Idag är det precis 12 år sedan jag födde min dotter på Örnsköldsviks BB. Denna min tredje förlossning var också den lättaste. Jag var bara inne på BB i drygt 3 timmar denna gång. Spritt språngande naken hängde jag över en saccosäck i sängen, medan den manlige läkarpraktikanten för första gången fick betrakta en förlossning på riktigt nära håll. Hans uppspärrade ögonlober var praktiskt taget inne i mina ädlaste partier, och det gjorde att jag generat försökte kniiipa igen alla öppningar istället för att pressa ut. Följden blev att Josefin föddes med röda ögon, klämskadad som hon råkade bli. Värre var väl att hon hade navelsträngen virad runt halsen, vilket jag misstänkt under hela graviditeten och påtalat hos barnmorskan. Jag kände hur det slet och drog i moderkakan varje gång hon rörde sig och hon var rätt så livlig redan då. Nåväl, allt gick bra och jag var överlycklig över att få en dotter efter två söner. Hon log mot mig redan andra dagen på BB, när jag tittade henne djupt i ögonen och jag kände en sådan otrolig samhörighet med henne. Hon låg så gott som hela tiden vid mitt bröst tills hon var 14 månader. Då skickade jag iväg henne på torken hos mormor. Efter 4 dagar blev hon befriad från sitt missbruk av mammas tuttar.
Fortfarande har vi en mycket nära relation och vi kan prata om precis ALLT. Josefin är så vuxen och mogen för sin ålder, och mycket, mycket klok. Jag lär mig lika mycket från henne som hon lär från mig. Dock har vi våra duster ibland då jag skulle kunna sälja henne för en billig peng. Det osar och fräser om oss båda, och då måste vi lugna ner oss på varsitt håll. Jag brukar gå en promenad medan Josefin skriver ett avskedsbrev till mig att hon ska flytta till pappa. Men vi är aldrig långsinta, utan brukar kramas och vara bästa vänner efter ett kort tag. Vi gillar att mysa med en bra film i soffan eller att ligga i mörkret och prata om nätterna. Josefin är en tjej med en enorm vilja, dåligt tålamod och ett stort hjärta. Mycket verbal och dramatisk. Jag ser mig själv i henne ganska mycket, på gott och ont. Hon är den bästa dotter jag kan tänka mig och en stor källa till glädje. Idag fyller hon 12 år och önskar sig dyrbara presenter som jag inte har råd med. Men jag har alltid råd att ge henne min tid och min kärlek. En STOR kram ska hon i allafall få idag! Grattis Josefin, jag älskar dig!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDin dotter har redan fått den bästa present man kan önska sig. Ja jag menar din kärlek till hon:)
SvaraRaderaTänka vad många barn som aldrig får känna att de är vare sig efterlängtade eller bra precis som de är. Jag blev glad av denna blogg… att ge av ens tid är mer värt än all världens presenter och det tror jag nog att hon vet innerst inne.
Tack för trevlig läsning!