Krig är ingen lösning till fred

 Jag har så svårt att förstå att det fortfarande pågår krig runt om i världen. Vi är varken primitiva vildar eller stenåldersmänniskor längre. Vi är väl ganska civiliserade numera, eller hur? Ta Israel-Palestina konflikten som exempel..när ska de ge upp striderna och börja leva i fred sida vid sida? Hur orkar de fortsätta kriga? Hur kan olika religioner, d v s olika trosuppfattningar, separera människor genom våld och dödande? Alla religioner förespråkar etik och moral, och kärlek är det eviga fundamentet. Eller?

Någonstans måste människor ha tappat riktningen och gått vilse i Guds namn. Jag tror att människan i grunden är god och att kärleken alltid segrar i slutändan. Annars skulle vi inte existera överhuvudtaget idag. Vi skulle ha slagit ihjäl varandra redan på stenåldern. I takt med att hjärnan har utvecklats och intellektet har ökat, så har vi också låtit egot växa. Makt, girighet, avundsjuka, hämnd, hat och ärelystnad existerar bara i egot. När vi låter egot styra kan vi aldrig upphöra med konflikter och bråk. Detta gäller även inom den egna familjen, på arbetsplatser, i föreningar och församlingar. Där konflikter råder, där råder också egot. Om vi släpper egot och bara lyssnar på hjärtats röst, så kommer vi också att hitta fred. Framför allt frid inom oss själva. Kanske är jag dum och naiv, men jag tror på min teori. 

När Bibeln och kristendomen  talar om Jesus återkomst, så tror jag man syftar på "kristusmedvetandet". När vi har ett sinne fritt från hat och begär, så kommer vi också att få fred på jorden. 
Kärlek i människors hjärtan är en förutsättning för fred på jorden.

Avslutar med en av mina favoritdikter av Stig Dagerman 

En dag om året ... 

 
En dag om året borde alla låtsas,
att döden vilar i ett vitt schatull.
Inga stora illusioner krossas
och ingen skjuts för fyra dollars skull.

Världskatastrofen sover lugnt och stilla
emellan lakan på ett snyggt hotell.
Inget rep gör någon broder illa
och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.

Inga män blir plötsligt sönderbrända
och ingen dör på gatorna just då.
Visst är det lögn det kan väl hända.
Jag bara säger: Vi kan låtsas så.

Stig Dagerman
_________________

Nästan bara elände....

Vill bara tala om att jag lever...eller att jag överlevt de senaste dagarna. Förra helgens nervkittlarsmaraton då vi knaprade på naglarna och väntade på besked om SAS framtid, följdes av en migränmaraton för min del. I måndags kunde vi glädjas över att SAS blir kvar i luften, och jag och mina kollegor kunde andas ut. Vi har jobben kvar ett tag till. När oron släppte kom huvudvärken som ett brev på posten. Jag tycker egentligen inte om att plåga er med mitt lidande, eftersom det varken är spännande eller underhållande. Men kanske finns det någon skadeglad liten nisse som vill frossa i mitt elände. Varsågod...jag bjuder!
Jag har alltså legat igen och plågats av en skärande huvudvärk, som gör att jag ibland funderar på att hämta kökskniven för att skära av de nervtrådar i skallen som gör mest ont. Men risken är väl bara att jag blir lobotomerad och förvandlas till en äkta döskalle. Nej, det räcker att vara blondin.

När kaskadkräkningarna upphörde försökte jag lindra värken med både tabletter och spikmatta. Inget hjälpte. Jag tappade upp ett varmt bad och lade mig i badkaret för att slappna av. Det hjälpte lite grand tills jag släppte ut vattnet och upptäckte att det var stopp i avloppet. Plötsligt var hela badrumsgolvet översvämmat och jag blev pinsamt medveten om att det var länge sedan jag städat under badkaret. Dammråttor, tandkrämskorkar, tops och gamla rakhyvlar flöt omkring och den vita badrumsmattan bytte färg. Det var bara att gräva sig ned i golvbrunnen för att undanröja hindret. Det gamla rostiga avloppet av gjutjärn har sett sina bästa dagar och snart kommer jag och mina grannar att få stammarna utbytt och badrummen renoverade, vilket inte är en dag för tidigt.
Hursomhelst så grävde jag mig ned i avgrunden och hittade precis som jag trodde lite läskiga hårtussar...ja det var nog en hel peruk som låg där! Jag var glad att jag redan hade hunnit kräkas klart och att min mage var tom. Fy vad äckligt!! Av någon anledning har jag rensat avloppet förut när jag haft migrän, och eftersom när jag ändå mår så dåligt så kan jag lika gärna spä på illamåendet. Då fick jag också tillfälle att plåga mig ytterligare genom att gräma mig över varför jag ställde upp i både tv-intervju och radiointervju i måndags. Hoppas att ingen lyssnade på mina tafatta svar på frågor som inte var de överenskomna. Men nu vet jag hur media arbetar.

Nu är i varje fall badrummet städat och huvudvärken har äntligen avlägsnat sig. Jag börjar långsamt återgå till mitt normala jag och tycker livet är ganska underbart ändå. Kär å galen å lycklig är jag när allt kommer omkring. För att uppleva ljuset, så måste man även uppleva mörker ibland. Annars vet man inte skillnaden.
Trevlig helg!

Slut på sötebrödsdagar...

Idag hittade jag både ägg och mjölk i kylskåpet med utgått datum...men det var fortfarande helt ok när jag luktade och smakade på det ( precis som jag lärt mig göra ). Man ska aldrig slänga mat...det är slöseri med jordens resurser. Så jag tog och gjorde pannkaka. Glömde bort hur lång tid det tar och efter en dryg timme i stekoset hade jag gräddat 15 pannkakor och till slut luktade jag själv som en.

Det gäller att hushålla med sina stackars korvören och inte lär det bli lättare i framtiden. Just nu går jag och 15000 kollegor och våndas då vi inte vet om vi får behålla våra jobb. Det är psykiskt påfrestande att gå omkring och vänta på besked. Allt känns overkligt. SAS är outstanding vad gäller punktlighet, service och omhändertagande. Lågprisbolagen kan inte mäta sig med det SAS kan erbjuda, men tyvärr är det pengarna som styr. I nuläget vet vi anställda inte mer än vad massmedia skriver och spekulerar. Vi väntar med spänning på fackföreningarnas ställningstagande. Kommer de att gå med på försämrade anställningsvillkor eller ej? Ingen som vet...

Självklart är ingen beredd att gå ner i lön och sänka sin levnadsstandard. Vi är ju vana vid en löneutveckling där lönen alltid stiger med tiden, ju längre man jobbar. Tyvärr tror jag att det är en annan "utveckling" vi går emot, över hela världen. "Avveckling" kan man kalla det för. Det är dags för oss att lämna över till fattiga länder som Kina och Indien. Varför ska vi i väst ha en bättre standard än resten av världen? Alla människor är lika mycket värda och vi delar på detta jordklot tillsammans. Det är dags för oss att dela med oss.

Det säger sig självt att det finns ett tak för hur mycket av jordens resurser vi kan förbruka. Vi kan inte hela tiden öka våra inkomster och konsumera mera. Min egen personliga teori är att det inletts en slags utjämning på jorden och att vi går mot en värld där alla får ungefär samma standard. Ingen lyx, men heller ingen fattigdom. Så där lite lagom för alla. Svenska ordet "lagom" får vi exportera till världens övriga länder.

I oktober månad varslades 10 000 arbetare i Sverige och trenden säger att det ökar. Vi går mot en rekordhög arbetslöshet. Om alla jobbade bara 4 timmar om dagen så skulle alla få en chans att komma ut i arbetslivet. Naturligtvis skulle vi få bara hälften så mycket pengar. Vi skulle få en sämre standard, men en ökad livskvalitét. Vi skulle få göra oss av med det där lilla extra som utlandsresan, sommarstugan, motorcykeln, båten och de senaste teknikprylarna. Men vi skulle kunna få mer tid för familjen, hobby och vännerna. Inget ont som inte för något gott med sig. -"En utopi", kanske du tänker, men jag tror vi alla får börja tänka om och nedrusta. Vi går tillbaka till den tid då våra föräldrar växte upp, för min del till en standard vi hade på 60-talet. Och det gick ingen nöd på oss då kan jag säga. Prismarknaden måste naturligtvis hänga med i samma takt som arbetslösheten, för att vi inte ska hamna på fattighuset. I brist på bröd får man äta limpa.

Just nu håller jag tummarna för att SAS håller sig kvar uppe i luften och att jag och mina kollegor fortfarande har ett jobb att gå till på måndag. Jag vet att jag har världens bästa kollegor och vi är alla stolta över att vara SAS-anställda. Håll tummarna för oss!

SAS - outstanding vad gäller punktlighet och service

I själens lilla vrå..

Till min innersta lilla vrå
kan ingen annan människa nå
Här är jag blott alltid allena,
i själens alldeles egna arena

Tankar och ord bollas fram och tillbaka,
från morgon till kväll till nattlig vaka
I det dunkla lilla rummet vill jag inte länge vara,
även om det inte råder någon egentlig fara..

Det är bara så ensamt och tyst,
inte ens Gud säger ett knyst
Trots att jag befinner mig i andra människors närhet,
är det ingen som kan dela min innersta ensamhet

Jag konfronterar mörkret och släpper in lite ljus,
jag vill inte ängslas mer i mitt dystra lilla hus
Ju oftare jag gläntar på dörren till mitt lilla krypin,
desto mer kan jag bli vän med själen min

Då räds jag inte mer min innersta vrå
för det är gott att vara två
Min själ och mitt jag tampas alltid tillsammans år efter år,
från födseln till döden och där emellan alla dagar jag får...

Kunskap är makt...

Ibland funderar man över hur världen styrs egentligen...vem eller vilka äger makten på vår jord? Varför finns det fortfarande svält på jorden när vi samtidigt eldar upp stora varulager med livsmedel runt om i världen för att kontrollera marknaden? Pengarna styr och det är bara en bråkdel som får äta av den den gigantiska värdekaka som finns i världen. Världen är ruggigt kontrollerad av sluga makthavare som inte drar sig för att leva på bekostnad av andra. De bokstavligen går över lik för att för att roffa åt sig så mycket som möjligt.

Den stora massan sitter obehagligt ovetande och maktlösa och bara accepterar att världen ser ut som den gör. Så länge vi får våra basbehov tillgodosedda kan vi sjunka allt längre ner i tv-soffan och glo på en massa skit som media matar oss mentalt med. Billiga såpor, reklam och nonsens.

Varför ser inte världens regeringar till att vi får chansen att förkovra oss i tv-soffan istället? Tänk om vi fick möjlighet att studera och utbilda oss framför teven? Kanske lära oss främmande språk, redovisning, medicin, psykologi och annat värdefullt vetande. Visserligen bombarderas vi med olika typer av inredningsprogram där vi får lära oss hur vi enkelt bygger o och förnyar våra hem, men detta är ju bara i syfte att vi ska konsumera mera och det är lätt att förstå vilka som sponsrar dessa typer av program. Men varför visar man inte program där man exempelvis får lära sig att meka med moppen eller fixa enklare fel på bilen?

Tänk om barn, ungdomar och arbetslösa hade möjlighet att gratis kunna sitta hemma framför teven och lära sig något vettigt istället för att spela spel och slötitta på det fördummande programutbudet? Det finns makthavare som vill att vi ska hålla oss på mattan och inte nyttja vårt fulla potential att bli en fulländad och kompetent människa. Vi får inte bli bättre än dom. Hur ska de annars kunna kontrollera oss och dra nytta av oss? Vi kanske börjar ställa krav och vad händer om pöbeln göra uppror mot makten? Det finns en anledning till att bröd varit dyrare än sprit i det gamla Sovjet. Kuvade och fördummade fortsätter vi streta och gneta på i samma takt. Vi formas och vi accepterar att världen ser ut som den gör, medan maffian äter upp oss.

Kunskap borde inte begränsas till några få eller till dem som har råd att betala. Kunskap borde vara öppet och tillgängligt för alla. Sug åt dig så mycket du bara kan! Kunskap är aldrig tung att bära! Kunskap är bästa vapnet i krig.

Din kunskap är din makt...

Vardagshjältar...

Jag skulle vilja uppmärksamma alla de vardagshjältar som omger oss i samhället. Människor som gör en stor insats för världen och sina medmänniskor, men som knappast märks. Ett stort antal människor vars drivkraft är kärlek och omtanke och inte pengar. Eldsjälar som jobbar ideellt för olika typer av föreningar och församlingar. Folk som ägnar sin fritid till att hjälpa och stötta på olika sätt i samhället och ute i världen.

Mest beundransvärda är den mängd entusiaster som ställer upp för våra barn och ungdomar på olika sätt. Människor som bryr sig om andras barn precis som om de vore deras egna. Dom som har insett att barn tillhör livet självt och inte är var och ens egendom. Genom åren har jag imponerats av många människor som varit fantastiska förebilder för barnen, och utomordentligt goda ersättare för barnens föräldrar. Tränare och ungdomsledare som är genuint intresserade av att se barn växa och utvecklas inom olika idrotter och andra fritidsintressen.

Hur skulle vårt samhälle se ut om det inte vore för dessa eldsjälar, och hur skulle det se ut om alla bidrog på samma sätt? Våra eldsjälar gör samhället en enorm tjänst och vi skulle inte klara oss utan dem. Men vi har lätt att ta dem för givna. Vi vet att det alltid finns någon annan som ställer upp och gör det där som vi andra inte orkar ta hand om. Vi är helt enkelt ganska bortskämda. Vi förmodar att det alltid är någon annan som fyller på kaffeautomaten eller tömmer ur diskmaskinen på jobbet. Vi tar för givet att det alltid är någon annan som plockar upp skräpet efter oss, byter toarulle, eller fyller på papper i kopieringsmaskinen. Vi antar att det alltid finns någon som plockar upp hundbajs på trottoaren, eller ger fåglar och rådjur mat på vintern. Vi räknar med att det är någon annan som hälsar på hos gamlingarna, eller att det är någon annan som erbjuder sig att vara klassförälder. Vi tycker att det är politikerna som ska ta ansvar och göra nåt åt allt som är fel i samhället, medan vi själva sitter hemma i soffan och bara tycker en massa. Det finns många som reagerar, men det är få som agerar. 

Precis som ordet eldsjäl antyder så finns det risk att dessa fantastiska människor blir utbrända och att lågan  slocknar för alltid. Om alla hjälper till och tar sitt ansvar och gör det där lilla extra så skulle det bli lättare för alla. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något...  Tillsammans kan vi rädda världen!

- Har du eld?
- Nej, men ett brinnande intresse!:-)