Har bara tokiga minnen från mina första musiklektioner. Jag hade valt "Piano och sång" och mina övriga klasskamrater hade valt blockflöjt. Eftersom jag var den enda med det önskemålet och det dessutom saknades piano, föstes jag ihop med flöjtisterna. Jag fick sjunga till deras gräsliga flöjtserenader, och ni kan ju tänka er hur det lät! Eller så fick jag ligga och låtsas sova på katedern medan flöjtspelarna gick runt mig och spelade "Törnrosa var ett vackert barn, vackert barn..." Ni förstår ju själva att där rök min sångkarriär!
Nåväl, jag gick iväg på lunchen till farbrorn som bara bodde ett stenkast ifrån mig och bestämde mig på stående fot att köpa den. Ingen idé för mig att titta under huven, för jag vet ju ändå inte vad jag ser eller vad jag ska titta efter. Jag litar på min gamla musiklärare och han tyckte det var roligt att få sälja till en gammal elev. Vi bestämde att jag skulle hämta den dagen efter, för då skulle han hinna städa den ordentligt. Han ville inte ha någon handpenning, utan skickade istället med mig bilstereon som pant (!). Jag lånade pengarna av pappa då jag aldrig har några själv, och hämtade bilen igår. Samtidigt hade jag ett till problem att lösa eftersom jag måste göra mig av med mina gamla Audi. Jag köpte den för 3 år sen, 9500 kr, och nu är kylaren trasig plus att rosten börjat äta upp dörrarna. Dessutom dags att besiktiga och betala skatt, och jag räknar med anmärkningar på besiktningen. Jag ville bara bli av med eländet och satte ut den på Blocket för 1000 kr, prutat och klart, kl 1945. Bara några minuter senare ringde en man med utländsk härkomst som genast ville komma och titta på den. Vi stämde träff i mörkret vid sonens hus eftersom jag lånat hans parkering. Det visade sig vara en gammal bekant. Han lade 8 hundralappar i min hand utan att titta på bilen, och sa att vi skulle göra affär som gamla vänner. Han bad mig skriva under ägarbyteshandlingen, tog registreringsbeviset och bilen och försvann. Jag protesterade visserligen, eftersom det ju är mitt ansvar att se till att handlingen kommer iväg. Han sa att jag kunde ju lita på honom, och eftersom jag är en människa som tror alla om gott, så återstår det nu bara att se om Bilregistret får in handlingen. Vinterdäcken fick han inte, de ska jag sälja separat. Nu trodde jag att slutet var gott, men ack vad jag bedrog mig. När jag körde hem med min nya bil och då började det lukta bränt!! Jag blev så arg att jag fick en blodpropp i fingret! Det är säkert, jag fick det faktiskt i samma stund! Jag parkerade och lyfte på motorhuven och det luktade bränd bakelit. Jag kastade mig på telefonen och ringde direkt min käre musiklärare och undrade vad han sålt på mig. Den stackars farbrorn var helt oförstående och bad mig komma tillbaka med bilen nästkommande dag. Sedan ringde jag till mitt ex, som är bilkunnig och som tipsat mig om bilen ( nu skulle han få...hahaha.. ). Efter att ha lugnat ner mig kom vi fram till att det inte kunde vara fläkt, generator eller kylsystem som jag misstänkte, utan bara ett enkelt handhavandefel. Jag medgav att jag hade haft lite svårt att få in växlarna och slirat lite på kopplingen, så vi konstaterade att det nog bara var brända lameller. Jag har inte kört in mig på denna bil ännu. Växellådan är lite trögare och kopplingen lite högre än jag är van vid. Jag får ut och övningsköra! Har nu meddelat den förre ägaren att han kan fortsätta sova lugnt om nätterna. Falskt alarm alltså! Vill ni se min nya pärla? Inget vrålåk, men duger gott åt mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar