Nu ska jag inte jobba förrän nästa år...

Det känns långt till nästa år, men det är mindre än 24 timmar nu. Dags att ta avsked av år 2012 och välkomna år 2013. Mycket har hänt det senaste året, både för mig personligen och runt omkring mig. Det hinner hända ganska mycket på ett år. Ibland kan livet förändras på en bråkdels sekund, och ibland dröjer det flera år att åstadkomma enkla förändringar...ibland en livstid. Det kan ta många år att förändra sin livstil och ännu fler år att förändra sina personliga egenskaper.

Nytt år innebär nya möjligheter och för många nya löften om förändringar. Någon lovar att sluta röka, någon annan lovar att börja motionera. Själv har jag lovat mig själv tusentals gånger att jag ska sluta shoppa och bara köpa det mest nödvändiga. Jag vill egentligen leva så enkelt som möjligt, men ibland blir det så hopplöst tråkigt och då livar jag upp mig själv med att köpa ett par nya skor eller nåt annat som jag egentligen inte alls behöver. Ibland rättfärdigar jag mina inköp genom att handla miljövänligt på Röda Korset och ge mina pengar till välgörenhet. Jag är egentligen spyless på konsumtion och reklam. Bara för det har jag lust att köpstrejka och virka min egna kläder av hampasnören. Jag ska odla mina egna grödor på min kolonilott och jag tänker behålla min bullteve tills den strejkar. Kanske väntar mig arbetslöshet under nästa år, och då blir jag så illa tvungen att dra åt svångremmen och leva på allmosor.

Vad hoppas jag då att det nya året ska ge mig och vad har jag för mål och plan? Först och främst så tänker jag fortsätta och satsa på träningen för att jag mår så bra av det. Min ambition är att träna ännu hårdare och mera målmedvetet. Kanske måste jag organisera mig lite bättre för att nå dit, genom att boka in tider i min kalender och hela tiden föra in delmål och resultat. Jag ska bli bättre på att organisera mig överhuvudtaget, eftersom jag är den typen som helst bara vill ta dagen som den kommer och leva som en obotlig tidsoptimist.
Framför allt så tänker jag satsa på att förvalta kärleken som kommit in i mitt liv. Mitt livs stora kärlek tänker jag vara rädd om, för när allt kommer omkring så finns inget viktigare. Jag har själv valet och makten att styra över ganska mycket i mitt liv. Det jag inte kan påverka, får jag lära mig att förhålla mig till. Jag hoppas på att 2013 blir ett år där världen väljer fred istället för krig. Kärlek istället för våld. Natur och miljö istället för nedsmutsning och föroreningar. Att vi tänker globalt och att vi förstår att vi måste ena och förena oss med varandra. Det är vad jag hoppas på och försöker hålla i sinnet. Jag tror på tankens kraft och vi tillsammans kan åstadkomma underverk. Hur vill du att 2013 ska se ut?

Det enda vi kan vara säkra på är att allt förändras, vare sig vi vill eller inte.

Gott Nytt år tillönskar jag min familj, vänner, läsare och medmänniskor!

Missunnsamhet...

Den mest oattraktiva egenskapen hos människan måste väl ändå vara missunnsamheten. När man inte unnar andra lycka och framgång. Ingen människa vill erkänna att hon är missunnsam och många upplever inte att de är det heller. De är missunnsamma utan att tänka på det. Ett exempel är när man låter bli att ge beröm och komplimanger, och bara behåller det för sig själv i tanken. Man tänker "åh vilken snygg frisyr/snygg klänning/ trevligt bemötande/fint leende och så vidare, men man säger det inte högt. Möjligen säger man det till någon annan än den det berör. Man pratar om att "hon är alltid så gullig och trevlig" eller "han är så hjälpsam och duktig" i dialog med andra, men man säger det inte direkt till den person det gäller. Man snålar i onödan med att berömma och ge andra positiv feedback.

Andra exempel på missunnsamhet är när man inte unnar sin expartner att få en ny kärlek och bättre ställt i sitt nya liv. Det är oftast när relationen tar slut, som det visar sig vem man levt med. När man inte längre har något att förlora, så kan man lika gärna sabotera alternativt låta bli att lyckönska sin före detta. Så resonerar en del tyvärr. Det är en ful sida som visar brist på respekt, medkänsla och framför allt kärlek. Att svälja stoltheten och släppa offerrollen är bevis på ödmjukhet och inre styrka. Man kan aldrig äga en annan människa oavsett hur nära eller hur lång relation man haft.

Missunnsamhet är en del av avundsjukan, fast värre. Den biter sig fast som en elak cancersvulst som bara tenderar att bli sjukare. Man kan avundas andra på ett positivt sätt, så länge man inte själv blir bitter eller försämrar sin relation till den man är avundsjuk på. Visst skulle jag vilja ha det andra har...kärlek, lycka, framgång och så vidare..men jag kan ändå välja att glädjas med andra som når sitt mål, även om jag själv inte lyckas.  När väninnan gått ner i vikt och blivit skitsnygg, och jag själv inte gått ner ett enda gram, kan det kännas jobbigt att säga något fint till väninnan.
Eller när kollegan blivit befordrad och fått jobbet som jag själv sökt, kan det det kännas jobbigt att gratulera och ännu värre att ge beröm när det visar sig att kollegan gör ett helt suveränt jobb, förmodligen mycket bättre än jag själv skulle lyckas med. Det hjälper inte att gå omkring och sura för det, eller att pika och komma med taskiga kommentarer:

- "Jasså, du fick jobbet...ur askan och in i elden alltså..! Skulle inte vilja byta med dig..."
- "Jasså..du har vunnit pengar...fy tusan bara nya bekymmer..!"
- "Jasså..ni ska iväg på semester...se upp för salmonella...har hört att man kan bli rejält sjuk därborta..och rånad...och solskadad...
- "Jasså..du ska ge dig in i ett sånt projekt...har du inte tagit dig vatten över huvudet nu...?"

Du gör dig bara själv i dålig dager. Ingen vill väl egentligen vara en eländig svart olyckskorp..

Nej, man ska glädjas med andra och tillåta andra att lyckas. Det är bevis på kärlek, ödmjukhet och styrka. Missunnsamhet gör mest skada hos dig själv och inte hos din fiende. "Missunsamheten förtär sin herre, som rosten förtär järnet" var det någon som sa, och jag tror att man blir en nöjdare och friskare människa om släpper missunsamhet, svartsjuka och avundsjuka. Man gör bäst i att släppa allt sånt, inte bara för den man missunnar, utan främst för sin egen skull. Att bära på ilska är som att själv dricka gift, och samtidigt förvänta sig att den andre personen ska dö.

Ju mer man intresserar sig för andras välgång, desto mer bygger vi upp vår egen lycka, säger Dalai Lama och jag håller med.

"Många skulle må bra om inte andra hade det bättre"
Fritiof Brandt 1892 - 1968

Grisens vånda - favorit i repris

Nu har jeg fått nog, nu måst jag stampe ne klöva. Söm gris har jeg väl ingen talan, men snart ska arsle mitt serveras oppa julborde, å då vill jeg söm alle andre dödsdömde fo säge mine siste ord:

Vi djur kan ju inte tala söm en männisch, vi kan tala vä öga å hjärte. Prov å se mä te öga innan ni stick slaktkniven i mä, så förstå je va ja mene. Hur jag än streta emot så blev jag av vä pungkulern utan bedövning, lufta gick rakt ur mä. Å alri har jeg fått träffe någre fruntimmer av någe slag. Mor min och jeg blev skilt åt redan efter tretti daga. Längre än så var dä visst inte lönsamt, sa döm.

Kalva di har dä ännu värre, söm fo stå ensammen däri båse, redan på livets första dag. Korna di står å ule å grine däri lagårn, å jeg tyck sönn öm döm. Int kan de va så lätt å producere mjalka likt de skulle ha tjuge kalva vä en gang, å int fo de ge deres egen avkomma ensch en liten skvätt. Dä ä helt oppat vägga, tyck jag.
Maten de tvinge ti as skull de skämmes över, genmanipulerad soja, tvi vale. Ja säj ba dä, ät dä själv å spara på energin! Större delen av åkerjorden å vattne gå åt till å fö oss, för att vi i vår tur ska fö mänskligheten. Dä gå åt sexton kilo spannmål för å få ihop till ett kilo högrev. Tänk på dä! Ni behöver ingen massprodicering av oss fän! Ni behöv lära er å hushålla vä pärninga å jordens resurser!
Pumpe oss full vä hormoner, antibiotika å anne dynga gör di. Å när vi väl ligg däri köttdisken på affärn, så ha döm fyllt på ytterligare vä nitrit, stabiliseringsmedel, smakförstärkare, rökaromer och gud vet vad. Dette för å dölje den ångest å stress å lidande vi blivit utsatt för, för töcke elände har satt sig in i märgen, in i minsta cell å gjort att kötte å blon inte smaka som förr i tin. Tänk på dä innan ni gör slarvsylta eller julsylta borta meg!

Inte så könschtigt att falke nuförtin ä full vä sjukdoma, med tanke på va döm he ti sä. Fjäderfäna här har de inte så myche bättre, där de ligg å trängs i bura för di örk int stå på bena. Skelettfrakturer har de stackarna fått på grunn av den snabbuppfödning di blivit utsatt för. Efter någre sketne månader i live, så häng man opp döm i bena på e snöre som ska ta döm till nackning på löpande band. Jo, jeg har sett skräcken å galenskapen i öga på döm.
Nä, nu ser jag fram emot å få fara till min himmel där jag har förtröstan om att få böka å beta å bada gyttjebad, å leve ett naturligt liv. Ett svinaktigt liv så att säga. Kanske finns där en gammsugga över som jag får vänslas me å kanske blir jag respekterad för den gris jag är. God Jul!

Jorden gick inte under....inte än...

Halli, hallå!! Vill bara tala om att jag lever...Jorden gick inte under i fredags, vilket olyckskorpar, indianer och siare varnat för. Inte har jag julstressat ihjäl mig heller. Inte än. Jag hoppas på ett liv även efter jul.

Julhandeln förväntas slå rekord igen, trots kärva tider. Vi svenskar shoppar som om vår sista stund är kommen och sätter sprätt på 66 miljarder kronor. I den takt som vi shoppar och konsumerar kan vi vara helt säkra på att jorden kommer att gå under. Vi slösar på jordens resurser så i den grad att vi skulle behöva minst två jordklot till, för att få allt att räcka till.  Det är vår räddning att två tredjedelar av jordens befolkning fortfarande lever på mindre än ett par dollar om dagen. Vår överlevnad består i att en stor del av jordens befolkning svälter. Den enes död, den andres bröd.

Om vi inte tänker på miljön, kommer mänskligheten inte att överleva länge till. Det är vårt största hot just nu. Möjligen träffas vi av en jättekomet, eller så drabbas vi av en panepidemi som gör slut på oss ( eller så gör vaccinationerna det ). Helt klart är att solen kommer att förinta oss i framtiden, om en så där miljoner år. Den dagen, den sorgen. Vi kan bara leva just nu och försöka göra det bästa av situationen.

Just nu bakar jag knäckebröd och väntar på att få börja tvätta i tvättstugan. Hade bokat passet från kl 8.00 - 11.00 och blev lagom snopen när det inte gick att starta maskinerna. Kom plötsligt på att man inte får tvätta förrän kl 11.00 på söndagar. Vem har kommit med ett sådant påhitt? Tanten som bor ovanpå tvättstugan är ju ändå pensionärsvaken före kl 06.00 alla dagar ( jo jag såg henne bakom gardinen i fönstret när hon hånlog åt mig när jag moloken gick tillbaka i oförättat ärende ). Nej, allvarligt talat så förstår jag inte den principen, om det skulle kunna vara störande för vissa grannar. Eller är det något religiöst påhitt, att man ska helga söndagen? Men gudstjänsten börjar inte förrän kl 11.00 och då skulle jag ju hinna tvätta ett par maskiner innan. Sen kan jag ju välja att helga resten av söndagen i fromhet och frid. Eller? Nåväl, det är bara att rätta sig efter de lagar och paragrafer som satts upp i samhället. Vi bör ju bara foga oss och låta bli att ifrågasätta för att inte bli krångliga och obekväma. Jag tror jag går ut och skottar av min parkeringsplats istället och slänger snö mot snövallen efter vägkanten, trots att tanten som bor i huset bredvid har förbjudit mig. Jag äventyrar deras dränering påstår hon. Jag tycker hon ska se över dräneringen och be till vädergudarna att det inte kommer så mycket snö istället. Plogbilen tar ju bort snön när den kommer, så jag fattar inte varför hon bråkar med mig, och några spadar med snö på allmän väg?

Jag är bestämt lite puttrig ( "pöttri" som mamma brukar säga ), så jag går ut i kylan och avreagerar mig lite. Kanske hinner jag en stärkande promenad också, så här dan före dopparedan.
Hoppas att ni alla överlever julen och att ni får en skön och lugn helg!  

Nu är det jul i mitt hus...

Skräckmassaker

Så har det nu hänt igen. Ännu en skolmassaker. Inte ovanligt i USA, och tyvärr inte heller i andra delar av världen. I den värld av bästa världar, i ett land som lever i fred, händer detta ofattbara.
Vad ligger bakom dessa dåd? Vad händer i hjärnan på en terminator av detta slag? Är det en längtan efter kontroll efter år av förtryck och rädsla? Är det ett mobboffer som vill hämnas? Är det en sjuk person som inte kan se skillnad på fiction och verklighet, som suttit för länge framför sjuka dataspel? Är det ensamhet och frånvaro av kärlek som skapar en sådan här våldsutövare? Eller är det bara en sinnessjukdom som gått över styr?

Det finns säkert många olika faktorer som bidrar till att det går så här snett, att människor tappar kontrollen och överskrider gränser som när helt utanför normen. En gemensam och starkt bidragande orsak är nog ensamhet. Det är något att tänka på för oss medmänniskor, kanske speciellt i dessa juletider.
Det är många som sitter ensamma på julafton, utan vare sig släkt och vänner. Det finns de som dör och aldrig saknas, varken av anhöriga eller myndigheter.

Kanske har du en granne alldeles intill dig som aldrig får besök, eller kanske har du en ensam kollega. Vi borde se oss runt omkring och uppmärksamma de som finns i vår omedelbara närhet. Kanske kan vi göra skillnad för någon, bara genom att finnas till. Visa att vi bryr oss. Kanske hänga en påse bullar på grannens dörr när vi bakat eller erbjuda skjuts till stan. Kanske ska vi följa den där tanken eller impulsen lite oftare att bjuda in till samtal med en främmande människa. Nya bekantskaper kan vara mycket värdefulla för båda parter. Man kan både finna kärlek och livslånga relationer. Eller så blir det bara ett av dessa små ögonblick, som gör att livet tar sig en annan vändning, en annan riktning. I ditt liv eller i någon annans liv. Allt har betydelse, även det lilla. Kanske kan din lilla gest, dina ord och din omtanke göra skillnad. Kanske kan vi till och med undvika att människor begår självmord eller tar till missbruk av flaskan. Eller så kan vi bara göra någons dag genom en komplimang eller en kram.  Ljus och kärlek!

Det lackar mot jul..

Snart är det jul igen med allt vad det innebär. Julklappar ska inhandlas, kakor ska bakas, skinka och lutfisk som ska göras i ordning. Vi måste julstäda, pynta, skriva julkort och införskaffa julgran. En massa stress och jäkt för att på en enda julaftonskväll få optimal utdelning. På julafton skall det vara perfekt enligt de traditioner som vi dragit på oss genom åren. Då ska vi knyta ihop familjebanden till en tomteröd rosett och pryda familjealbumet. Barnen skall sitta och tindra med ögonen, förväntansfulla inför mötet med tomten, som de inte längre tror på. Lika förväntansfulla sitter föräldrarna i soffan och hoppas att klapparna skall motsvara barnens förväntningar och helst lite till. Julhelgen är snabbt överstökad, klapparna tappar lystern och glöms bort, massor av överblivna matrester kastas och kvar är bara trötta, övergödda människor med tomma plånböcker.

De flesta klagar och ojar sig över hur mycket de har att göra och hur mycket allting kostar. Många skulle vilja slippa dessa krav som julfirandet innebär, strunta i allt och bara vara. Kanske åka utomlands eller till fjälls och bara njuta av den närmaste familjens sällskap. Men varje år så slår julhandeln alla rekord och barnen får aldrig så många och så dyra julklappar som tidigare. Det blir svårare och svårare att hitta på något som barnen verkligen uppskattar och vill ha. Framför allt så är det svårt att hitta något som barnen verkligen behöver. Eller som familjen verkligen behöver.

Med äkta tomtebolycka menas väl ändå lugn och ro och gemenskap, att få möjlighet att varva ner och mysa med familjen. Det är åtminstone vad jag vill tro. Jag vill inte gå på några hektiska familjemiddagar och proppa i mig en massa mat som jag inte behöver. Jag vill inte stressa omkring på stan och försöka hitta den perfekta julklappen för pengar som jag egentligen inte har. Kreditkort i all ära, men det är väldigt lätt att förköpa sig när handeln lockar med oemotståndliga erbjudanden. Vi shoppar loss som om våra sista dagar vore räknande. Det gäller att passa på. Nu har vi chansen att visa våra nära och kära vad de betyder för oss genom att ge dem något riktigt uppskattat. Sånt gör mig illamående. Man kan inte köpa kärlek. Man kan inte köpa äkta uppskattning.

Jag vill inte behöva känna mig tvungen att blidka någon, eller att återgälda någon bara för att det förväntas av mig.  Om vi börjar och granska våra liv och våra vanor så kan vi säkert hitta en massa pålagda krav och måsten som vi genast kan strunta i. Vad prioriterar vi egentligen och vad gör vi åt det?

Vi kan strunta i julklappar och satsa på att spara till en välbehövlig semesterresa istället. Det finns färdig sill, julskinka och pepparkakor att köpa. Vi behöver inte visa oss duktiga genom att göra allting själva, när vi inte äger den tiden det tar. Prioriterar vi verkligen lugn och ro framför stress och jäkt? Om vi verkligen gör det, så gör vi det. Vi kan faktiskt skapa oss egna traditioner där vi själva bestämmer villkoren.

Julen har inte ens dess rätta innebörd längre. Hur många påminner sig egentligen om varför vi firar jul? Hur många barn vet att vi firar Jesus och inte jultomten? Hur många går på julotta eller besöker kyrkan under julhelgen? Det har blivit en konsumtionsstyrd jul där köpmännen fröjdas mer än konsumenterna. Visst måste köpmännen också överleva till skillnad från grisen som inte har en chans i juletider. Men konsumenterna blir knappast köpstarkare i längden av stress och jäkt. Vi gräver vår egen grav om vi inte stannar upp och reflekterar över det samhälle vi lever i. Det finns ett liv utan julklappar och julbord. Själv bojkottar jag julbord eftersom jag tycker det är skamligt med detta frosseri, när stora delar av världen svälter. Jag kan inte äta med god aptit, överdådet gör mig bara illamående. Jag struntar mer och mer i alla julbestyr och sätter mig hellre med en god bok och tar långa promenader, framför att stå vid spisen. Jag har en adventsljusstake i köksfönstret, en stjärna i sovrumsfönstret, ett par änglar i hallen och hembakade pepparkakor. Det räcker för mig. Julstämning skapar jag inombords, i mitt hjärta.   Ha en trevlig och skön tredje advent!

Shoes is a girl's best friend...

Jag har redan berättat att jag älskar skor i tidigare inlägg...vilket i sig inte är speciellt ovanligt när det gäller kvinnor. Vi bara älskar skor, handväskor och kläder. Jag kan sitta och kolla på nätet sida upp och sida ner och kolla på snygga pjucks som jag dreglar efter. Det är ett sjukt beteende. Jag har redan skor på fötterna och behöver inga fler. Man kan ändå bara gå i ett par i taget....Men ändå....

Fick ett erbjudande om "halva priset" på massor av skor från en stor skofirma på nätet. Fri frakt och fri retur gör att man vågar beställa och ta hem och prova. Jag slog till med 6 (!) par på en gång, och tänkte bara köpa max ett par av dom. Jag har längtat efter dem i nästan en hel vecka och igår fick jag sms att de fanns att hämta hos mitt postombud. Ivrig och glad som en trallande jänta sprang jag iväg och lämnade glatt över id-numren till mannen bakom disken. Han knappade in numren men hittade inget och fortsatte in på lagret och letade. Efter en stund gav han upp och bad mig kontrollera id-numren en gång till. Jag tog upp telefonen och sa lite generat:
- Jodå numren stämmer...men jag är på FEL ställe. Jag har fått paketen till annan butik!
Lite moloken travade vidare i den nästan 20-gradiga kylan ett par kilometer till rätt utlämningsställe. Tanten bakom disken kom snart med en vagn och två gigantiska kartonger.
- Hmmm...var det såååå stora paket, utbrast jag förvånat. - Inte en chans att jag kan bära hem dom själv. Jag måste återkomma med bilen.

Senare på kvällen fick mannen i mitt liv skjutsa dit mig för att hämta paketen. Han stannade bilen utanför och jag meddelade:
- Du får nog följa med in och hjälpa mig att bära...!
Han tittade med stora ögon på jättepaketen med skor och jag fick lov att avslöja en av mina laster....JA, jag är beroende av skor. Jag urskuldar mig med att jag faktiskt promenerar till och från jobbet varje dag, i ur och skur, och att jag sliter ut dem i en rasande takt (!).
Senare under kvällen provade jag skorna om och om igen och inte gjorde det saken lättare när min kärlek sa att han gillade alla paren. Han kunde väl ha sagt att de var asfula och att han vägrade gå ut med mig om jag satte på mig dem....Men ALLA paren satt som gjutna på mina fötter och var himmelskt sköna. Hela natten drömde jag om skor och idag har jag värsta beslutsångesten...Vilket/vilka par ska jag behålla? Ska jag ge mig själv en julklapp eller en 50-årspresent kanske? Jag hittar alla möjliga anledningar till att jag borde få behålla dem.

Dom här bara måååste jag ha...

Must have...

Must have...

Latest news...

Bråda dagar så här innan jul och tiden går bara fortare och fortare verkar det som. Jag hinner inte med. Hinner varken med mig själv eller omgivningen som jag skulle vilja. Å andra sidan har jag släppt en massa krav och gör bara det jag känner för stunden. Jag bryr mig varken om julens hysteriska förberedelser eller om att pynta mitt hem som Ernst. Jag går min egen väg och lyssnar på mitt inre. Inga mode- eller matmagasin eller heminredningsprogram ska få styra mitt liv. Om inspirationen ger mig en härlig känsla i kroppen så följer jag den, men om den gör mig stressad och kravtyngd så skiter jag i det.

Den senaste tidens inspirations-och glädjekällor har jag fått av bland annat en föreläsning med Olof Röhlander "Det blir alltid som man tänkt sig". Han förmedlade egentligen kloka saker som jag redan kände till, men gjorde det med igenkänningshumor och ett härligt kroppsspråk. Man behöver bli påmind om att man kan styra och påverka sitt liv i mycket högre grad än man tror. Tankens kraft är enorm, och det är inte konstigt att new age boken "The Secret" blivit en bästsäljare världen över. Bättre att ha en dålig plan, än ingen plan alls. Bättre att ha en dålig idé än ingen idé alls. Om vi lyssnar till vår inre kompass så kan vi styra vårt liv och utforma det nästan precis som vi vill.

Andra glädjeämnen som inspirerar i livet är att få lyssna på sång och musik. Jag fick nöjet att se föreställningen "B.U.S" med fem vackra damer, Blossom Tainton, Kayo, Fransesca Quarty, Gladys de Pilar och Vivian Cardinal. En föreställning med själ och hjärta, även om det stundom blev lite för mycket av kvinnligt skrik och hysteri, enligt mitt tycke.

B.U.S Brun utan sol

Annat som intresserar och inspirerar mig är alternativmedicin och naturliga läkemedel. Jag vill inte utsätta min kropp för onödiga kemikalier, tillsatser och vaccinationer.  Därför var det extra intressant att häromkvällen lyssna till en föreläsning om blodigelterapi. Fantastiskt vad dessa små varelser kan göra för människan. Jag återkommer och berättar mera om detta en annan dag när iglarna sugit på mig. 

Den största inspirationen är väl ändå kärleken, eller hur? Jag är lycklig och tacksam över att jag har kärleken i mitt liv.  Love and peace to all of you!