Gudomliga upplevelser..

Lever Gud eller upplever vi bara Gud? Är gudomliga upplevelser komna från Gud eller från vårt centrala nervsystem? Är gudomliga upplevelser detsamma som placebo? Placeboeffekten eller "förväntanseffekten" kan uppstå hos människan i många olika situationer. Vanligast är begreppet i samband med mediciner, där man trots verkningslösa sockerpiller ändå kan framkalla ett upplevt positivt resultat. Motsatsen finns också s k nocebo, där man har negativa föreställningar och således kan uppleva negativa biverkningar från en totalt ofarlig "medicin".  Placeboeffekt förekommer även vid alkoholintag, folk blir fulla och upprymda, trots att drinkarna de druckit är så gott som alkoholfria. I min ungdom hände det att både jag och mina kompisar spelade full, ibland medvetet och ibland omedvetet. Har ett tydligt minne av en tjejkompis som blev jättefull när vi lurade i henne en "likör" som egentligen bara var outspädd saft.

Jag har även deltagit i många gudstjänster, mässor, darshans ( indiska tempelgudstjänster ) samt olika typer av   sammankomster inom new age. Jag har sett människor tala i tungor. Jag har sett folk skrika och gråta. Jag har sett människor skrida omkring med ett fånigt leende på läpparna, ungefär som om de var Jesus som gick på vatten. Jag har sett hysteriska sammanbrott och folk som blivit totalt besatta under såna här sammankomster. Vissa scener kunde vara hämtade direkt från Excorcisten, eller från ett dårhus.

Jag har själv haft extraordinära upplevelser där jag formligen svävat på ett moln i ren eufori. Är det mina förväntningar som lett mig ditt, är det mitt centrala nervsystem som varit påverkat eller är det Gud jag erfarit?  Jag har inget riktigt svar på detta. Är jag riktigt ärlig så kan jag nog medge att jag med mina förväntningar själv kan ha framkallat dessa känslor, med hjälp av suggestiv musik och suggestiva talare. Men jag har också haft "gudomliga" upplevelser helt utan förväntningar, som bara har överraskat mig.
En gång kändes det som jag blev totalt viktlös och utan kropp under avslappningsövningen efter ett gympapass. Helt oväntat. Jag försattes i ett euforiskt tillstånd som höll i sig i nästan 24 timmar. En kraftfullare variant av detta upplevde jag i Indien, när jag mediterat och varit i tystnad i 3 veckor. Jag var helt euforisk, hade en viktlös kropp helt utan krämpor, jag formligen vibrerade och leviterade. Var det Gud, eller var det så enkelt att min kropp äntligen gått ner i varv och var totalt avslappnad? Det kanske bara var mitt nervsystem som kommit i balans?
Andra typer av euforiska upplevelser har jag såklart upplevt när jag fött mina barn och även när jag avlat dem i kärlek. En gång upplevde jag även att mitt "hjärtchakra" var helt öppet. Det hände när jag gick upp mitt i natten, ställde mig vid fönstret och tänkte på en person som var mig mycket kär. Plötsligt var mitt hjärta och min kärlek så stor att den omfamnade hela världen. Ett tryck över bröstet, som jag först då jag blev medveten om att jag hade och förmodligen haft hela mitt liv, släppte plötsligt. Det var så otroligt befriande. Det kändes som om jag fick kraft och kärlek från den "rena källan". Känslan höll i sig ett par dagar, för att successivt avta och till slut var jag tillbaka i mitt ursprungliga tillstånd. Har inte upplevt det igen och det var också ett tillstånd som inte passar in i vårt nuvarande samhälle, med vardagliga rutiner, arbete, stress och en massa måsten. Tyvärr, jag skulle ha varit olidlig att jobba med.
Du kanske tycker att detta låter som rent nonsens, eller så har du själv upplevt något liknande? Hur kan man bedöma vad som är vad?  Är det Gud, tomtar på loftet,  placebo eller finns det medicinska termer för det? Kan detta fenomen vetenskapligt bevisas? Det återstår att se. Så länge anser jag att "den enda sanna kunskapen är den personliga erfarenheten".  Vad tror du? Avslutar med ett "Hallelujah moment" som kanske inte för dig till Gud, men förmodligen till ditt hjärta: Australia's got talent - Amazing boy!