Efter månader av dagligt tjat har jag äntligen givit upp! Jag vet att man inte ska ge efter för barns tjat, men nu orkar jag inte längre. Jag tyar icke mer! Jag har bokat biljetter till konsert med Eric Saade, allt för att uppfylla min dotters heta önskning. Upplägget innebär att även jag måste följa med. Ni kan ju tänka er själva! Jag, en snart 50 år gammal tant, tillsammans med tusentals hysteriska småflickor! Visst förstår jag att de blir kära och galna när det gäller Eric Saade. Han är ju söt som socker, har ögon som man kan drunkna i och dansar som Michael Jackson. Klart att han är en flickidol och omåttligt populär! Men för den skull känner inte jag för att gå på denna popkonsert, men jag offrar mig. Dottern har VIP-ståplats framme vid scen, medan jag är förpassad till sittplats längre bak. Jag är förbjuden av dottern att stå framme vid scen med henne. Det kan ju tänkas att hennes mamma börjar dansa, och då skulle hon naturligtvis skämmas ihjäl.
Nej, jag sätter väl på mig något gammalt huckle på huvudet och håller mig i bakgrunden, och stampar med käppen.
Inte nog med att vi bokat konsertbiljetter idag, jag har även köpt filmen "Breaking dawn" ur The Twilight saga som jag förhandsbokat åt dottern. Så nu måste jag se på nåt sliskigt sött och romantiskt dravel. Amerikanarna är experter på att producera romantik som aldrig existerar i verkligheten. Dygd och moral presenteras på ett väl uträknat sätt, och det är något som inte finns på riktigt, tyvärr. Få unga killar och tjejer väntar med sex till bröllopsnatten.
Ja, nu måste jag hålla dottern sällskap och glo på detta spektakel också. Nåja, någon större uppoffring är det väl inte ändå. Jag har en viss behållning av dessa filmer jag med. Kan vara skönt att drömma sig bort för en stund ibland och ryckas med av kärleksruset.
"Idag är min livs lyckligaste dag" utropar dottern, och jag hoppas verkligen att hon kommer att uppleva ännu lyckligare dagar i framtiden. Hon har i alla fall fått betala sin konsertbiljett och filmen från hennes egen plånbok. Någon måtta får det vara! Än så länge tillhör vi inte de fattigas skara, men jag gillar inte bortskämda ungar. Barn av idag måste lära sig att kämpa för saker och ting, och inte få allt serverat. Livet är inte en räkmacka, utan en limpmacka utan smör för det mesta. Men även brödsmulor är mat!
Nej, jag sätter väl på mig något gammalt huckle på huvudet och håller mig i bakgrunden, och stampar med käppen.
"Popexplosion" ska han visst bjuda på! Beware! |
Ja, nu måste jag hålla dottern sällskap och glo på detta spektakel också. Nåja, någon större uppoffring är det väl inte ändå. Jag har en viss behållning av dessa filmer jag med. Kan vara skönt att drömma sig bort för en stund ibland och ryckas med av kärleksruset.
"Idag är min livs lyckligaste dag" utropar dottern, och jag hoppas verkligen att hon kommer att uppleva ännu lyckligare dagar i framtiden. Hon har i alla fall fått betala sin konsertbiljett och filmen från hennes egen plånbok. Någon måtta får det vara! Än så länge tillhör vi inte de fattigas skara, men jag gillar inte bortskämda ungar. Barn av idag måste lära sig att kämpa för saker och ting, och inte få allt serverat. Livet är inte en räkmacka, utan en limpmacka utan smör för det mesta. Men även brödsmulor är mat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar