tisdag 26 februari 2013

Tankar på ett tåg...

Ibland hatar jag mig själv för att jag alltid ställer till det så att jag måste stressa. Som imorse när jag skulle med tåget till Sundsvall. Klev upp i god tid, ja i så pass god tid att jag började klippa håret på mig själv och tömma kattlådan ( dock inte samtidigt ). Följden blev att jag fick springa som en dåre till tåget. När jag kom in på Örnsköldsviks centralstation hörde jag utropet  i högtalaren: - Tåg 7402 mot Sundsvall ankommer strax till spår 12! Då hade jag en lång rulltrappa och ytterligare några trappor kvar. Jag tog stora kliv, två trappsteg i taget, och lyckades segla in på spåret och ta mig in i vagnen som sista påstigande. Puh!
Varför lät jag inte bli hårsaxen och kattlådan, när jag lika gärna kunde skjuta upp det till kvällen? Förmodligen för att jag är en person som vill följa mina impulser och leva i nuet. Men det låter sig inte göras i dagens stressade och tidspressade samhälle. Jag hade nog trivts bättre som stenåldersmänniska.

Från det ena till det andra. Varför kan man inte äta häst? Tänker på köttskandalen med hästar i Findus lasagne och IKEA's köttbullar. Vad är det för fel med att äta en häst om man kan äta oxe eller gris? En häst har förmodligen levt i det fria och är inte enbart framavlad till att bli människoföda. Jag tycker det är mycket värre att äta stackars kor och grisar som kanske aldrig har sett dagsljus eller fått ströva fritt på en äng. Nästan allt kött i livsmedelsdisken kommer från djur som är uppfödda i en industri där man behandlar dem som produkter istället för som levande varelser.
För muslimer är det helt otänkbart att äta gris på grund av deras religion. För oss är det otänkbart att äta ett djur som vi har en kärleksfull relation till, som t ex hästar, katter och hundar. Alla djur förtjänar att bli kärleksfullt behandlade. Om vi tog oss tid till att lära känna hönan Agda, kossan Rosa eller tjuren Ferdinand så skulle vi få se att de också är kloka personligheter.

Det kan finnas läkemedelsrester i all typ av kött, plus bakterier som ger salmonella, galna ko-sjuka och andra mindre roliga konsekvenser. Men när vi handlar köttet i livsmedelsdisken så ser vi bara en produkt, och funderar inte på vem den här grisen eller tjuren var. Vi vet inte hur de blev behandlade eller hur djuret kände sig i dödsögonblicket. En indisk gammal vis man sa en gång till mig: - "Om du kan se djuret i ögonen, och sedan döda det, då kan du också äta det. Men om du inte kan det, så ska du heller inte äta det".
Det har gjort att jag avhållit mig från att äta kött under långa perioder. Jag har varit vegetarian i större delen av mitt liv, men numera äter jag av allt i begränsade mängder. Om jag äter kött, så äter jag helst vilt och lokalproducerat. Men helst äter jag fortfarande vegetariskt. Då slipper jag fundera på var köttet kommer ifrån, om det är oxe, häst eller åsna. Överhuvudtaget tror jag på att man ska vara en medveten konsument i allt man köper. Hur har produkten producerats eller i vad investerar jag mina pengar? Det är inte enkelt att vara en medveten konsument, men försöka duger.

Pippo, en indisk vän...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar