11 september

För exakt 10 år sedan var jag på väg hem från jobbet, när jag fann några kollegor stå andlösa framför teven i fikarummet. Ett flygplan hade åkt rakt in i en av skraporna i World Trade center. För oss som jobbar i flygbranschen var detta såklart en katastrof utan dess like, och vi anade aldrig inledningsvis att det kunde röra sig om ett terroristdåd. Ändå gungade marken under mina fötter när jag skyndade ut på stan för att utföra några ärenden innan jag skulle promenera hem. När jag stod i kö på Posten, sa jag till de främmande personerna i kön att "ett flygplan har kört in i World Trade Center i New York!". De tittade på mig som om jag inte var riktigt klok. Jag upprepade vad jag nyss sett på teven, men personerna i kön bara tittade bort och låtsades som att de inte hörde vad jag sa. De måste ha trott att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk.
Direkt när jag kom hem slog jag på teven och så gott som samtliga kanaler visade tragedin i USA som nu hade ökat i omfång. Andra skrapan var också attackerad och så även Pentagon. Den kvällen lämnade jag aldrig soffan utan satt chockad och tittade på det ofattbara som hände framför mina ögon. Jag nästan hukade mig där jag satt och väntade bara på att även mitt hus skulle bli attackerat. Tankarna bara snurrade. Var skulle detta sluta? Var detta domedagen eller?
Den 15 september, bara 4 dagar senare, flög jag ändå till Paris med mina söner och besökte Disneyland, trots att det förelåg hot mot både Paris och Disneyland. Klokt eller dumdristigt? Well, jag hade bestämt mig för att inte låta terroristerna vinna och styra över mitt liv. Jag måste fortsätta leva och tro på en ljus framtid, och inte låta rädslan styra. Rädsla och oro har aldrig gjort nåt gott. Shit happens vare sig vi vill eller inte. Jag kan lika gärna bli överkörd av en bil, hemma på min egen gata. Allt kan hända. Det enda vi kan vara säkra på är att allt förändras, förr eller senare, eller hela tiden.

"Dagen som förändrade världen" den 11 september 2001, är visserligen den största terrorattacken i världshistorien, men inte den värsta tragedin i mänsklighetens historia. Nazismen krävde över 6 miljoner offer för bara drygt 60 år sedan. Krigen och svälten i Afrika har krävt många miljoner människoliv och gör det fortfarande. Ingen kommer att glömma 9/11, men vi får inte heller glömma de människor som idag offrar sina liv och alla pågående katastrofer runt om i världen. Alla människor är lika mycket värda. Idag tycker jag att vi tänder ett ljus för mänskligheten, för kärleken som bor i våra hjärtan och som slutligen ska segra över allt det onda.