Idag var det dags för ännu ett avsked. Jag inser att jag kommit upp i en ålder då begravningar blir vanligare än bröllop i mitt liv. Typ "fyra begravningar och ett bröllop"....sorgligt men sant. Den här gången var det dags att säga adjö till min gamla chef som jag haft under drygt 15 år. Han var inte bara chef. Hans styrka och karisma präglade hela vårt kontor. Han var vår ledstjärna som hela tiden visade vägen. Det är hans idéer, utmaningar och krav som gjort att vårt kontor alltid har varit "lite bättre".
"Alltid lite bättre" var hans motto och fundamentet på vår arbetsplats. När vi uppfyllt hans krav, så svarade han alltid kort och koncist "bra jobbat!". Det var ett betyg man fick nöja sig med och en bekräftelse på att han var nöjd.
Idag tog vi ett sista farväl i kyrkan. Så gott som hela SAS-familjen hade samlats där. Vi har verkligen varit en sammansvetsad familj och detta kan vi tacka Tommy för. Hans hand har knutit samman banden mellan oss anställda, genom att varje år tvinga oss att byta grupper, arbetsplatser, kollegor och gruppledare. Från början protesterade vi och ville helst vara kvar i det gamla och trygga. Vi ville varken byta plats eller arbetskamrater. Men efter ett antal år och ett antal rotationer, så har vi skapat en arbetsplats där alla känner varandra och det finns inga ohälsosamma grupperingar. Vi är förmodligen mer öppna, fördomsfria och flexibla än de flesta. Vi har en arbetsplats där vi hjälper och stöttar varandra med både humor och medkänsla.
Tommy har genom sin tuffa ledarstil fostrat oss till starka individer som vågar anta nya utmaningar. Han har varit som en klok uggla, och uppmuntrat oss att bli självständiga, puttat ut oss från det trygga lilla boet och sett till att vi kan flyga på egen hand. Vi har haft våra duster och meningsskiljaktigheter, och emellanåt avskytt vår krävande "pappa" likt en upprorisk tonåring. Sånt gillade han. Han ville inte ha några ""ja-sägare", han ville ha en dialog där vi många gånger fick gå halva vägen var för att uppnå en förlikning. Vi lyssnade på honom och han lyssnade på oss. Det fanns ett ömsesidigt lärande och vi kunde utbyta kunskaper med varandra. Vid sidan om hårda krav, fanns det mycket humor, skoj och upptåg. Vi minns när han dök upp som korvgubbe på jobbet, och som förklädd servitör på restaurang Mamma Mia. Han bjöd ofta på sig själv.
Det är en stor sorg för oss alla att tappa en sådan ledare. Vi har honom att tacka för OERhört mycket.
Det blev en vacker begravning. Vi var många som ville hedra minnet av honom. Familj, släkt, vänner och kollegor. Alla var där och jag tror att alla även kunde känna Tommys närvaro. I minnet finns du alltid kvar. Förhoppningsvis har du det nu "lite bättre" på andra sidan. Om himmelriket kan bli "lite bättre" så blir det nog det med Tommy där.Våra tankar går till hans familj, och de personer som stod honom närmast.
"Alltid lite bättre" var hans motto och fundamentet på vår arbetsplats. När vi uppfyllt hans krav, så svarade han alltid kort och koncist "bra jobbat!". Det var ett betyg man fick nöja sig med och en bekräftelse på att han var nöjd.
Idag tog vi ett sista farväl i kyrkan. Så gott som hela SAS-familjen hade samlats där. Vi har verkligen varit en sammansvetsad familj och detta kan vi tacka Tommy för. Hans hand har knutit samman banden mellan oss anställda, genom att varje år tvinga oss att byta grupper, arbetsplatser, kollegor och gruppledare. Från början protesterade vi och ville helst vara kvar i det gamla och trygga. Vi ville varken byta plats eller arbetskamrater. Men efter ett antal år och ett antal rotationer, så har vi skapat en arbetsplats där alla känner varandra och det finns inga ohälsosamma grupperingar. Vi är förmodligen mer öppna, fördomsfria och flexibla än de flesta. Vi har en arbetsplats där vi hjälper och stöttar varandra med både humor och medkänsla.
Tommy har genom sin tuffa ledarstil fostrat oss till starka individer som vågar anta nya utmaningar. Han har varit som en klok uggla, och uppmuntrat oss att bli självständiga, puttat ut oss från det trygga lilla boet och sett till att vi kan flyga på egen hand. Vi har haft våra duster och meningsskiljaktigheter, och emellanåt avskytt vår krävande "pappa" likt en upprorisk tonåring. Sånt gillade han. Han ville inte ha några ""ja-sägare", han ville ha en dialog där vi många gånger fick gå halva vägen var för att uppnå en förlikning. Vi lyssnade på honom och han lyssnade på oss. Det fanns ett ömsesidigt lärande och vi kunde utbyta kunskaper med varandra. Vid sidan om hårda krav, fanns det mycket humor, skoj och upptåg. Vi minns när han dök upp som korvgubbe på jobbet, och som förklädd servitör på restaurang Mamma Mia. Han bjöd ofta på sig själv.
Det är en stor sorg för oss alla att tappa en sådan ledare. Vi har honom att tacka för OERhört mycket.
Det blev en vacker begravning. Vi var många som ville hedra minnet av honom. Familj, släkt, vänner och kollegor. Alla var där och jag tror att alla även kunde känna Tommys närvaro. I minnet finns du alltid kvar. Förhoppningsvis har du det nu "lite bättre" på andra sidan. Om himmelriket kan bli "lite bättre" så blir det nog det med Tommy där.Våra tankar går till hans familj, och de personer som stod honom närmast.
<3 precis så var han.
SvaraRaderaVila i frid Tommy.
/ Mhh