Efter några veckor med skrivkramp har jag återfått lusten och min superhjärna arbetar på högvarv. Orden bara flödar och jag hinner inte sätta dem på pränt förrän jag nästan glömt dem. Jag måste hejda mig själv och be mig själv tänka lite långsammare så att fingrarna hänger med. Med tanke på hur slitigt vi haft det på jobbet de senaste veckorna så borde jag vara hjärndöd, men hjärnan har lagt in en extra växel. Kanske blir det så när man får jobba i lugn och ro i sin egen takt. När man får känna sig fri och ledig, så frisätts energi. När man blir stressad stryper man bara energiflödet. När ska arbetsgivarna börja inse detta? Ett krävande jobb är kvävande.
Nåväl, det var inte det jag skulle berätta om. Ni väntar säkert med spänning på vad jag har för smaskigt att förtälja. Men jag lurades bara lite. Har märkt att det är rubrikerna på mina blogginlägg som lockar mer eller mindre. Skriver jag om viktiga saker som miljö, världssvält och orättvisor, så sjunker läsarsiffrorna. Jag talar för döva öron. Bla bla bla bla bla....ingen orkar lyssna på elände. Vi har väl nog med sådant, antar jag. Men jag vill ju så gärna att människor ska förstå hur viktigt det är att bidra till en bättre värld.
Nej, en smaskig och spännande rubrik ska det vara. Det får gärna handla om något ytligt som kläder, inredning, mat, smink eller nåt annat flärdfullt som att resa. Än så länge har jag inte skrivit något om mitt sexliv, och tänkte inte göra det heller. Sorry! Det närmaste sex jag kommit i min blogg var kanske förra veckans smaskiga rubrik: "Jag har blivit vän med Klitos" som drog dubbelt så många läsare som "Fattiga Sverige". Inte så konstigt kanske, jag hade förmodligen gjort samma val, om jag varit tvungen att välja. Det är bara att titta på kvällspressens löpsedlar. Inte tusan står det något om de katastrofer som pågår runt om i världen. Nej, det står istället att läsa om kändisar och kungafamiljen, bantning och mat.
Vi är så nyfikna på hur andra har det och vi vill gärna jämföra oss med dem. Vi tycker hellre om att spekulera, istället för att ta reda på fakta. Rykten och skvaller är frestande och lockande. Jo, det bor nog en liten "Krösamaja" i mig också, och visst kan det vara tillfredsställande för egot att vara först med att berätta en nyhet. Men man måste lära sig att hejda sig, hur frestande det än är. Framför allt måste man först kontrollera om det verkligen är sant, och för det andra måste man fråga sig vilket syfte man har med att berätta. Är det för att skada eller göra gott? För det utvecklingen framåt eller blir det värre?
Faktum är att jag har en massa smaskigt och snaskigt skvaller att berätta, men jag tänker inte säga något. Så det så! Tänker bara låta er tro att jag är något!
Great people talk about ideas, average people talk about things, small people talk about other people.
Nåväl, det var inte det jag skulle berätta om. Ni väntar säkert med spänning på vad jag har för smaskigt att förtälja. Men jag lurades bara lite. Har märkt att det är rubrikerna på mina blogginlägg som lockar mer eller mindre. Skriver jag om viktiga saker som miljö, världssvält och orättvisor, så sjunker läsarsiffrorna. Jag talar för döva öron. Bla bla bla bla bla....ingen orkar lyssna på elände. Vi har väl nog med sådant, antar jag. Men jag vill ju så gärna att människor ska förstå hur viktigt det är att bidra till en bättre värld.
Nej, en smaskig och spännande rubrik ska det vara. Det får gärna handla om något ytligt som kläder, inredning, mat, smink eller nåt annat flärdfullt som att resa. Än så länge har jag inte skrivit något om mitt sexliv, och tänkte inte göra det heller. Sorry! Det närmaste sex jag kommit i min blogg var kanske förra veckans smaskiga rubrik: "Jag har blivit vän med Klitos" som drog dubbelt så många läsare som "Fattiga Sverige". Inte så konstigt kanske, jag hade förmodligen gjort samma val, om jag varit tvungen att välja. Det är bara att titta på kvällspressens löpsedlar. Inte tusan står det något om de katastrofer som pågår runt om i världen. Nej, det står istället att läsa om kändisar och kungafamiljen, bantning och mat.
Vi är så nyfikna på hur andra har det och vi vill gärna jämföra oss med dem. Vi tycker hellre om att spekulera, istället för att ta reda på fakta. Rykten och skvaller är frestande och lockande. Jo, det bor nog en liten "Krösamaja" i mig också, och visst kan det vara tillfredsställande för egot att vara först med att berätta en nyhet. Men man måste lära sig att hejda sig, hur frestande det än är. Framför allt måste man först kontrollera om det verkligen är sant, och för det andra måste man fråga sig vilket syfte man har med att berätta. Är det för att skada eller göra gott? För det utvecklingen framåt eller blir det värre?
Faktum är att jag har en massa smaskigt och snaskigt skvaller att berätta, men jag tänker inte säga något. Så det så! Tänker bara låta er tro att jag är något!
Great people talk about ideas, average people talk about things, small people talk about other people.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar