Svartmäklare..

Kollar bedrövat på kvällens "Kalla fakta" som handlar om svartmäklare och grundlurade unga människor. För drygt 25 år sedan befann jag mig nästan i samma situation som offren i programmet. Efter att ha flyttat runt ett år i Stockholm från bostadshotell till andrahandslägenheter önskade jag mig inget högre än en egen bostad. Jag bodde just då i "sjättehandstvåa" i Midsommarkransen, där jag inte hade en aning om vem som ägde kontraktet. En mystisk gubbe vid namn "Kurt" kom och hämtade hyran en gång i månaden. Han brukade ringa vid lönedags och väsa med sin hesa strupcancerröst: -Ha pengarna redo, jag kommer på fredag!  Polisen ringde då och då och ville ha kontakt med andra personer som var skrivna på adressen, och Folkbokföringen ringde och kollade om det stämde att vi var 7 personer utan familjeband, som bodde där tillsammans. "Kurt" hade egen nyckel till lägenheten och jag kände mig aldrig speciellt trygg där, trots säkerhetskedjan innanför dörren.

Så blev jag då erbjuden av en bekant att köpa ett svart förstahandskontrakt, en liten tvåa i Hammarbyhöjden för endast 65 000 kr, vilket var mycket pengar för mig som tjänade 5000 kr i månaden som ABAB-vakt.
Jag fick låna pengar på banken utan problem, trots att jag talade om precis som det var, att jag skulle göra en olaglig affär. Så kom då dagen när kontraktet skulle skrivas. Min bekant hämtade mig i sin bil och jag hade pengarna kontant i innerfickan, så mycket pengar hade jag aldrig haft i min hand tidigare. Vi körde till en mack i Sundbyberg och där blev jag ombedd att överlämna min förmögenhet till en främmande, totalt okänd gubbe. Jag ifrågasatte naturligtvis, men fick förklarat att jag inte fick överlämna pengarna direkt till fastighetsägaren för att inte affären skulle kunna spåras eller avslöjas. Jag skulle bara lämna pengarna till mellanhanden och sedan åka direkt till fastighetsägaren för att skriva kontrakt och få nycklar. Min vän förklarade att det var lugnt och att jag kunde lita på den främmande snubben. Utan vidare, och egentligen helt vettlöst, överlämnade jag sedelbunten utanför Shellmacken till den okände mannen som klev in i en bil och åkte iväg. Där stod jag och tänkte att jag måste vara den mest korkade och blåsta bruden i hela Stockholm. Tankarna gick runt i huvudet. Kunde jag verkligen lita på att denna affär skulle gå i lås? Vad skulle hända om den här mannen krockade och dog på vägen till fastighetsägaren? Hur skulle jag kunna bevisa att jag överlämnat en stor summa pengar till en snubbe som jag inte hade namnet på och bara mött under några sekunder? -Du är blåst, helt rökt, sa jag till mig själv.
Nåväl, vi fortsatte skräckfärden till fastighetsägaren som bodde någon minut därifrån. Fastighetsägaren visade sig vara ett medelålders par som härstammade från Örnsköldsvik, Gideå. Jag var instruerad i förväg att inte nämna något om pengar under mötet, i händelse av att jag skulle bära en dold kamera eller bandspelare. De var garderade och hade naturligtvis gjort många såna här svarta affärer. Hursomhelst så fick jag ett äkta kontrakt och nycklar som passade till en lägenhet, där inte någon annan bodde. Jag hade klarat mig! Så det slutade gott för mig även om det grämer lite i mig fortfarande att jag blev tvungen att göra en sån här olaglig och riskabel affär, där oseriösa fastighetsägare gynnas på grund av att politikerna inte kan se till att det finns bostäder till unga. Bostadssituationen är kanske ännu mer bedrövlig i storstäderna än för 25 år sedan, och det är sjukt hur allmännyttan privatiseras och de rikare blir rikare. Jag lider verkligen med de unga offer som tagit lån och betalat en förmögenhet till falska svartmäklare, som utan skrupler och samvete blåst dem och utnyttjat detta misslyckade samhällssystem. Mera bostäder till unga och stoppa privatiseringen tack! Alla har rätt till en egen bostad!

Mitt hus i Norge