Vad är egentligen "det goda livet"? Är det att slita häcken av sig på jobbet och sedan släpa sig hem helt utmattad för att ta itu med tvätt, disk, sopsortering, dammråttor och räkningar? Dag ut och dag in upprepar vi ofta samma sak, och när vi går och lägger oss på kvällen är vi missnöjda för att vi inte hunnit med allt det där som vi längtar efter. Vi skjuter upp det till morgondagen. Igen och igen och igen. Det där telefonsamtalet till en god vän, träningspasset, tv-programmet, boken eller det nya kakreceptet. Inte ens de små vardagliga glädjeämnena hinner vi med.
Hur är det då med dom stora sakerna vi vill uppnå i livet? Den där utbildningen, kursen eller resan jag vill genomföra? Alla drömmar jag vill uppfylla? Kvalitetstiden med familjen och vännerna? Båten eller stugan jag vill tillbringa tiden i?
Ju äldre man blir desto fortare går tiden. Jag har förmodligen redan förbrukat långt mer än hälften av min livstid. Det är så mycket jag fortfarande vill hinna med, och ju äldre jag blir ju mindre hinner jag. Jag har inte alls samma energi som förr. Åldern börjar ta ut sin rätt och jag inser att tiden som finns kvar krymper i en rasande fart. Jag får lite panik. Jag vill leva det goda livet NU! Jag vill inte vänta på att det ska bli lugnare på jobbet. Jag vill inte vänta på att ett nytt spännande arbetstillfälle dyker upp. Jag vill inte vänta tills det blir dags för pension.
Jag själv måste skapa förändringen i mitt liv. Jag själv har det yttersta ansvaret. I must make it happen myself!
Saker och ting förändras hela tiden oavsett om jag vill eller inte. Men om jag vill nå upp på berget någon gång, så måste jag börja klättra. Själv.Steg för steg.
Men det är svårt att lämna det gamla och invanda. Det är tryggt och bekvämt att stanna kvar på sin plats och veta vad man har. Vi är vanemänniskor som helst går och tänker i samma banor.Visste ni att det bildas spår i hjärnan av våra återkommande tankar, precis som en upptrampad stig? Någon har räknat ut att vi tänker ungefär 65 000 tankar per dag, och 90% av dessa är samma återkommande tankar som dagen innan. Så håller vi på, och sedan klagar vi på att det inte händer nåt i våra liv. Vi uppnår aldrig våra mål och drömmar.
För att ta sig ur denna förlamade situation kan man börja med små steg. Typ ta en annan väg till jobbet. Byta frisyr. Gå in i en affär du aldrig besökt tidigare. Börja prata med en okänd. Skaffa en ny vän. Göra en utflykt till en ny plats i närområdet. Pröva en ny grönsak i matlagningen. Så småningom vågar man mer och mer, ju mer man vidgar sina vyer och tankar. Till slut kanske vi till och med vågar ta steget att säga upp det där jobbet, sälja huset eller flytta till en helt okänd ort. Möjligheterna är många. Det gäller bara att se dem. Man måste våga för att vinna. Nu ska jag åka iväg och titta på ett hus...Tjing!
Hur är det då med dom stora sakerna vi vill uppnå i livet? Den där utbildningen, kursen eller resan jag vill genomföra? Alla drömmar jag vill uppfylla? Kvalitetstiden med familjen och vännerna? Båten eller stugan jag vill tillbringa tiden i?
Ju äldre man blir desto fortare går tiden. Jag har förmodligen redan förbrukat långt mer än hälften av min livstid. Det är så mycket jag fortfarande vill hinna med, och ju äldre jag blir ju mindre hinner jag. Jag har inte alls samma energi som förr. Åldern börjar ta ut sin rätt och jag inser att tiden som finns kvar krymper i en rasande fart. Jag får lite panik. Jag vill leva det goda livet NU! Jag vill inte vänta på att det ska bli lugnare på jobbet. Jag vill inte vänta på att ett nytt spännande arbetstillfälle dyker upp. Jag vill inte vänta tills det blir dags för pension.
Jag själv måste skapa förändringen i mitt liv. Jag själv har det yttersta ansvaret. I must make it happen myself!
Saker och ting förändras hela tiden oavsett om jag vill eller inte. Men om jag vill nå upp på berget någon gång, så måste jag börja klättra. Själv.Steg för steg.
Men det är svårt att lämna det gamla och invanda. Det är tryggt och bekvämt att stanna kvar på sin plats och veta vad man har. Vi är vanemänniskor som helst går och tänker i samma banor.Visste ni att det bildas spår i hjärnan av våra återkommande tankar, precis som en upptrampad stig? Någon har räknat ut att vi tänker ungefär 65 000 tankar per dag, och 90% av dessa är samma återkommande tankar som dagen innan. Så håller vi på, och sedan klagar vi på att det inte händer nåt i våra liv. Vi uppnår aldrig våra mål och drömmar.
För att ta sig ur denna förlamade situation kan man börja med små steg. Typ ta en annan väg till jobbet. Byta frisyr. Gå in i en affär du aldrig besökt tidigare. Börja prata med en okänd. Skaffa en ny vän. Göra en utflykt till en ny plats i närområdet. Pröva en ny grönsak i matlagningen. Så småningom vågar man mer och mer, ju mer man vidgar sina vyer och tankar. Till slut kanske vi till och med vågar ta steget att säga upp det där jobbet, sälja huset eller flytta till en helt okänd ort. Möjligheterna är många. Det gäller bara att se dem. Man måste våga för att vinna. Nu ska jag åka iväg och titta på ett hus...Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar