Gott Nyttigt År!

Sitter här och summerar mitt senaste år och finner att det gått alltför fort. Tiden tenderar att gå fortare när man blir äldre, och dessutom går tiden mycket snabbare överhuvudtaget nuförtiden. Utveckligen snurrar på likt en tornado och samhället präglas av jäkt och stress. Har vi möjligen nått maximal hastighet eller är det möjligt att vi kan skynda ännu snabbare? Inte utan skador iallafall. Vi har redan förorsakat så mycket skador på detta jordklot och det är osäkert om det kan repareras. Frågan är om vårt stressade nervsystem och vår reproduktiva förmåga också har obotliga skador?  Vilka gener ärver kommande generationer?

För min egen del tänker jag råda bot på detta och bege mig till Indien för en kroppslig och själslig retreat. I fyra veckor ska jag rena min kropp inifrån och ut. Tarmrening, massage, kurbad, yoga och diverse avstressande behandlingar. Jag reser på egen hand och känner inte en enda kotte dit jag kommer, så jag förväntar mig en mycket tyst retreat där jag blir ensam med bara mina tankar som sällskap. Jag kommer även att studera Ayurveda och fördjupa mig i diverse yogatekniker. Jag besökte samma ställe 1997, och vet att en sån här vistelse stärker min kropp och själ. Det blir som en omstart, typ ctrl alt delete, av hela systemet.

Jag tycker det är var och ens plikt att ansvara för ens personliga hälsa, för vem annars ska göra det? Jag vill  göra allt vad som står i min makt för att förhindra krämpor och besvär. Sjukvården i vårt samhälle belastas framförallt av sk välfärdssjukdomar. Det är sjukdomar som beror på felaktig kost, alkohol, rökning, stress och brist på motion. Alla dom sjukdomarna kan vi själva påverka och förhindra, och det är bara en tidsfråga innan denna typ av vård blir avgiftsbelagd. Om det är självförvållat, får man faktiskt skylla sig själv.

Min förhoppning är att även Du tänker på dig själv och prioriterar din hälsa. En kropp utan krämpor är en skattefri förmögenhet.
Därför önskar jag Eder alla ett Gott Nyttigt och Hälsosamt år!   

Visum check! Nästa Bengaluru..

Äntligen har jag fått mitt efterlängtade visum till Indien. På tredje försöket lyckades det.

Först påstod de att mitt pass var trasigt och jag fick ansöka om ett nytt. När jag skickade in det igen hade visumavgiften hunnit gå upp med 15 kr, och då skickade de tillbaka alltihopa och jag fick lösa ut det på Posten för 250 spänn. Man kan ju tycka att de kunde ha ringt eller mailat mig och bett mig betala in 15 kr till istället för att bara returnera. Nåväl, det löste sig till slut, även om det kostade mig nästan 2000 kr om jag räknar med rekavgifter fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka, nytt pass och övriga avgifter. Mitt visa är nu giltigt fram till 25 juni 2012, så på pin kiv funderar jag på att stanna i Indien hela tiden ut..Jag vill ju ha valuta för de pengar jag lagt...!

Nu är det bara att börja packa väskan för destination Bangalore ( Bengaluru på indiska ). När jag tittar på mina utlandsresor det senaste året har jag rest i följande ordning: Barcelona, Banjul, Bryssel, Bergen, Berlin och nu Bangalore. Ser ni sambandet? Alla B-destinationer! Lustigt va?

När lek blir på fullaste allvar...

Med knutna händer i jackfickorna och sammanbitna käkar går de med snabba bestämda steg. De är laddade till tänderna och mentalt rustade för kvällens kamp. Nu går varenda man ur huse och även en del käringar hänger på. Även de halta och lytta. Pulsen är hög och blodsmaken kan nästan kännas i munnen. Människor strömmar till från alla håll och kanter och de är på väg mot samma mål. Ikväll ska dom få stryk, ikväll ska vi vinna! Lite orolig får man dock allt vara, när inte heller Svensson kan ställa upp ikväll. Men Ö-viksborna tänker inte ge upp hoppet ikväll heller. Ikväll ska Brynäs få, och Modo ska vinna!
Hockeyfantasterna ska skrika ut alla aggressioner under kvällens match och få utlopp för all ilska som finns inombords. Tävlingsinstinkten finns där, och spänningen är olidlig.
Detta är en viktig match. Alla matcher är viktiga. Hockey är bland det viktigaste som finns för den här staden. Ett spel som går ut på att få pucken i mål. Hela stan är engagerad, och varenda liten parvel drömmer om att bli välbetald hockeyspelare.
Föräldrarna jobbar och sliter med allehanda markservice och skjutsar fram och tillbaka till träningarna. Inte minst sliter de för att få ekonomin att gå ihop i laget. Även fast de flesta pojkars drömmar går i kras redan i 10-årsåldern när de ser att de inte duger till att toppa laget, så är det ändå något eftersträvansvärt och beundransvärt att vara hockeystjärna. Man är närmast en gud om man spelat i NHL. Man blir åtminstone garanterat rik på att vara hockeyproffs. Inte många andra yrken kan stoltsera med dom månadslönerna.

Jag är medveten om att jag hädar i kyrkan och riskerar att bli bränd på bål för mina uttalanden, men jag kan inte låta bli att tala om vad jag tycker. Jag tycker det är orimligt och fånigt att denna lek tas på blodigaste allvar. Förlåt Foppa! Visserligen beundrar jag dig för det arbete du gjort genom åren, men jag är mer imponerad av ditt engagemang för Ö-vik än av dina prestationer på isen. Ok, hockey är ett nöje, som vilket som helst. Hela nöjesindustrin är egentligen sjuk när ett fåtal megastjärnor kan tjäna multum på att släppa en platta eller en film. När och var hyllas de verkliga hjältarna? När världen ser ut som den gör, är det märkligt att människor inte orkar engagera sig i det som är livsviktigt. Som miljön till exempel. Eller alkohol-och drogfrågan. Eller världsvälten. Eller krigen. Tänk om vi lade lika mycket krut och energi på att lösa dessa frågor istället för att låta pucken komma i fokus? Tänk om vi började slåss för viktigare ändamål? Är jag ensam i hela Universum om att tycka som jag gör?

Grisens vånda

Nu har jeg fått nog, nu måst jag stampe ne klöva. Söm gris har jeg väl ingen talan, men snart ska arsle mitt serveras oppa julborde, å då vill jeg söm alle andre dödsdömde fo säge mine siste ord:

Vi djur kan ju inte tala söm en männisch, vi kan tala vä öga å hjärte. Prov å se mä te öga innan ni stick slaktkniven i mä, så förstå je va ja mene. Hur jag än streta emot så blev jag av vä pungkulern utan bedövning, lufta gick rakt ur mä. Å alri har jeg fått träffe någre fruntimmer av någe slag. Mor min och jeg blev skilt åt redan efter tretti daga. Längre än så var dä visst inte lönsamt, sa döm.

Kalva di har dä ännu värre, söm fo stå ensammen däri båse, redan på livets första dag. Korna di står å ule å grine däri lagårn, å jeg tyck sönn öm döm. Int kan de va så lätt å producere mjalka likt de skulle ha tjuge kalva vä en gang, å int fo de ge deres egen avkomma ensch en liten skvätt. Dä ä helt oppat vägga, tyck jag.
Maten de tvinge ti as skull de skämmes över, genmanipulerad soja, tvi vale. Ja säj ba dä, ät dä själv å spara på energin! Större delen av åkerjorden å vattne gå åt till å fö oss, för att vi i vår tur ska fö mänskligheten. Dä gå åt sexton kilo spannmål för å få ihop till ett kilo högrev. Tänk på dä! Ni behöver ingen massprodicering av oss fän! Ni behöv lära er å hushålla vä pärninga å jordens resurser!
Pumpe oss full vä hormoner, antibiotika å anne dynga gör di. Å när vi väl ligg däri köttdisken på affärn, så ha döm fyllt på ytterligare vä nitrit, stabiliseringsmedel, smakförstärkare, rökaromer och gud vet vad. Dette för å dölje den ångest å stress å lidande vi blivit utsatt för, för töcke elände har satt sig in i märgen, in i minsta cell å gjort att kötte å blon inte smaka som förr i tin.

Inte så könschtigt att falke nuförtin ä full vä sjukdoma, med tanke på va döm he ti sä. Fjäderfäna här har de inte så myche bättre, där de ligg å trängs i bura för di örk int stå på bena. Skelettskador har de stackarna fått på grunn av den snabbuppfödning di blivit utsatt för. Efter någre sketne månader i live, så häng man opp döm i bena på e snöre som ska ta döm till nackning på löpande band. Jo, jeg har sett skräcken å galenskapen i öga på döm.
Nä, nu ser jag fram emot å få fara till min himmel där jag har förtröstan om att få böka å beta å bada gyttjebad, å leve ett naturligt liv. Ett svinaktigt liv så att säga. Kanske finns där en gammsugga över som jag får vänslas me å kanske blir jag respekterad för den gris jag är. God Jul!

Julstämning?

Dan för dan före dopparedan och jag funderar på om jag hunnit förbereda något överhuvudtaget? Jobb och migrän är inte de bästa förutsättningarna för gäster på julafton. Jag vill ju så gärna att barnen ska få den julafton som de önskar och förväntar sig. Få se nu..

Putsat fönster och bytt till julgardiner? -Nej, jag putsar bara 1 gång per, på våren när de sopat gatorna. Men jag har faktiskt julgardiner i köket.
Julpyntat? -Nej, bara ett par adventstakar i fönstren.
Julstädat? -Nej, måste man det?
Griljerat skinkan - Nej, har köpt färdigskivad. Senapsgriljerad kålrot som alternativ till skinka går nog inte hem i år heller ( har redan prövats ). Ett helvegetariskt julbord blir det inte, tyvärr.
Klätt julgranen?-Nej, har ingen julgran, varken levande eller död.
Gjort Jansson, nubbesallad, julsallad? - Nej, gör det på julaftonsmorgon.
Bakat? - Jadå, pepparkakor och lussebullar!
Lagat köttbullar? - Jadå, hemrullade och allt.
Slagit in julklappar? - Ja faktiskt, det är ju inte så många...
Skickat julkort? - Ja, 5 stycken.

Få se nu är det nåt mer jag måste tänka på? Julvört, kalvsylta, senap, mjölk till risgrynsgröten...det köper jag på Östra Livs imorgonkväll efter jobbet.

Om jag är stressad? Nej, inte lika stressad som jag var igår när jag skulle parkera i Åhlens garaget...Det jag gjorde då var så pinsamt att jag vågar inte berätta om det....puh..

Nej, på julafton får det bli som det blir..Ingen behöver svälta och alla blir nog nöjda och glada ändå. Det blir ändå aldrig som man tänkt sig...

I detta hus har iallafall en av oss julefrid....

Svenne vilar medan matte stökar i köket..

Barn mördar barn....och Sverige är inte bättre..

Så är det äntligen uppklarat, det tragiska mordet på en 4-åring. En tioåring är gärningsman. Dubbel tragedi! Frågan är vems familj som lider mest just nu i denna svåra stund? Medan 4-åringens familj lider av sorg resten av livet, får tioåringen med familj tampas med en annan typ av sorg och dessutom samvetskval resten av livet. Barns lekar kan vara mycket våldsamma även om det är sällsynt med en sådan här tragisk utgång. Vi vet inte vad som gjorde att detta spårade ur och att tioåringen gick över gränsen. Förmodligen finns det flera orsaker bakom detta. Kanske lider 10-åringen av en sjukdom, kanske är våld en del av hans vardag och kanske är hjärnan fullmatad med grova influenser från våldsamma spel och filmer? Vi kan bara spekulera..

Samtidigt som detta ofattbara händer, skickar staten iväg en hel familj tillbaka till Armenien efter drygt 10 år i Sverige. Barnen har växt upp i Sverige och är som vilka svenska barn som helst. Nu skickas de tillbaka till ett land utan framtid, till ett land där de inte ens kan tala språket. Lika ofattbart som att en tioåring mördar, är det att Sverige har en så usel flyktingpolitik. De svenska myndigheterna tar i princip livet av dessa stackars människor, och de gör det ostraffat. Planlagt och överlagt....

Mina varmaste kondoleanser går idag till den armeniska familjen, till 4-åringens familj och till 10-åringens familj.

Juletid, julefrid?

Idag jobbade jag övertid några timmar och begav mig sedan hem för att påbörja det stora årliga julbaket, inför det stora tabberaset här hemma. I år tänkte jag fira en stillsam jul med bara mina 3 barn och Svenne. Inte så bara förresten, för mina barn är ju dom viktigaste i mitt liv. Det var ganska länge sedan jag firade med alla mina barn hemma. När man har delad vårdnad är det inte så lätt att få till det alla gånger. Jag jobbar skift och brukar för det mesta jobba på jul och övriga högtider. Pojkarnas far bor i Stockholm, och eftersom de får träffas så sällan, har julen, loven och övriga helgdagar tillhört mina barns far med familj. De har fått fina jultraditioner, påsktraditioner och midsommartraditioner genom åren, men inte av mig. När de var små firade vi med barnen varannan jul, i rättvisans namn. Men det handlar inte om rättvisa för föräldrarna, utan för barnen. Mina barn har själv fått välja när de blivit stora nog, och valet hamnar då ganska naturligt på deras far, eftersom de träffas så sällan. Dessutom har de i ärlighetens namn också de finaste och vackraste högtiderna med deras farmor&farfar&släkt& på Runmarö. Att fira jul och midsommar ute i Stockholms skärgård, är lika idylliskt som i Astrid Lindgrens Saltkråkan. Det vill jag aldrig ta ifrån dom. Kärleken och gemenskapen är viktigast, alla tider på året!

Själv kan jag lika gärna fira jul utomlands utan några som helst jultraditioner, och det har jag också gjort ibland, även med barnen. Men i år ska vi alltså fira hemma hos mig, bara mina barn och jag. Ser fram emot en lugn och stillsam jul med spel, film och god mat. Vinterpromenad och julmys. En återkommande jultradition har jag lyckats hålla vid liv och det är julbaket. Varje år bakar vi pepparkakor tillsammans. Idag blev det pepparkakor, lussebullar och rocky road. Lyxade även till det och gjorde köttbullar på kalvfärs, kalvfond och grädde. Inga frysta Felix köttbullar, mina barn ska skämmas bort med hemrullade köttbullar!

Nu är det bara resten kvar...Är juletid likamed julefrid? Någon som vet? Kan man önska sig det av tomten?

Lyxiga lussebullar och godaste pepparkakorna

Får man smaka en pepparkaka så att man blir snäll?

Jag har skaffat mig aggressiva linser...

Jag blir så irriterad på all spritreklam som man bombarderas med ute på Internet. Det finns nästan inga matsidor eller receptsidor utan alkoholreklam. För att kunna läsa receptet måste du först klicka bort rutan med spritreklam. Alkoholindustrin våldgästar dig överallt. Du blir påtvingad den och har ingen möjlighet att frigöra dig helt från den, vare sig du är på Internet eller ute på stan. Det är inte bara spritreklamen som jag irriterar mig på, all reklam är jobbig. Men alkoholindustrin är så förknippad med omoral och elände att det gör mig extra illamående. På min ytterdörr har jag en skylt: NEJ TACK INGEN REKLAM. Men hur gör man när man ska surfa på Internet eller bläddra i en tidning för att undvika den? Kan man köpa sig fri från den, och meddela någon motsvarighet till NIX? Kan man skaffa sig någon slags linser för att undgå att se eländet? Som ett komplement till progressiva linser, så kanske man kunde uppfinna aggressiva linser som förintar det man inte vill se med blotta ögat? Visserligen kan man stoppa huvudet i sanden likt en struts och blunda för allt elände som händer runt om i världen, men eftersom hjärnan registrerar allt så ligger det och gror någonstans i det undermedvetna. Det är så reklamindustrin arbetar. De vill undergräva vårt sinne, hjärntvätta oss och få oss att tro att vi vill ha alla dessa usla produkter. För att inte tala om de försäljare som trakasserar en på telefon. Det är lönlöst för dem att ringa till mig, dom stackarna. När de t o m ringde från England och ville prångla på mig något skit, slutade det med att försäljaren skrek i mitt öra innan han slängde på luren:
 -AND YOU ARE A DAMN RUDE BITCH!!!
Oh, yes I am....moahahahaha...

Leve kvinnan!

Har just lyssnat till tre historiska tal framförda av tre historiska kvinnor. Jag talar om årets mottagare av Nobels Fredspris: Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, den liberianska medborgarrättskämpen Leymah Gbowee och jemenitiska Tawakkul Karman. Alla tre kämpar för fredsarbete i Afrika och arabvärlden. Jag önskar att varje människa fick chansen att lyssna till dem idag. Sällan har jag hört så fantastiska tal och så viktiga tal. Dessa kvinnor är mycket framgångsrika i sitt fredsarbete, och företräder en helt ny värld som håller på att växa fram. De arbetar för ett nytt demokratiskt världssamfund, utan krig, våld och förtryck.

Runt om i världen pågår en tyst och fredlig kamp, där starka kvinnor för ett krig mot förtryck och orättvisor. Medan män kämpar för fred med våld, så kämpar kvinnor för fred med icke-våld. Däri ligger den stora skillnaden mellan män och kvinnor. Kvinnor vet att våld aldrig leder till varaktig fred. Det vet att våld bekämpas med icke-våld. Därför är det kvinnor som kommer att leda världen framåt. Det är kvinnorna som kommer att visa vägen. Trots att de ständigt hotas med våldtäkt, tortyr, övergrepp och olika former av hedersmord, så kämpar kvinnor inte i det tysta utan de försöker göra sina röster hörda. Det är männen som försöker tysta dem och frånta dem all makt. Med ett oerhört starkt mod och övertygelse bevisar kvinnor varje dag världen över att deras kamp lönar sig. Liberia är ett föredömligt exempel där kvinnornas fredliga kamp har vunnit. Varje enskild orättvisa och förtryck är ett hot mot hela mänskligheten. Fredsarbetet börjar inte ute på fälten, utan inom varje människa. Utan ett fredligt sinne och ett kärleksfullt hjärta, är all kamp för fred meningslös. Krig pågår inte bara mellan länder, utan även inom familjer. Det pågår ett tyst krig i många människors sinnen, där negativa och destruktiva tankar har sitt säte. Först när tolerans och medkänsla får huvudrollen i det mänskliga sinnet, kan vi börja skönja fred och sann demokratisk anda.

Om du får chansen att lyssna till dessa starka och stolta kvinnors fredstal i repris, så gör det! Det är sånt här budskap mänskligheten behöver! Leve kvinnan - leve freden!