De senaste dagarnas händelser har varit fyllda med terror, död och sorg. Sverige har skakats om rejält, och extremismens hot kryper allt närmare. Denna vecka kunde vi först läsa om giftgasattacker i Syrien där barn och civila blev offer. Trump svarar med att gå in i landet och bomba, och man håller andan och väntar att ett tredje världskrig bryter ut. Samma dag drabbas vår huvudstad av en terrorattack ( Trumps tidigare tokiga uttalande blev en sanning ). Oskyldiga offer dödas och skadas. Sverige är i sorg. Hela världen tycks stå i brand. Vi läser om bomber i Oslo och om bombattacker i egyptiska kyrkor. Många döda och skadade. En ung lovande Övikstalang hittas dessutom drunknad i hamnen. Så sorgligt, meningslöst, onödigt och orättvist.
Vid sidan av hot, terror, våld och personliga tragedier så står även en stor enad trupp beväpnad med kärlek, medkänsla och solidaritet. Vi har sett massor av exempel på människor som enas och utför hjältedåd. Inte minst poliser, väktare och sjukvårdspersonal. I denna intensifierade känsla av sårbarhet och utsatthet så tänds ändå hoppet när människor är villiga att kämpa sida vid sida. Istället för att splittras så enas vi och hjälps åt. Vi väcks ur vår dvala av slentrian och världsliga I-landsproblem. Fredagsmyset ställs in. Vi samlas vid ljusmanifestationer och låter inte oss inte skrämmas. Några unga tjejer i slöja står på Sergels torg och delar ut kramar till de som behöver. Tänk att en kärleksfull kram kan avväpna vemsomhelst. Vi tänder ett ljus och håller varandras händer. Vårt största vapen mot hatet är kärleken. Vi vet att krig är ingen lösning för fred.
När jag ser det potential som finns i mänskligheten och vilka inneboende styrkor människor står rustade med, så tänds hoppet inom mig. Vi behöver bara sträcka ut en hand så bygger vi broar mellan varandra och bygger ett nätverk som inte kan raseras. Det kanske låter slitet och banalt, men vad annars kan vi göra?
Vid sidan av hot, terror, våld och personliga tragedier så står även en stor enad trupp beväpnad med kärlek, medkänsla och solidaritet. Vi har sett massor av exempel på människor som enas och utför hjältedåd. Inte minst poliser, väktare och sjukvårdspersonal. I denna intensifierade känsla av sårbarhet och utsatthet så tänds ändå hoppet när människor är villiga att kämpa sida vid sida. Istället för att splittras så enas vi och hjälps åt. Vi väcks ur vår dvala av slentrian och världsliga I-landsproblem. Fredagsmyset ställs in. Vi samlas vid ljusmanifestationer och låter inte oss inte skrämmas. Några unga tjejer i slöja står på Sergels torg och delar ut kramar till de som behöver. Tänk att en kärleksfull kram kan avväpna vemsomhelst. Vi tänder ett ljus och håller varandras händer. Vårt största vapen mot hatet är kärleken. Vi vet att krig är ingen lösning för fred.
När jag ser det potential som finns i mänskligheten och vilka inneboende styrkor människor står rustade med, så tänds hoppet inom mig. Vi behöver bara sträcka ut en hand så bygger vi broar mellan varandra och bygger ett nätverk som inte kan raseras. Det kanske låter slitet och banalt, men vad annars kan vi göra?
 |
| Där det finns en smula växtkraft kan allt överleva |
En dag om året (Stig Dagerman)
En dag om året borde alla låtsas,
Att döden vilar i ett vitt schatull.
Inga stora illusioner krossas
Och ingen skjuts för fyra dollars skull.
Världskatastrofen sover lugnt och stilla
Emellan lakan på ett snyggt hotell.
Inga rep gör någon illa
Och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.
Inga män blir plötsligt sönderbrända
Och ingen dör på gatorna just då.
Visst är det lögn det kan väl hända.
Jag bara säger: Vi kan låtsas så
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar