Brysselkål och alkohol...

Nej, faktum är att jag inte smakade ett endaste litet brysselkål under min vistelse i Bryssel. Det fanns helt enkelt inte på menyn. Däremot smakade jag andra traditionella rätter som vinkokta musslor med pommes och majonäs, och belgiska våfflor med grädde, glass och jordgubbar.
Huvudsyftet med min resa till sätet för Europa, var att lära mig mer om påverkansarbete och knyta kontakter med makthavare och organisationer som arbetar med alkoholfrågan. En av dagarna var en workshop med Eurocare. Det är en paraplyorganisation med ickestatliga organisationer och föreningar i Europa, som har som gemensamt mål att arbeta med att förebygga och reducera skador från alkohol. Alkoholindustrin är starka motståndare som pumpar in ca 600 miljoner euro varje år i bara alkoholreklam. Då kan ni förstå att det lönar sig för dem att värva i första hand ungdomar till ett alkoholberoende! Kostnaden för de skador som uppkommer från missbruket av alkohol uppgår dock till många, många miljarder varje år. Det är ett växande problem, samtidigt som fler och fler börjar förstå att man måste stävja detta från många olika håll. EU-kommissionären Despina Spanou deltog i mötet, och jag hoppas att denna vackra och kompetenta kvinna tar hjälp av sin pondus att påverka resten av kommissionen i frågan. Vi hade även möte med representanter för EPHA under vår vistelse, vilket är en annan paraplyorganisation som arbetar med hälsofrågor i Europa. Även hos dom är alkoholfrågan under granskning, eftersom alkoholen står som tredje största orsaken till sjukdomar och för tidig död i Europa. Bara för några år sedan var alkoholen på femte plats och i vissa länder är alkoholen den främsta orsaken till sjukdom och för tidig död. Helt klart krävs det krafttag i frågan och fler och fler länder inser att att man måste klassificera alkoholen som den drog den är. Skulle alkohol ha uppfunnits idag, så skulle den ha klassats som drog och varit förbjuden.

Vidare träffade vi EU-parlamentarikern och miljöpartisten Carl Schlyter på hans kontor i EU-parlamentet. En mycket sympatisk och cool man som arbetar främst med hälsa och miljöfrågor. Jag gillade hans sätt att se på frågan och hans förslag till idéer på hur man med hjälp av förändrade lagar och restriktioner kan jobba politiskt med detta. På bilden ser ni plenisalen i EU-parlamentet där alla beslut fattas. Det är inte lätt att ta sig in innanför dessa väggar fick vi erfara. Alla besök måste anmälas och registreras i förväg. Passnummer måste skickas in och du måste godkännas. Vid den bevakade entrén, måste du hämtas av någon som redan arbetar i parlamentet. I receptionen visar du pass och blir fotograferad och utrustad med en liten skylt att fästa på bröstet, så att alla kan se att du är en besökare. Sedan röntgas dina väskor och du själv, precis som på en flygplats, innan du kommer in i huset. Det här är inget ställe man bara slinker in på.
Det var otroligt intensiva dagar, där jag satt koncentrerad till 110 procent för att försöka hänga med allt som sades på engelska. Jag som normalt knappt kan hålla mig vaken på korta möten hemma på jobbet, fick verkligen kämpa för att inte tappa huvudet och smascha pannan i bordet. Kanske bidrog denna fullständiga koncentration till att jag fick svår migrän när det var dags för hemresa och jag kunde börja slappna av. När jag äntligen kom till Arlanda möttes jag av beskedet att mitt flyg till Ö-vik var inställt p g a av att en sträng av vulkanaska låg precis över Örnsköldsvik. Efter en tids väntan beslöts det att vi istället skulle flyga till Umeå och bussas till Ö-vik. Klockan tre på natten var jag hemma efter att ha legat sista timmen längst bak i bussen med mitt sprängande huvud och en spypåse i näven. Men det var måhända straffet för att jag var otrogen och inte flög Europas punktligaste flygbolag. Det var ändå några givande dagar i Bryssel och jag hoppas få åka dit fler gånger och tala mig varm för min sak. Jag vet att det behövs.