudet och om de skulle sänka volymen. Gulle!
Vi var även med på söndagsmässan och det var en intressant upplevelse. Vi satt raka i ryggen på hårda bänkar och försökte följa med så gott vi kunde. Ibland skulle vi stå och ibland sitta. Upp och ner, och ner och upp hela tiden. Prästen mässade och vi svarade i kör ( eller rättare sagt mimade och mumlade på italienska och låtsades hänga med ). Vi fick gå fram för att få en slags nattvard och fick en oblat i munnen och sedan tackade vi varandra i den lilla skara som församlats tidigt denna morgon. Det var skönt att få gå ner och äta frukost och slappna av efteråt.
Innan vi reser hem planerar vi ett nytt besök i Cinque Terre för att se de två sista byarna och vandra i bergen. Vädret bestämmer. Vi får då lov att köpa ett nytt vandringspass för det kostar numera pengar att vandra mellan byarna. När jag var i Cinque Terre för 20 år sedan var det gratis, men också betydligt färre turister. Synd att allt blir så kommersiellt, men pengarna går väl till att underhålla lederna och att plocka skräp efter alla turister.
Jag är iallafall otroligt tacksam över att få vara här och uppleva några av de vackraste platserna i Italien. Det är unikt och speciellt. Bellissimo!
Tog tåget till Santa Margherita lite längre söderut i Ligurien och tog in på ett nytt kloster. Fick snart sällskap av en annan "nunna", nämligen en gammal väninna och trogen reskamrat sedan många år. Kul med lite sällskap och någon att prata svenska med.
Utsikt från Regina Oasis |
Portofino |
Tillsammans har vi upptäckt de vackra omgivningarna. En dag vandrade vi över berget till sköna Portofino. Bedövande vackert och tyvärr invaderat av andra turister som ville njuta av skönheten. I hamnen låg en gigantisk yacht och störde utsikten över den annars så pittoreska lilla byn vid kusten. Det borde vara förbjudet att ankra en sån stor båt i den lilla hamnen. Den passade inte in, men de betalade nog så det räckte för sig. Överhuvudtaget ska man ha gott ställt för att turista i Portofino. Allt är dubbelt så dyrt jämfört med övriga Italien som i sig inte är speciellt billigt.
Vi intar de flesta måltiderna på klostret och det är mycket prisvärt.
Lägg till bildtext |
Vi har även vandrat i Cinque Terre och även där var det alldeles för många turister. Vi valde att vandra den övre vägen på åsnestigen över berget. Tar dubbelt så lång tid, är dubbelt så mycket vackrare, genuinare och stillsamt. Dagen bjöd på strålande solsken och skön temperatur i luften. Det var en utmaning för hjärta, lår, fötter och vader men vägen var mödan värd. Vi fick oss en god lunch och middag och underbar italiensk glass. Jag tog fyra kulor med pistage, mörk choklad, citonsorbet och mangosorbet. Mums! Vi var kvar i Corniglia fram till den vackra solnedgången innan vi tog tåget tillbaka till Santa Margherita.
Dagen efter hasade vi fram som två pärsäckar när vi promenerade längs havet till Rapallo fram och tillbaka.
Nu ösregnar det och har stormat rejält hela natten. Vi får tillbringa dagen med nunnorna på klostret hela dagen. De är snälla och varma och väldigt mån om att vi ska trivas och rädd för att störa oss. En kväll satt jag ensam i lobbyn när en av de äldre nunnorna närmade sig mig försiktigt och frågade på italienska och pekade på teven. Jag uppfattade det som att hon undrade om jag ville se på tv och om hon skulle sätta på den åt mig. Jag ruskade på huvudet och sa: -No, no! Nunnan såg både bekymrad och moloken ut och tjavade iväg. Efter en stund kom en av de yngre systrarna och frågade på engelska om det var ok att de slog på teven och tittade på ett program.
-Naturligtvis, svarade jag och strax kom den äldre nunnan tillbaka och satte på teven och slog sig ned. Då gick det upp för mig vad hon egentligen frågat mig om tidigare. Stackars syster, som trodde att jag nekade henne från att se på tv i sitt eget hem! Gång på gång frågade de sedan oroligt om jag stördes av ljudet och om de skulle sänka volymen. Gulle!
Vi var även med på söndagsmässan och det var en intressant upplevelse. Vi satt raka i ryggen på hårda bänkar och försökte följa med så gott vi kunde. Ibland skulle vi stå och ibland sitta. Upp och ner, och ner och upp hela tiden. Prästen mässade och vi svarade i kör ( eller rättare sagt mimade och mumlade på italienska och låtsades hänga med ). Vi fick gå fram för att få en slags nattvard och fick en oblat i munnen och sedan tackade vi varandra i den lilla skara som församlats tidigt denna morgon. Det var skönt att få gå ner och äta frukost och slappna av efteråt.
Innan vi reser hem planerar vi ett nytt besök i Cinque Terre för att se de två sista byarna och vandra i bergen. Vädret bestämmer. Vi får då lov att köpa ett nytt vandringspass för det kostar numera pengar att vandra mellan byarna. När jag var i Cinque Terre för 20 år sedan var det gratis, men också betydligt färre turister. Synd att allt blir så kommersiellt, men pengarna går väl till att underhålla lederna och att plocka skräp efter alla turister.
Jag är iallafall otroligt tacksam över att få vara här och uppleva några av de vackraste platserna i Italien. Det är unikt och speciellt. Bellissimo!
Det ser verkligen härligt ut. Spännande att leva ett klosterliv.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJa, jag kan verkligen rekommendera att bo på kloster i Ligurien och det är nog lika vacker och genuin miljö på andra kloster. Prisvärt boende med god mat och en bra bas för vandringar och utflykter.
SvaraRaderaJa, tänk vad många idag som skulle må bra av att varva ner och hitta ett lugn i sig själv. Samtidigt att få uppleva vacker natur. Den kombinationen som du har upplevt måste vara väldigt bra för själen.
RaderaJa, det kan jag intyga..verkligen balsam för själen. I dagens samhälle är det ganska nödvändigt att hitta dom här guldkornen i tillvaron. Just do it! ☺
SvaraRadera