Vita arkivet

Jag har de senaste dagarna planerat för min egen begravning. Visst låter det makabert och absurt? Inte för att jag planerar att dö, men jag vet ju att den dagen kommer. Jag är inte odödlig, åtminstone inte min kropp. Alla vet vi att vi ska dö en dag, men inte när. Idag finns det goda möjligheter att planera för sin egen begravning och lämna sista meddelanden till de efterlevande. Så praktiskt! Det är svårt att direkt tala med sina nära och kära om detta, men det är väldigt enkelt att ansluta sig till Vita arkivet. Här kan du själv fylla i alla praktiska detaljer som har med din död att göra, för att göra det bekvämt för dina anhöriga. Genom att fylla i alla uppgifter, så får din familj veta dina sista önskemål. Jag känner att det är min förbaskade skyldighet att göra detta, när möjligheten finns. Jag skjuter inte upp det till morgondagen, utan jag gör det idag, för jag har ju ingen som helst aning om när min tid är ute.
Lite kusligt och ödesdigert känns det allt, som om jag har mina aningar någonstans i det undermedvetna. Eller som att jag påverkar eller påskyndar det hela, som att jag liksom själv satt spiken i kistan. Jag hoppas att det inte är så. Tårar har trillat ner för mina kinder när jag valt musiken, och när jag tänker på att behöva lämna mina barn. Ett av mina önskemål
Jag är inte rädd för döden, men jag tycker det är synd att jag själv inte får närvara på min egen begravning. Det är ju jag som är huvudpersonen! Jag skulle helst vilja se hela lokalen fyllas med alla människor som passerat in och ut i mitt liv. Alla möten och minnen har format mig till den jag är idag, så alla är betydelsefulla, även om de bara medverkat en kortare tid i mitt liv.
En begravning ska vara ljus och vacker tycker jag. En begravning ger tid för eftertanke och man kommer faktiskt närmare livet, när man påminns om döden.
Nåväl, den dagen den sorgen. Kanske kommer jag att kunna närvara på min egen begravning och betrakta den från en annan dimension, vad vet vi egentligen? Den som lever får se, sägs det. Men kanske även den som "dör" får se...Skjut inte upp till morgondagen, vad du kan ha glädje av idag!