Det är alltid roligt att ha ett mål, även om jag helst lever för dagen. Men att ta sikte på något och bestämma sig för att ta sig dit, är en triggande utmaning. Just nu har jag och dottern bestämt oss för att springa Höga Kusten Marathon ( kvartsmaran ) den 06 augusti. Det blir samma dag som "The Big SAS Party", så det blir verkligen ett marathon den dagen. Först springa 1,1 mil och sedan partaja i 24 timmar...voine voine. Nja, nu överdrev jag nog lite, partaja i 24 timmar orkar vi nog inte längre. Vi är väl inte i samma högform som för 20 år sedan kan jag tro, eller? Kul kommer det med säkerhet att bli, för det är 100% kulgaranti på våra fester.
Hursomhelst så har jag och dottern börjat målträna. Vi har börjat gågga på kvällarna. Det nya uttrycket lärde jag mig av en kollega igårkväll. "Gågging" innebär att man varvar gång och jogging. Man t ex går 500 meter, springer 500 meter o s v, en typ av intervallträning. Det innebär också lite extra fettförbränning att intervallträna, och det gör ju inget om fettbullen på magen försvinner. Det är kul att ha en träningspartner, speciellt ens egen dotter. Vi tävlar i uppförsbackar och mellan lyktstolpar och det är alltid Josefin som vinner.
Backträning är också viktigt eftersom Höga Kusten Marans bana består av backar, 150 meter stigning per varv. Jag har sprungit kvartsmaran några gånger tidigare, så jag vet att den banan är ganska tuff. Det är också en bana i ett av Sveriges vackraste områden, så det är egentligen en ren fröjd att få pusta fram där.
Nu hoppas jag bara att gammkroppen håller, att mitt knä och mitt piriformis syndrom inte ger sig till känna.
Men kan gamla sega gubbar och kärringar på 70-80 år springa helmaran, så borde väl jag utan gnäll kunna springa en fjärdedel av den sträckan. Häng med vettja!
Nog skulle det ha varit kul nog, men du får göra loppet för min räkning också.
SvaraRadera/Åsa