Efter en mardrömslik resa med Ybussen ( nattbussen ) från Örnsköldsvik till Arlanda i januari, bestämde jag mig för att aldrig boka denna buss igen. Idag satt jag på den fula gula trånga bussen igen, utan att jag bokat den. Jag hade bokat Länstrafiken linje 100 och det brukar vara en bekväm dubbeldäckare med en tyst kupé som alternativ. Men denna gång hade de bestämt sig för att klämma in en Ybuss som ersättning för det bekväma alternativet. Bussen var knökfull och bakom mig hade jag en familj med högljudda barn som knaprade på chips och smaskade högljutt på diverse medhavd matsäck. Lukten av Pringles fick mig att må illa, och jag var nära att spy över tjejen som lagt beslag på dubbla säten framför mig. Trots att bussen var proppfull lyckades hon vältra sig över dessa säten och låtsas sova. Jag såg hur hon kisade i ögonvrån då och då när nypåstigande försökte finna någonstans att sitta. Fullt medveten om att hon lade beslag på en extra plats erbjöd hon sig inte att sätta sig upp, när halta och lytta försökte hitta en plats för sig själv och sina kryckor. Dessutom hade hon fällt ner ryggstöden på båda säten och jag hade praktiskt taget hennes huvud i mitt knä som klämdes in i hennes ryggstöd. Jag borde ha kastat upp över henne. Well, jag borde åtminstone sagt till med min myndiga och bitchiga stämma, och gett henne rejäl sittopp! Eller hur? Men som den mesiga svensk som jag är, så varken sa jag eller gjorde jag någonting, förutom att röra upp mitt inre.Varje gång chauffören försökte använda mikrofonen, var det nära att vi alla blev både hörsel- och tinnitusskadade. Det tjöt och sprakade ur högtalarna så att vi reflexsmässigt förde händerna över öronen. Host och snörvel, varvades med blippande med olika spel, mobila samtal och någon unge satt med en bärbar DVD och kollade på Powerpuffpinglorna eller nåt annat enerverande barnprogram. Tålmodigt försökte jag härda ut och distrahera mig genom att läsa min medhavda bok "Jakten på den fulländade hälsan". Efter 2 timmar och 30 minuter fick jag äntligen lämna denna fängelsecell och jag hoppas att jag inte tvingas in i den igen. Åtminstone inte förrän i januari då jag planerar åka nattbussen igen, snål som jag är. Just nu njuter jag av bekvämligheten ombord på X2000 till Stockholm, innan jag beträder den optimala upplevelsen ombord på SAS SK2679. My glory days will start then!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar