Tro på dig själv!

Hur många gånger har du tagit ett kliv tillbaka och tvekat på grund av bristande självförtroende? "Nämen, inte kan väl jag...?...Nej, det här klarar jag inte!....Ingen idé, jag fixar det aldrig....Det där skulle jag aldrig klara!" Du matar dig själv med dessa tankar och påståenden, utan att ens försöka. Eller hur??

Oftast är det vi själva som sätter hinder och käppar i hjulet för vår framtid och utveckling. Kanske fick du höra att du var värdelös i skolan av någon opsykologisk lärare, eller så fick du någon obetänksam kommentar av någon omogen unge i samma ålder. Det kanske etsade sig fast i ditt inre och följer dig genom hela livet. Tänk vad en felaktig tanke eller ett ord på fel ställe, kan ställa till med! Så onödigt och dumt! Majoriteten av alla misslyckade projekt beror på att man gett upp för tidigt, ibland innan man ens hunnit börja.

I Sverige råder tydligt jantelagen, som säger att "du ska inte tro att du är något"! Ibland får jag höra kommentarer från omgivningen som rackar ner på Facebookanvändare, och menar att de flesta bara har ett bekräftelsebehov och bara vill visa upp hur duktiga de är. Och jag undrar vad det är för fel med det? Alla vill vi bli sedda och bekräftade och om vi sedan vill visa upp något och stoltsera med något, visar väl bara att vi tror på oss själva? Eller? Värre är det väl med alla som sitter på kammarn med sina outnyttjade talanger och dåliga självförtroende, och aldrig vågar visa upp något av sig själva?

Jag beundrar personer som vågar ta för sig av livet och som tror på det dom gör. De som vågar riskera att misslyckas och bli offer för omgivningens hånfulla omdömen. Jag tänker nu närmast på Björn Ranelid, som uppfattas som kaxig och egofixerad. Den mannen måste ha ett enormt självförtroende som lyckats trots dåliga förutsättningar när han föddes med gomspalt och blev utsatt för mobbing i unga år.  Han började sin karriär som fotbollsspelare och blev värvad till Malmö FF och var en av Sveriges snabbaste vid den tiden. Sedan blir han lärare och adjunkt, vidare succéförfattare och populär föredragshållare och nu kastar han sig in i Melodifestivalen. Snacka om att utmana sig själv! Jag beundrar honom.
Framgång föder framgång, och om man vågar utmana sig själv och sina rädslor så leder det hela tiden framåt. Man måste våga för att vinna. En del påstår "jag vinner aldrig något" och syftar på spel och lotteri, och när man frågar: -Brukar du spela då? så blir svaret oftast nej. Så är det med resten av livet. Om vi inte själva tar initiativet till att spela så är det ingen som kommer och knackar på din dörr och frågar om du vill göra det, och därmed får du ingen vinst eller utdelning. Misslyckade är de som inte kan glädjas åt andras framgång, och  som istället avundsjukt väljer att peka finger.
I år är jag stolt över att jag vågat slå volter från bryggan för första gången i mitt liv och vågat simma till en ö. Detta har lett till att jag nu också vågar stå på huvudet när jag går på yogan. Om du bara vågar slå en kullerbytta trots risken att bli utskrattad för att den blir lite klumpig, så är chansen större att den blir så mycket bättre nästa gång du försöker och då kanske du vågar göra två på raken eller en bakåtkullerbytta. Eller så är du nöjd med dig själv och håller dig på samma trygga nivå som tidigare, men racka inte ned på de som vill utvecklas och pröva på nya saker. Att ge andra support, stöd och bekräftelse är en viktig faktor för framgång. Framförallt när det gäller våra barn och den yngre generationen. Många har lyckats bara med hjälp av att de haft någon som trott på dem. Allting börjar i knoppen.

Framgång behöver nödvändigtvis inte stiga en åt huvudet..