Tankar på ett tåg...

Ibland hatar jag mig själv för att jag alltid ställer till det så att jag måste stressa. Som imorse när jag skulle med tåget till Sundsvall. Klev upp i god tid, ja i så pass god tid att jag började klippa håret på mig själv och tömma kattlådan ( dock inte samtidigt ). Följden blev att jag fick springa som en dåre till tåget. När jag kom in på Örnsköldsviks centralstation hörde jag utropet  i högtalaren: - Tåg 7402 mot Sundsvall ankommer strax till spår 12! Då hade jag en lång rulltrappa och ytterligare några trappor kvar. Jag tog stora kliv, två trappsteg i taget, och lyckades segla in på spåret och ta mig in i vagnen som sista påstigande. Puh!
Varför lät jag inte bli hårsaxen och kattlådan, när jag lika gärna kunde skjuta upp det till kvällen? Förmodligen för att jag är en person som vill följa mina impulser och leva i nuet. Men det låter sig inte göras i dagens stressade och tidspressade samhälle. Jag hade nog trivts bättre som stenåldersmänniska.

Från det ena till det andra. Varför kan man inte äta häst? Tänker på köttskandalen med hästar i Findus lasagne och IKEA's köttbullar. Vad är det för fel med att äta en häst om man kan äta oxe eller gris? En häst har förmodligen levt i det fria och är inte enbart framavlad till att bli människoföda. Jag tycker det är mycket värre att äta stackars kor och grisar som kanske aldrig har sett dagsljus eller fått ströva fritt på en äng. Nästan allt kött i livsmedelsdisken kommer från djur som är uppfödda i en industri där man behandlar dem som produkter istället för som levande varelser.
För muslimer är det helt otänkbart att äta gris på grund av deras religion. För oss är det otänkbart att äta ett djur som vi har en kärleksfull relation till, som t ex hästar, katter och hundar. Alla djur förtjänar att bli kärleksfullt behandlade. Om vi tog oss tid till att lära känna hönan Agda, kossan Rosa eller tjuren Ferdinand så skulle vi få se att de också är kloka personligheter.

Det kan finnas läkemedelsrester i all typ av kött, plus bakterier som ger salmonella, galna ko-sjuka och andra mindre roliga konsekvenser. Men när vi handlar köttet i livsmedelsdisken så ser vi bara en produkt, och funderar inte på vem den här grisen eller tjuren var. Vi vet inte hur de blev behandlade eller hur djuret kände sig i dödsögonblicket. En indisk gammal vis man sa en gång till mig: - "Om du kan se djuret i ögonen, och sedan döda det, då kan du också äta det. Men om du inte kan det, så ska du heller inte äta det".
Det har gjort att jag avhållit mig från att äta kött under långa perioder. Jag har varit vegetarian i större delen av mitt liv, men numera äter jag av allt i begränsade mängder. Om jag äter kött, så äter jag helst vilt och lokalproducerat. Men helst äter jag fortfarande vegetariskt. Då slipper jag fundera på var köttet kommer ifrån, om det är oxe, häst eller åsna. Överhuvudtaget tror jag på att man ska vara en medveten konsument i allt man köper. Hur har produkten producerats eller i vad investerar jag mina pengar? Det är inte enkelt att vara en medveten konsument, men försöka duger.

Pippo, en indisk vän...

Sh'bam..body jam...powerstrike...

....ja det är mina senaste träningsfavoriter. Jag har till och med tagit i med hårdhandskarna och börjat boxas, vilket varit otänkbart för mig tidigare. Konstaterar att jag haft förutfattade meningar om denna sport då jag bara sett igenmurade ögon och utspottade blodiga tänder. Jag gillar helt enkelt inte att slåss. Men detta är nåt helt annat... Att slå och sparka på en säck i olika kombinationer till cool musik, passar mig och det är grymt bra träning. Att varva olika träningsformer gör att man inte blir uttråkad och man får en allsidig träning som kompletterar varandra. Jag har även testat på spinning  fastän jag hatar att cykla ( får så ont i ändalykten ) och jag tycker det är idiotiskt tråkigt att cykla inomhus. Pilates boll tillhör inte heller mina favoriter, och det kanske beror på att bollarna som finns att tillgå är alldeles för stor för mig.  Jag har nu testat alla typer av gruppträningsformer som erbjuds på Energihuset. Jag har också fått med mig dottern och det känns extra kul att vi kan peppa varandra.

Roligast är ändå att få dansa intensivt till härlig musik. Då känns det inte mödosamt på nåt vis utan bara njutningsfullt och tiden går så fort. Ok, jag hatar den där cowboylåten i Sh'bam då man ska dansa löjliga cowboysteg och kasta lasso...När jag hör refrängen "vamos a la mesa" så vill jag bara spy och smita ut ur lokalen, men jag fortsätter ändå dansa som en tönt med ett falskt leende på läpparna.

Jag är glad att jag tog tillfället i akt och köpte mig detta gymkort för två år sedan. Jag har förbättrat min kondition avsevärt sedan dess, även fast jag inte direkt var otränad innan. Jag behövde bara större utmaningar. Behövde öka intensiteten och variera träningen mera. Det räcker inte med att jag promenerar till och från jobbet varje dag, och gör yoga på vardagsrumsmattan. Inte om man vill bli bättre och låta hjärtat jobba. Igår när solen sken och jag kände vår i luften, passade jag på och sprang iväg på årets första joggingtur. De fem kilometrarna gick lekande lätt och det var inte alls så jobbigt som jag föreställt mig. Den mentala inställningen är oftast avgörande. Det tjänar inget till att gå och gruva sig, det är bara att ta tjuren vid hornen och börja. Den bästa träningen är den som blir av. Även att stå istället för att sitta vid skrivbordet är en form av träning. Man kan visst gå ner ca 3,6 kg på ett år bara genom att stå 3 timmar om dagen!

Heja på alla ni som tagit er i kragen och värnar om er hälsa! Hälsa ofta!

Joggare på tur...heja heja!

Kvällsöppet på damfriseringen i Bonäset..

Visste ni att det finns en nyöppnad damfrisering i Bonäset som är hur billig som helst. De klipper, färgar, slingar och permanentar till "härta och ingenting". Snål som jag är, var jag där i förra veckan och fick håret krullat och det kostade mig endast en vinflarra. Ja, den här friseringen är naturligtvis inte öppen för allmänheten utan körs i lönndom. Det är mina eminenta kollegor som ligger bakom, och man måste nog vara en god kollega för att få en tid där.

Jag var alltså där och mitt hår rullades av flinka fingrar samtidigt som jag bjöds på kaffe och nygräddad ananaspaj och annat smått och gott. På köpet fick jag tillfälle att umgås med mina störtsköna kollegor och man kan inte annat än att trivas i deras sällskap. Mycket surr och skratt blev det. "Husbonn" var nog lagom road av att ha ett gäng kacklande fruntimmer i huset, som sprang fram och tillbaka på toan och tvättade håret och höll på. Kvällen slutade med att alla kunder, nöjda och belåtna, åkte hem i sina nya frisyrer. Jag i afrokrull.

Efter ett par dagar tvättade jag håret första gången efter behandlingen och mitt hår såg ut som det blivit utsatt för en svårare elchocksbehandling. Det var en risig hårbuske och kändes precis som Svinto när jag drog fingrarna genom kalufsen. Vad göra? Panik utbrister. Jag testar att locka håret med locktång men håret är alldeles för styvt och hårt för att få någon form. Jag lägger upp håret på rullar och resultatet blir bara en yvig kalufs som liknar Plupp ( ni som är gamla nog att minnas Plupp ).  Jag kör en megasuperduperinpackning och smörjer in håret med oljor och serum. Det blir inte mycket bättre. Jag tar fram saxen och börjar klippa över hela huvudet. Det värsta riset försvinner i soptunnan, men det är inte gott nog. Jag fortsätter packa in håret i kokosfett ( extra virgine ), drar på mig toppluvan och går och lägger mig i hopp om att vakna nästa morgon som en fräsch Guldlock. Men jag ser ut som en flottig uteliggare när jag stiger upp och kollar mig i spegeln efter en orolig natts sömn.
Nåväl, efter att ha tvättat igenom håret 3 gånger för att få bort fettet, så låter jag det självtorka och det ser ganska hyfsat ut. Jag kanske ser ut som en tant, men jag är ju faktiskt det också. Ingen skugga ska falla över min frisörska på nåt sätt för hon gjorde allt rätt. Däremot är jag lite skeptisk till hemanenter, medel som kan innehålla vad som helst. Dessutom är mitt nordiska fina ljusa hår inte gjort för såna starka vätskor och innehöll sedan tidigare gammal permanent. Nu ska jag låta håret vila ett bra tag och får leva med att se ut som en korkad hund. När snålheten bedrar visheten kan det gå hur illa som helst.
Så om ni ser en lösspringande pudel utan koppel på stan så är det nog bara jag...Ring inte Djurskyddsföreningen!

En stilla bön bad jag i sällskap med Dr Spook och en  svart frissa...:-)

Om fängelse

När det dåliga samvetet rider dig som en mara om natten,
och du törstar efter gottgörelse och förlåtelse hellre än vatten,
bleknar bödelns ansikte och döden blir en befriande fristad,
och du hånskrattar åt smådjävlarna som dansar på estrad.
Låsta dörrar är inget i jämförelse med skuldens bojor

Om du inte vågar uttrycka din själs röst
blir ord som frihet och oberoende en klen tröst
Om du inte vågar stå upp för dig själv och det du tror på
blir fängelsets dörrar bräckligare än murarna du bygger i din egen vrå
Det fria sinnet har inga mentala bojor

Det sjuka sinnet är hjärnans fängelse och helvetet på jorden,
det autistiska och dysfunktionella sinnet saknar de rätta orden,
det schizofrena jagas av onda röster och destruktiva tankar
och det psykotiska har depression och hopplöshet som i huvudet bankar
I det friska sinnet bor inga hinder och inga paranoior

När kroppen drabbas av sjukdom, skada, pina och smärta
eller när missbruk och beroende tar makten över själ och hjärta
då blir internens fängelse bara en tunn vägg mellan ute och inne
och man inser att att den rätta friheten bara kan bo i ett friskt och rent sinne
Den fria och självständiga människan är helt befriad från mentala bojor och sjuka nojor

Fängelser bygger vi mer eller mindre själva,
felaktiga tankar kan få sinnet att omvälva
Negativiteten är taggtråden i ditt inre,
det som bara gör dig mindre och mindre
Bara du själv kan göra dig fri
Lycka till önskar Rose-Marie

Tur i oturen..

Jag är så glad att jag kan skriva på min lilla bärbara dator igen. När jag kom hem efter jobbet idag så råkade jag spilla ut en hel kopp the över hela tangentbordet. Så typiskt när jag har bråttom! Datorn fortsatte att fungera en liten stund, men sedan så dog den bara..Inte helt och hållet dock,eftersom lampan lyste och det var fortfarande kräm i batteriet. Den gick heller inte att stänga av trots att jag höll ner avstängningsknappen läääääänge..Jag tog hårtorken och fönade den ordentligt, men inte ens det hjälpte. Jag lät datorn stå några timmar och ringde sedan sonen som föreslog att jag skulle plocka ut batteriet, vilket visade sig vara ett utmärkt förslag. När jag plockade ut batteriet så fanns där en liten pöl med thevatten och jag torkade noga och grundligt bort detta. Sedan var det bara att sätta tillbaka batteriet och köra. Vilken tur i oturen jag har! Skulle inte ha haft råd att köpa en ny dator just nu, när jag snart ska åka utomlands och allt.

Jag är en riktig klant emellanåt. Häromkvällen såg jag min bil översnöad och isig ute på parkeringen och jag bestämde mig för att sätta på motorvärmaren/kupévärmaren. Sladden låg inne i bilen och dörrlåset hade frusit. Jag lyckades dock få upp bakluckan till min gamla Skoda Felicia kombi och bestämde mig för att krångla mig in. Inte går det lättare när spärren som håller luckan uppe är trasig och inte är det lätt att kravla omkring i en vadlång vinterkappa. Men jag är ganska tjurig. Samtidigt som luckan puttade mig i ryggen och baken, så försökte jag krypa på knä i kappan. Jag tog mig in och lyckades kravla mig över till passagerarsätet för att försöka få upp dörren. Vid det laget hade rutorna immat igen av mitt flåsande. Jag kunde varken se ut eller ta mig ut. Dörrarna var helt fastfrusna och bakluckan gick inte att öppna inifrån.
 Då kom jag även på att jag lämnat handväskan på marken utanför bilen och i väskan låg mobiltelefonen. Jag såg för mitt inre hur jag skulle få skrika hysteriskt och bulta på rutorna för att uppmärksamma förbipasserande. Jag såg också för mitt inre hur en buse skulle komma förbi och bara sno min väska, peka finger åt mig och springa sin iväg.  Under tiden min fantasi skenade iväg så måste min överhettade kroppsvärme ändå sett till att centrallåset tinade lite och låstes upp. Jag var befriad från mitt fängelse i bilen och jag kunde ta mig ut igen. Vilken tur i oturen! ( lite senare när jag berättade historien för min käraste påpekade han försynt att jag faktiskt hade kunnat veva ner rutorna och tagit mig ut...fast blondinen i mig tänkte inte på det...häpp! ).

Nu har klockan slagit 23.36 och det har varit en lååång dag....Kan berätta att jag efter denna kväll förvandlats till en pudel..Men detta får jag kanske tillfälle att återkomma till...Nu måste jag soooova! Gnite folks!

Min fina Skoda i upptinat och snöfritt tillstånd

Alltid lite bättre...

Idag var det dags för ännu ett avsked. Jag inser att jag kommit upp i en ålder då begravningar blir vanligare än bröllop i mitt liv. Typ "fyra begravningar och ett bröllop"....sorgligt men sant. Den här gången var det dags att säga adjö till min gamla chef som jag haft under drygt 15 år. Han var inte bara chef. Hans styrka och karisma präglade hela vårt kontor. Han var vår ledstjärna som hela tiden visade vägen. Det är hans idéer, utmaningar och krav som gjort att vårt kontor alltid har varit "lite bättre".
"Alltid lite bättre" var hans motto och fundamentet på vår arbetsplats. När vi uppfyllt hans krav, så svarade han alltid kort och koncist "bra jobbat!". Det var ett betyg man fick nöja sig med och en bekräftelse på att han var nöjd.

Idag tog vi ett sista farväl i kyrkan. Så gott som hela SAS-familjen hade samlats där. Vi har verkligen varit en sammansvetsad familj och detta kan vi tacka Tommy för. Hans hand har knutit samman banden mellan oss anställda, genom att varje år tvinga oss att byta grupper, arbetsplatser, kollegor och gruppledare. Från början protesterade vi och ville helst vara kvar i det gamla och trygga. Vi ville varken byta plats eller arbetskamrater. Men efter ett antal år och ett antal rotationer, så har vi skapat en arbetsplats där alla känner varandra och det finns inga ohälsosamma grupperingar. Vi är förmodligen mer öppna, fördomsfria och flexibla än de flesta. Vi har en arbetsplats där vi hjälper och stöttar varandra med både humor och medkänsla.
Tommy har genom sin tuffa ledarstil fostrat oss till starka individer som vågar anta nya utmaningar. Han har varit som en klok uggla, och uppmuntrat oss att bli självständiga,  puttat ut oss från det trygga lilla boet och sett till att vi kan flyga på egen hand. Vi har haft våra duster och meningsskiljaktigheter, och emellanåt avskytt vår krävande "pappa" likt en upprorisk tonåring. Sånt gillade han. Han ville inte ha några ""ja-sägare", han ville ha en dialog där vi många gånger fick gå halva vägen var för att uppnå en förlikning. Vi lyssnade på honom och han lyssnade på oss. Det fanns ett ömsesidigt lärande och vi kunde utbyta kunskaper med varandra. Vid sidan om hårda krav, fanns det mycket humor, skoj och upptåg. Vi minns när han dök upp som korvgubbe på jobbet, och som förklädd servitör på restaurang Mamma Mia. Han bjöd ofta på sig själv.

Det är en stor sorg för oss alla att tappa en sådan ledare. Vi har honom att tacka för OERhört mycket.
Det blev en vacker begravning. Vi var många som ville hedra minnet av honom. Familj, släkt, vänner och kollegor. Alla var där och jag tror att alla även kunde känna Tommys närvaro. I minnet finns du alltid kvar. Förhoppningsvis har du det nu "lite bättre" på andra sidan. Om himmelriket kan bli "lite bättre" så blir det nog det med Tommy där.Våra tankar går till hans familj, och de personer som stod honom närmast.

Vem ska man tro på..?

Fejkad forskning, valfusk, doping, falska rapporter och uppgjorda matchter....Ja, så ser det ut i världen idag. Det finns ingen moral, inget civilkurage och snart ingen sanning. Bara lögner, fejk, mutor och utpressning.
Falska anklagelser, falska läkemedel, falsk valuta och falska bröst. Ingenting tycks vara äkta och genuint längre.

Vem och vad kan man egentligen lita på? Är du ens sann mot dig själv? Eller lever du i villfarelser och illusioner? Vet du vem du egentligen är och vad du står för? Var och en måste söka sin egen sanning. Den enda sanna kunskapen är den personliga erfarenheten. Vi måste själva testa oss fram för att få veta. Var och en måste göra sin egen resa och sina egna misstag. Det kan bli dyrköpt att leta efter sanningen. Vilka kan vi lita på i vår egen närhet? Kan vi lita på de som har makten? Chefen, läkarna, ministrarna och alla som företräder oss?  Efter den senaste tidens avslöjanden om olika härvor och skandaler så visar det sig att vi inte kan lita på någon. Inte ens på det som sägs vara vetenskapligt bevisat. Tänker på de journalister som råkat illa ut i jakten på sanningen. Det kan vara farligt att börja gräva i saker och ting. Man kan riskera sitt jobb, sin status, sina vänner och till och med sitt eget liv om man avslöjar hur det ligger till i verkligheten.
Vi är nog mer förda bakom ljuset än vad vi anar..Det vi ser är kanske bara toppen av ett isberg av lögner, manipulering och maktmissbruk. Världen kanske kontrolleras av en liten elitmaffia, bestående av en handfull invigda personer eller välbärgade familjer..

Om vi fick makten och självförtroendet att ifrågasätta det som sker omkring oss, så skulle det nog se annorlunda ut i världen. Men vi är fostrade av staten och samhället att hålla oss på mattan och följa gängse regler upprättade av samhället. Det är få som ens bryr sig om att ens ta ett andra utlåtande när de besöker vården. De litar på den läkare de kommer till, utan att ha en aning om vem vederbörande egentligen är.

Vi litar på våra föräldrar, lärare, chefer och folkvalda politiker. För att vi är uppfostrade till att göra det och för att det är bekvämt. Vi blir bättre behandlade om vi är tysta och medgörliga. Det är åtminstone vad vi tror. Vi tror inte att vi kan påverka något. Vi tror inte på oss själva. Det kanske är det största misstaget. Vi överlämnar makten över våra egna liv till andra. "Ske Guds vilja" kanske du säger, men Gud kanske har gett oss viljan för att vi själva ska styra över våra liv i den utsträckning det är möjligt. Och möjligheter finns det för oss hela tiden. Det gäller bara att se dom och våga prova.